När arbetslösheten tillåts rusa i höjden, så är det ett problem för hela Sverige och inte bara för den som för stunden drabbas. En regering som inte klarar av att bekämpa arbetslösheten klarar heller inte ekonomin, och därmed inte kvaliteten i välfärden. Vem som helst av oss kan bli sjuk eller arbetslös. Debatten om trygghetssystemen handlar därför om oss alla. Att den som kan arbeta också ges möjlighet till det, är avgörande i ett modernt samhälle. Försäkringen i sig måste värna allas rätt till arbete men även vara ekonomiskt hållbar.

Att närmare var tionde person i åldersgruppen 40-49 år har någon form av sjukersättning är mycket allvarligt. Att dessutom var femte person med sjukersättning har försörjningsansvar för barn är djupt oroande.

Det behövs ett förbättrat skydd och ett modernt trygghetssystem för sjuka, arbetslösa, friska och arbetande. Full sysselsättning är målet. Det är på intet sätt omöjligt, det handlar om politisk vilja och handlingskraft. Det övergripande målet är ett samhälle som är hållbart för både människor och miljö.

Den borgerliga regeringen har i snabb takt och utan konsekvensanalyser genomfört genomgripande försämringar i trygghetssystemen. En följd är att tiotusentals människor under 2010 blir försäkringslösa på grund av försämringar i sjukförsäkringen. De har inte prövats individuellt och befunnits ha arbetsförmåga eller blivit friska. De har bara passerat en administrativ tidsgräns. Försäkringslöshet är ett växande samhällsproblem och utanförskapet växer trots regeringens vallöften om motsatsen.

Vi är övertygade om att alla i grunden vill och kan arbeta, alla vill känna att de bidrar och ingår i ett sammanhang. Problemet är att många människor trängs ut från arbetsmarknaden, eller inte får chansen. Bra arbetsvillkor och ett arbetsliv som tar vara på individers kreativitet och delaktighet är viktiga förutsättningar för att människor ska kunna och vilja bidra efter förmåga. Vi måste hitta nya lösningar till arbete för personer som inte kan arbeta heltid, eller bara klarar av en viss typ av arbete. Det måste bli lättare att bidra, oberoende av hur många timmar eller vilket jobb det handlar om.

Med regeringens politik har sjuka och arbetslösa tvingats betala stora skattesänkningar mest för den rikaste tiondelen av befolkningen. Ingen människa blir frisk av att ständigt känna sig jagad för att få ekonomin att gå ihop. Den moderata så kallade arbetslinjen, som bara omfattar kontroll av individen och ekonomiska drivkrafter, fungerar dåligt för dem som har behov av stöd för att kunna ta ett arbete.

Vi accepterar inte den människosyn som driver den borgerliga regeringen – den kalla handens politik. Ingen människa är så svag att hon inte kan bidra, och ingen människa är så stark att hon aldrig behöver andras stöd. Det samhälle som nu drivs fram kommer vi alla i längden att förlora på. Högre avgifter i välfärden, försämrad kvalitet i skola och vård samt allt färre jobb gynnar inte låg- och medelinkomsttagare, och inte heller de mest utsatta.

Vi i det rödgröna samarbetet tänker nytt när det handlar om att få människor som idag står långt från arbetsmarknaden att komma tillbaka i jobb. En fungerande arbetslinje förutsätter balans mellan individens ansvar och ett samhälleligt stöd som gör att individen inom rimliga gränser kan hitta ett arbete som fungerar. Människors behov måste styra, inte utbudet av vissa fastlagda åtgärder och myndigheters gränser. Vi menar att Finsam och andra finansiella samordningsprojekt har varit steg i rätt riktning, men det krävs mer.

Våra tre partier har redan tidigare presenterat tre stora paket mot arbetslöshet, ett utbildningspaket, ett ungdomspaket och ett omfattande ROT-program. Idag föreslår vi särskilda insatser för dem som redan idag står långt från arbetsmarknaden. Om man blir sjuk och inte kan arbeta ska man ha rätt till en sjukförsäkring som både ger snabb hjälp tillbaka till arbetslivet och inkomsttrygghet under den tid det tar.

Den som behöver ska tidigt få individuell hjälp och stöd, en individuellt utformad handlingsplan och de aktiva insatser som behövs. Människor som befinner sig långt från arbetsmarknaden kan ha vitt skiftande bakgrund, vara långtidsarbetslös, långtidssjukskriven eller förtidspensionerad, ha funktionsnedsättning eller aldrig ha kommit in på arbetsmarknaden till följd av sociala problem eller bristande utbildning. Åtgärderna måste anpassas efter varje människa.

För att ge människor en verklig chans och se till att de inte fastnar mellan olika myndigheters ansvarsområden vill vi samla Arbetsförmedlingens, Försäkringskassans och delar av kommunernas insatser för sjuka och arbetslösa i en och samma organisation på kommunnivå – vi kallar det för ”En dörr in”. Medborgaren ska på ett och samma ställe få hjälp och stöd, utan att behöva bollas mellan olika myndigheter.

”En dörr in” ska finnas i hela landet men kunna anpassas efter lokala förutsättningar och den regionala arbetsmarknaden. En ny modell kan byggas upp stegvis så att det nya arbetssättet kan prövas och utvärderas löpande i pilotprojekt runt om i landet.

Tidigare samverkansmodeller har fungerat bra – på platser där det har funnits eldsjälar. Vi menar att det är nödvändigt att nu lagstifta om samverkan på kommunal nivå – nära medborgaren – så att alla oavsett var man bor har möjlighet att få sammanhållet, individuellt stöd.

Med en konsekvent och förstärkt arbetslinje är vi övertygade om att många av dem som idag ställs utanför arbete och delaktighet kan hitta en väg tillbaka, med eller utan lönesubventioner. Vår arbetslinje omfattar alla.

MONA SAHLIN

partiordförande (S)

MARIA WETTERSTRAND

språkrör (MP)

PETER ERIKSSON

språkrör (MP)

LARS OHLY

partiordförande (V)