Sveriges säkerhet bygger på samverkan med andra. Det står i den svenska solidaritetsförklaringen som i bred enighet har utvecklats i två Försvarsberedningsrapporter under 2007 och 2008. Den har lagts fram för riksdagen i försvarspropositionen, och 2008 i regeringsförklaringen och utrikesdeklarationen. Mikael Nilsson (2/12) påstår att den tillkommit ”i det fördolda”. Det måste vara genant för en medarbetare på Försvarshögskolan.
Lissabonfördraget som trädde i kraft 1 december innehåller två solidaritetsförklaringar som täcker hela skalan av hot. Vår utvecklade solidaritetsförklaring utgår från ett brett säkerhets- begrepp, omfattande civila och militära hot.
Säkerhet byggs tillsammans med andra, våra grannar i Norden och EU. Det går inte att se en situation där ett militärt hot endast påverkar ett av länderna i vårt närområde. Därför är det nödvändigt att samarbeta för att hindra hot från att växa och påverka oss.
Finland värderar fördraget, och har nationellt beslutat att utveckla solidaritetsförklaringen, på samma sätt som Sverige. Båda länderna har uttryckt att vi ska förbereda oss på att ta och ge hjälp, som också kan vara militär. Bägge understryker vi att nationella beslut måste fattas om hur vi agerar i varje enskilt fall. Någon automatisk militär säkerhetsgaranti som Nilsson hävdar är det alltså inte.
Förr fanns en nationell insatsorganisation byggd på värnplikt och användbar endast inom gräns, samt en särskild anställd utlandsstyrka för insatser långt borta. Närområdesperspektivet för Östersjön, Norden och EU saknades.
Mikael Nilssons beskrivning av Försvarsmaktens mål, upp-gifter, numerär och förmåga är totalt fel. Försvarsmakten ska och kan försvara Sverige och främja säkerhet genom insatser på vårt eget territorium samt i och utom närområdet, upp- täcka och avvisa kränkningar samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen.
Det är inte fråga om ett försvar endast för internationella uppgifter. ÖB är entydig med att Sverige kan försvaras.
Inriktningspropositionens nya struktur ska vara på plats i slutet av 2014 med 45 av de 50 tusen personerna i den nya insatsorganisationen tillgängliga och användbara omedelbart om Sverige hotas. Tidigare var det politiska kravet att bara en tredjedel av den nationella insatsorganisationen skulle vara tillgänglig – inom ett år.
STEN TOLGFORS
försvarsminister (M)
