Jag är uppväxt i Trollhättan med en mamma som arbetat på Saab ända sedan vi kom till Sverige i mitten på 1970-talet. Flera gamla klasskamrater och kompisar arbetar också på bilfabriken. Liksom många trollhättebor är jag präglad av att växa upp på en ort som är starkt beroende av industrin.

Saabs långa kris visar på en rad problem. För det första har regeringen misslyckats hantera den akuta situationen för Saab där tusentals människor riskerar att förlora sina jobb. För det andra har det blivit uppenbart att Sverige saknar en industripolitik. Bristen på en långsiktigt hållbar strategi för vår industri resulterar i de panikutryckningar som gjorts i Saab-affären. Vi behöver vara framåtsyftande istället för att lösa akuta kriser.

Varför är industrin viktig för Sverige? Vår bruttonationalprodukt, BNP, bygger till 50 procent på exportindustrin. Ska vi ha den välfärd vi vill ha i Sverige behövs en industripolitik som är långsiktigt hållbar såväl ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Basindustrier som skogen och gruvorna kommer även i framtiden att vara viktiga för vår ekonomi och för sysselsättningen. Där vill jag se att Vänsterpartiet ta initiativ till en modern industripolitik. Vi kan inte vänta på marknadens lösningar, här krävs ett medvetet agerande från statens sida. Det gäller såväl infrastruktursatsningar och utbildning som behov av riskkapital, inte minst i landsbygden, och hårdare kontroll över den finansiella marknaden.

Sveriges utmaning är att vi på flera områden ligger så långt efter andra länder. Problemet är inte att vår politik är förlegad, problemet är att Sverige har saknat en industripolitik de senaste 15-20 åren. Men vårt fokus ska inte vara på andra länder, vi ska utveckla den industri vi har. Det är hög tid att vi tänker nytt, och långsiktigt. Vi måste satsa på infrastruktur, utbildning och forskning.

När tågen står stilla på vintern blir vi resenärer upprörda över förseningarna. Samtidigt prioriteras godstrafiken ned för att släppa fram persontrafiken. Det har inneburit kraftiga leveransförseningar för många företag i Sverige. Det är inte acceptabelt. Det krävs omfattande investeringar för att bygga ut infrastrukturen, men vi måste även upprätthålla banunderhållet.

Hösten 2004 hotades Saab i Trollhättan av nedläggning. General Motors ställde produktion i Sverige mot produktion i Tyskland. Den hösten deltog jag i en regeringssammansatt grupp som skulle ta fram ett åtgärdspaket för att behålla jobben i fordonsindustrin. Paketet innehöll bland annat satsningar på väg och järnväg. Nu, sju år senare, pågår fortfarande utbyggnaden av dubbelspår och E45. Det ger perspektiv på hur lång tid det tar från beslut till att projektet är färdigställt. Om vi vill vara en industrination i framkant kan vi inte fortsätta med dessa akututryckningar.

Sverige är bra på innovationer, men vi måste utvecklas. Vi tappar på forskningsområdet och det domineras idag av insatser från storföretag som Volvo, Ericsson och Astra. Dessutom har vi svårt att ta tillvara på resultat från forskningen. Små och medelstora företag har inte alltid pengar eller tid att delta i forskning. Vi behöver ett innovationsprogram för nya demonstrationsanläggningar där företag kan testa nya produkter och tjänster.

Framtiden för Saab i Trollhättan ser mörk ut. Men så behöver det inte vara. Med en långsiktigt hållbar strategi för industrin kan vi ta vara på den kompetens som finns i och kring företag som Saab.

Jag vill att Vänsterpartiet tar initiativet och ledningen för framtidens industripolitik.

ROSSANA DINAMARCA (V)

vice partiordförande och riksdagsledamot