Göran Zettergren och Roger Mörtvik

Helt andra faktorer avgör om Sverige ska nå full sysselsättning.

Göran Zettergren och Roger Mörtvik

Svensk arbetslöshetsförsäkring har förfallit till att bli en av de sämsta i Europa, främst genom hur den skyddar vanliga medelinkomsttagare vid arbetslöshet. Finansminister Anders Borg menar dock att detta inte är ett problem utan tvärtom något som gynnar svensk arbetsmarknad. I Ekots lördagsintervju (8/9) hävdade han att en höjning av taket i a-kassan med en hundralapp per dag under de tre första månaderna skulle kosta 30000 jobb.

Denna kalkyl är dock helt och hållet byggd på lösan sand.

Visst finns det en viss konsensus bland arbetsmarknadsforskare och nationalekonomer om att en högre arbetslöshetsersättning försvagar incitamenten att söka jobb aktivt och acceptera tidiga jobberbjudanden. Den förenklade teorin säger att detta gör att arbetslöshetstiderna blir längre och de arbetslösa för kräsna.

Problemet är bara att detta bygger på tro och inte på vetande. Det empiriska stödet för hypotesen är mycket begränsat. Det finns nämligen inget signifikant positivt statistiskt samband mellan arbetslöshetens nivå och generositeten i a-kassan. Ingen studie vi känner till baserad på svenska tidsserier har heller lyckats visa detta.

Finansdepartementet och Anders Borg lutar sig mot studier som indikerar att individer som får sänkt a-kassa ökar sin sökaktivitet och också hittar ett jobb snabbare. Det finns dock inget empiriskt belägg för att detta leder till en lägre aggregerad arbetslöshet. En person kan öka sina chanser att få ett jobb genom att anstränga sig att hitta ett sådant. En del studier visar att denna ökade sökaktivitet i sig inte ger dem som står längst från arbetsmarknaden större chanser att få jobb. Och många gånger kan man anta att den jobbeffekt som blir av sker på bekostnad av en andra sökande som ”inte ansträngt” sig lika mycket. Denna undanträngningseffekt är antagligen mycket stor och i värsta fall är den 100-procentig.

Finansdepartementet hänvisar därför även till olika länderstudier där man jämför sambanden mellan arbetslöshetsnivåer och arbetslöshetsförsäkringens generositet. Enligt dessa skulle en sänkning av ersättningsnivån i a-kassan i ett genomsnittligt OECD-land leda till lägre arbetslöshet.

Det finns massor av problem behäftade med denna typ av studier. Det har visat sig vara svårt att analysera om det är generositeten i försäkringen som gett högre arbetslöshet eller om det tvärtom är så att ersättningen höjts som följd av ökad arbetslöshet. Det är heller inte så robust att använda sig av effekten i ett genomsnittsland i OECD för att beräkna effekten i Sverige. När OECD har låtit sina forskare jämföra länder pekar de särskilt på att effekten av sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen inte är lika stor i länder med samordnad lönebildning och aktiv arbetsmarknadspolitik. De visar att det mycket väl går att förena en generös arbetslöshetsförsäkring med låg arbetslöshet och har anfört just de nordiska länderna som exempel på detta.

Sverige hade 1990 en generös a-kassa. Sedan dess har den urholkats snabbare än i något annat OECD-land. Dessutom har jobbskatteavdraget bidragit till att nettoersättningen i a-kassan minskat med nästan 10 procentenheter. Om försämringar av a-kassan verkligen skulle ha haft den effekt som Anders Borg påstår skulle vi i dag inte ha någon arbetslöshet. De länder i vår omvärld som har en betydligt svagare arbetslöshetsförsäkring än vår (ja, de finns faktiskt) har inte en lägre arbetslöshet och framför allt inte fler sysselsatta.

I stället vore det intressant att studera den växande forskningslitteratur som pekar på att en mer generös a-kassa leder till att arbetsmarknaden kan fungera smidigare. Det gör att fler vågar byta till mer osäkra men mer produktiva jobb och förbättrar matchningen mellan arbetssökandes utbildning och arbetsgivarnas behov. Produktivitetseffekten av en bra a-kassa kan vara så stark att den till fullo kompenserar de eventuellt negativa effekter som den ger på arbetslöshetstiderna, enligt OECD.

Erfarenheterna de senaste decennierna visar att det inte är a-kassan som förklarar arbetslöshetens utveckling. Att påstå att även en väldigt liten höjning av a-kassetaket under en begränsad tid skulle kosta 30000 jobb är helt enkelt inte trovärdigt. Helt andra faktorer avgör om Sverige ska nå full sysselsättning. Det vet finansdepartementet. Ska jobben bli fler och full sysselsättning nås är det inte i en usel arbetslöshetsförsäkring man ska söka lösningen.

GÖRAN ZETTERGREN

chefsekonom, TCO

ROGER MÖRTVIK

samhällspolitisk chef, TCO