Margit Gennser och Kurt Wickman tillbakavisar i sin replik den 19 april på vår Brännpunktsartikel ingen av de positiva ekonomiska effekter av euron som vi beskrev. Instämmer de således i att euron har bidragit till en mildare lågkonjunktur, stabilt låg inflation, lägre ränta, mindre underskott och en kraftigt ökad handel?
I stället klamrar de sig fast vid Tysklands problem. Men det är uppenbart att Tysklands mer än tio år gamla ekonomiska problem inte beror på den fyraåriga euron. Snarare får de draghjälp ur krisen tack vare kraftigt ökad export och början till strukturella reformer.
Vi är väl överens om att det krävs strukturella reformer för att öka Tysklands konkurrenskraft - inte expansiv penningpolitik. Eller har Gennser och Wickman i eurodebattens spår blivit keynesianer?

Euron löser inte alla problem. Mycket behöver göras för att öka tillväxten rejält. Men euron skulle bidra till en betydligt högre tillväxt tack vare bland annat minimerad växelkursrisk och lägre ränta, samt därtill följande
ökade investeringar och ökad handel.
Faktum är att två tredjedelar av euroländerna redan är rikare än Sverige. Nu när vi har förberett oss och är redo att gå med är det dumt att tacka nej till att vara med i denna alltmer positiva utveckling mot ökat välstånd.
Vill man undvika ekonomiska risker ska man rösta ja.

Johnny Munkhammar
Fabian Wallen