”Det finns ju boende för utsatta kvinnor så det borde kunna finnas för oss också, även om vi är två vuxna killar. Vi är ju ändå människor som behöver hjälp och det tycker inte jag vi fick av socialen. De flesta sa i stort sett att ’det är ju sommar, ni kan väl köpa ett tält och bo på någon campingplats’.” Så förklarar Reza 20 år det som hände när han och hans pojkvän sökte hjälp efter att ha dödshotats av Rezas familj. Hans pappa hade hotat honom med kniv och sagt att han var beredd att döda dem för att omgivningen inte skulle få reda på något: ”Jag skiter i om jag hamnar i fängelse för mord eller dråp på er båda för jag kommer ändå sitta inne max två tre år, sen kommer jag komma ut.”
Reza är en av de 17 unga hbt-personer uppväxta i familjer med hedersnormer som vi på RFSL Ungdom och ALMAeuropa har intervjuat i vår studie Hbt och heder. Rezas berättelse är tyvärr inte ovanlig. Majoriteten av dem vittnar om ett samhälle som vänt dem ryggen. Där finns berättelser från unga tjejer, som efter att ha fått sin mobiltelefon beslagtagen hotats med att skickas till föräldrarnas hemland och systematiskt har trakasserats av sina föräldrar. Av socialtjänsten har de fått höra att de inte kan få någon hjälp eftersom de inte utsatts för något fysiskt våld.
Där finns historier om skolpersonal som mot ungdomarnas uttryckliga vilja kontaktat deras föräldrar, med resultat att våldet från föräldrarna har ökat eftersom barnet dragit skam över familjen genom att berätta om sin livssituation för utomstående. När de har varit i behov av skydd har många hänvisats till härbärgen, boenden för missbrukare eller, som i Rezas fall, en campingplats. Det händer även att de ungdomar vi intervjuat inte hänvisas någonstans överhuvudtaget, utan får bo på gatan.
De unga hbt-personer som vi har intervjuat berättar om en uppväxt präglad av stark homofobi och transfobi, där motstånd mot familjens hedersnormer kan innebära fara för livet. Flera vittnar om våld och dödshot och om familjer som helt tagit avstånd från sina barn när det kommit fram att de är hbt-personer. En av de intervjuade berättar till exempel om hur hennes pappa tvingat henne att byta efternamn med motiveringen att ”en hora som du förtjänar inte att ha mitt namn”.
Både killar och tjejer beskriver hur familjen har hotat med att gifta bort dem, ofta i föräldrarnas ursprungsländer. Flera har undkommit tvångsäktenskap genom att fly hemifrån, men det finns också fall där ungdomar under våldsamma former kidnappats och förts utomlands för att ”omvändas” till heterosexualitet genom giftermål med en lämplig partner av motsatt kön. Det förekommer även omvändelseförsök med hjälp av präster, imamer, läkare eller psykologer i föräldrarnas ursprungsländer.
När familjen utgör en fara är det viktigt att samhällets skyddsnät fungerar. Tyvärr visar vår studie att så inte är fallet. Genomgående kan man konstatera att socialtjänsten, kuratorer, poliser och andra som kommer i kontakt med denna grupp saknar kunskap och verktyg för att erbjuda skydd och hjälp. Trots att även hbt-personer drabbas hårt av hedersrelaterat våld associeras begreppet huvudsakligen med manliga familjemedlemmars våld mot unga heterosexuella kvinnor. Idag finns det bara ett fåtal skyddade boenden i Sverige som tar emot killar, trots att vi kan se att hotbilden för hbt-killar i familjer med hedersnormer är mycket allvarlig. Det finns också få skyddade boenden för par trots att hoten ofta även omfattar partnern.
I vår studie finns flera exempel på hur skola och socialtjänst normaliserar det våld som ungdomarna utsätts för. Kontroll i form av beslagtagna mobiltelefoner, verbal misshandel eller månadslånga utegångsförbud verkar betraktas som ett normalt inslag i familjer med hedersnormer. För att någon ska reagera måste utsattheten ha gått långt. Vuxenvärldens underlåtenhet att gripa in kan beskrivas som en form av dubbel rasism: dels är intervjupersonerna utsatta för den främlingsfientlighet som drabbar människor med utländsk bakgrund, dels är de offer för de professionellas oförmåga att agera på grund av rädsla för att kritisera religiösa eller kulturella normer. Vi menar att det är av största vikt att vara solidarisk med de unga hbt-personer, som själva kritiserar och gör motstånd mot hedersnormer, och att lyssna på deras berättelser och ta dem på allvar.
RFSL Ungdom och ALMAeuropa ser flera nödvändiga åtgärder för att unga hbt-personer utsatta för hedersrelaterat våld ska kunna få den hjälp de behöver och har rätt till. En av de viktigaste är att kommunerna måste erbjuda skyddat boende även för killar och par. De ska också kunna erbjuda ett långsiktigt stödprogram till personer utsatta för hedersrelaterat våld så att de får stöd även efter den akuta situationen. Alla som mottar offentliga bidrag för att arbeta mot hedersrelaterat våld ska också ha ett tydligt hbt-perspektiv i sitt arbete.
I vår studie finns flera exempel på ungdomar som nekats stöd från socialtjänsten för att de flytt från familjen och då inte längre befunnit sig i sin hemkommun. Har man utsatts för hedersrelaterat våld ska man inte behöva utsättas för den stora risk det innebär att återvända till familjens hemort.
I juli deklarerade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att regeringen satsar 9,6 miljoner på att stärka stödet för unga som utsätts för hedersrelaterat våld. Mot bakgrund av det som framkommit i vår studie måste satsningen innehålla konkreta åtgärder som särskilt syftar till att säkerställa unga hbt-personers behov av skydd.
EDUARDO GRUTZKY
ALMAeuropa
EMELIE MIRE ÅSELL
ordförande RFSL ungdom
