Socialdemokratins klasskamp verkar finito. Mona Sahlin talar mycket hellre om frihet och individen.
Den av socialdemokratin så länge så omhuldade ”klasskampen” verkar vara förbi. Passé, förlegad, finito. Åtminstone om Mona Sahlin får bestämma. För Sahlin talar mycket hellre om ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen”. Hon har som bekant även utnämnt småföretagarna som ”landets hjältar”. Ord och begrepp som snarare känns igen ifrån alliansens företrädare.
I tysthet håller Mona Sahlin på att ompositionera sitt parti ifrån marxismen närmare verkligheten. Den illusion som borgligheten alltid insett att socialismen är håller nu även Sahlin på att vakna upp ur. Genom att överge klasskampen ger Sahlin borgerligheten rätt.
Nyorienteringen blev synlig i Mona Sahlins tal i Almedals- parken under den pågående poli- tikerveckan i Visby. Arbete förknippades med ”plikt” och ”skyldigheter”. Denna koppling har inte gjorts på långt över ett decennium och ligger ljusår ifrån Göran Perssons devis om arbete som enbart en rättighet och betoning på omhändertagandepolitik.
I den första större politiska intervju Mona Sahlin gjorde som partiordförande, nämner hon överhuvud- taget inte orden ”kamp” eller ”klasskamp”. Inte en enda gång. Däremot är ett ord hon ständigt återkommer till ”egenmakt”.
”Vi har länge lutat oss för mycket på välfärdssystemen men inte fört någon dialog om vilket eget ansvar var och en har”, säger till exempel Sahlin. Tala för dig själv. Är det något vi i borgerligheten har försökt med sedan 70-talet är det att få igång en dialog om just det egna ansvaret.
När SJ:s kundtidning Kupé gör en djupdykande intervju med Mona Sahlin blir konsekvenserna av denna omställning också tydlig. I den sahlinska socialdemokratin är det inte socialistisk utjämning som står högst på agendan, den engagerar sig inte med passion emot försäljningen av statliga bolag eller ställer sig på barrikaderna emot valfrihet och för likformiga offentliga lösningar.
Nej, den sahlinska socialdemokratins mål är kvoterad föräldraförsäkring, beskuren valfrihet inom skolväsendet och förbud mot att äga sin egen bostad. Vad vanliga arbetare tycker om detta är inget som bekymrar Mona Sahlin.
Bristen på klassretorik och denna typ av uttalanden får förmodligen socialdemokratins stora legender som Branting och Palme att vända sig i sina gravar. Visionen om det klasslösa samhället har nämligen gått som en röd tråd genom socialdemokratins historieberättelse och självbild.
Historiskt har socialismen dessutom alltid varit entreprenörsfientlig. När Mona Sahlin säger att småföretagarna är vår tids hjältar, ja då borde reaktionerna ta fart. Trots detta ser vi inte att något uppror påbörjats inom partiet. Visserligen grymtar en och en annan vänsterradikal men de flesta s-märkta förtroendevalda har med tiden insett samma sak som Sahlin.
Jag känner sympati för dem. Det måste vara tröstlös och dystopiskt att behöva vakna upp och inse att det man trott och kämpat för endast var drömmars skuggor. Än mer desillusionerande måste det vara att gå ifrån att vara arbetarklassen förkämpe till lobbyister för statlig familjestyrning.
Man kan förstås inte skälla för mycket på Mona Sahlin för att hon erkänner vikten av egenansvar och det rent löjliga i klasskampssnacket. Man kan bara önska att hon och hennes parti kommit till insikten att borgerligheten har rätt lite tidigare.
Än är det dock inte försent. Ta dina egna ord om egenmakt på allvar Mona Sahlin! Låt familjer bestämma själva över hur de vill lägga upp sin vardag, ge människor incitament till att ta sitt personliga ansvar för miljön, för sin nästa och för sin framtid. Och låt ditt parti på allvar gå i närkamp med en förvuxen offentlig sektor.
ELLA BOHLIN
förbundsordförande
Kristdemokratiska ungdomsförbundet
