Protesten som ifrågasätter Fredrik Reinfeldts val av Nyamko Sabuni som integrations- och jämställdhetsminister startades av ett handfull muslimer och har nu signerats av 36 organisationer, som representerar cirka 80‑000 medlemmar.
Den 28/10 utfrågades Nyamko Sabuni i Sveriges Radios lördagsintervju och där spekulerades det om Sveriges muslimska förbund (SMF) låg bakom protestuppropet.
Det är fel, och listan har inget att göra med Nyamko Sabunis vilja att stoppa det ekonomiska stödet till SMF.

Protesten initierades då vi muslimer inte har förtroende för Nyamko Sabuni. Många har med glädje ­anslutit sig till uppropet och deklarerat sin oro över henne som integrationsminister.

I P1:s lördagsintervju ansåg Sabuni att protesten var grundlös och öns­kade en förklaring till vad som får oss att kalla henne islamofob.
Sanningen är att vi inte har ­betecknat henne som islamofob, men skrivit att hennes arbete har ­islamofobiska indikationer.
Enligt radiointervjun ignorerar hon protesterna eftersom vi muslimer ”endast utgör en del av svens­ka folket”. Men hennes artiklar och uttalanden förmedlar uppenbara felaktigheter och bidrar till obefogad rädsla hos allmänheten.

Om Nyamko Sabuni är islamofob så passar hon inte som integrationsminister. Om Nyamko Sabuni ­end­ast har spridit islamofobi så är ­detta olagligt och värre.

I lördagsintervjun talades om en ­artikel på hennes hemsida den 29 augusti 2005 angående religiösa friskolor:
”Jag känner också oro för att muslimska friskolor riskerar att bli den naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare.
I kampen mot terrorismen är det alltså viktigt att ifrågasätta dessa skolor. I‑dag är det aktuellt med ­terrorister som bekänner sig till ­islam, men vi är inte främmande för kristna eller judiska terrorister heller. Det är främst inom religionen som fundamentalismen frodas.”
Nyamko Sabuni ansåg att detta utlåtande är okej genom att gardera sig med ”kristna eller judiska ­terrorister”.

Muslimska friskolor följer läroplanen och granskas möjligtvis hår­dare av myndigheterna än icke religiösa skolor.
Hennes oro för att muslimska friskolor riskerar att bli ”den naturliga rekryteringsbasen för framtida självmordsbombare” är helt tagen ur luften, egna idéer och utan fakta. Hur tror Nyamko Sabuni, som säger sig själv vara muslim och insatt i integrationsfrågor, att allmän­heten ska tolka hennes funderingar och texter?
I Expressen den 1 augusti 2006, ”Vi kontrollerar ju pojkarnas pungar”, skriver Nyamko Sabuni:
”Slöjan är ett medel för föräldrarna att hålla flickorna på mattan och fostra dem till goda makar och mammor. Det är helt enkelt ett sätt att kontrollera flickans relation till omgivningen.”
Sabuni fortsätter:
”Slöjan är således inte vilket plagg som helst och den borde förbjudas på barn. Flickorna får vad mig anbelangar gärna bli trogna makar, men dessförinnan bör de ha varit fria kvinnor med andra valmöjligheter än det patriarkala kollektivet.”
I sitt dokument om hederskulturen, ”Flickor vi sviker”, har Nyamko ­Sabuni ett tiopunktsprogram för att förhindra hedersmord, könsstympning och tvångsgifte. Programmet är genomgående riktat mot muslimer även då hederskultur av denna form är strikt förbjuden inom islam.

Hon vill förbjuda religiösa friskolor, lagstifta om förbud att bära slöja före 15 år och påtvinga unga flickor en obligatorisk gynekologundersökning i jakt på könsstympande föräldrar.
Hennes artiklar och förslag om slöjan förmedlar att alla föräldrar, vars barn av egen önskan vill bära slöja, är förtryckare.
I sina inlägg om religiösa friskolor använder hon falska fakta för att skapa opinion i syfte att uppnå politiska mål.

Hennes förslag om att tvinga unga flickor att undersökas är kränkande för alla och inte minst för barnen, som här inte får bestämma över sin egen kropp.

Detta är ett antal punkter och tillräckligt för att uppropet mot ­Nyamko Sabuni har fått ett mycket starkt stöd från muslimer runt om i hela Sverige.