Någon ringer och säger att det är något fel med din dator, att du måste låta en tekniker ta en titt genom att fjärrstyra den. Fem minuter senare är datorn infekterad med ett virus, som du kan bli av med om du för över ett par tusen till rösten på andra sidan linjen.

Den här typen av utpressning har vi sett allt mer av de senaste månaderna och åren, tillsammans med annan allvarlig cyberbrottslighet som stöld av kontouppgifter, fejkade e-butiker, hackade smartphones och storskaliga, samordnade attacker på samhällsfunktioner och infrastruktur. Dina kreditkortsuppgifter samlas in genom mejl som ser ut att komma från din bank, och säljs vidare inom den organiserade brottsligheten för så lite som en euro per kort. Företag drabbas av dataintrång i syfte att komma över affärshemligheter.

Få av dessa brott rapporteras till polisen och ännu färre klaras upp. Risken för brottslingarna att åka fast är alltså liten, samtidigt som stora pengar står på spel.

Den kanske största skada som cyberbrotten åsamkar oss är rädslan. En rädsla över att handla online, att gå med i sociala nätverk eller uträtta dagliga ärenden på nätet. De urholkar förtroendet för vårt öppna och fria internet, de hämmar vårt digitala liv och hindrar oss från att fullt ut dra nytta av nätets alla möjligheter och tjänster.

Låt oss inte vara alarmistiska, men däremot väldigt vakna. När allt större del av vår vardag utspelas online, följer den organiserade brottsligheten efter i samma takt. Och brotten drabbar alla. Redan för fem år sedan lamslogs medier, banker och myndigheter i vårt grannland Estland under en rad samordnade cyberattacker, och världen fick upp ögonen för vår sårbarhet. Trots det finns fortfarande en utbredd okunskap om hur man bäst skyddar sig. När bytte du till exempel dina lösenord senast? Eller uppdaterade operativsystemet på din smarta mobil?

Mellan 250000 och 600000 Facebook-konton blockeras varje dag, efter olika typer av hackningsförsök.

Parallellt med allt detta skadas vår redan hårt ansatta ekonomi när cyberbrottsligheten breder ut sig. I EU som helhet ligger e-handelns andel av all försäljning på blygsamma fyra procent. Uträkningar visar att konsumenterna skulle ha över 200 miljarder euro att vinna på att e-handeln ökade och marknadshinder revs. När vi nu måste driva Europa upp ur krisen blir det alltså än viktigare att stärka konsumenternas förtroende för nätet som en säker handelsplats.

Bland europeiska länders myndigheter är kunskaperna om cyberbrott splittrad, och samarbete över gränserna sker alltför sällan. Detta trots att det inte finns någon kriminalitet som är så gränslös som just cyberbrotten, inga brottslingar som så gladeligen struntar i vilket land deras offer befinner sig i. I dag presenterar jag därför ett europeiskt centrum mot cyberbrottslighet, som ska samla några av Europas skarpaste hjärnor på detta område under polismyndigheten Europols flagg.

Beslutet om att inrätta centrumet fattas av EU-kommissionen i dag och verksamheten kommer att vara i gång vid årsskiftet. European Cyber Crime Centre, EC3, får i uppgift att varna EU-länderna om stora hot vid horisonten och om svagheter i deras onlineförsvar.

Dessutom ska centrumet kartlägga brottsligheten genom att urskilja mönster i till exempel virusattacker, och sprida denna information till myndigheter och medborgare. Det ska kunna hjälpa till i polisens utredningar och vara en bas för kunskap då ländernas myndigheter själva går bet. Det ska bestå dels av experter från Europol, dels av utlånad personal från medlemsländerna.

Låt mig här vara väldigt tydlig – cybercentrumet ska inte ägna sig åt att jaga fildelare eller utreda brott mot upphovsrätten inom film- eller musikindustrin. Dess kärnverksamhet ska vara att komma åt den organiserade brottslighetens lukrativa nätbedrägerier.

Användningen av kreditkortsuppgifter som stulits av maffiagrupper kan spåras i fler än ett land och leda fram till gärningsmännen. Likaså ska centrumet gå till botten med cyberattacker som riktar sig mot kritisk infrastruktur i EU, samt bekämpa pedofilnätverk som delar bilder och filmer med sexuella övergrepp på barn. Om polisen i ett medlemsland beslagtar en hårddisk från en misstänkt sexualförbrytare kan EC3 stå för analysen av innehållet. Fler gärningsmän och offer kan sedan identifieras genom att centrumet samordnar informationsutbyte och polistillslag.

Medvetenheten om dessa typer av brott är i dag alldeles för ojämnt fördelad i Europa, och resurserna hos polisen ofta små. Vissa länder ligger i framkant både i brottsbekämpning och förebyggande, och i andra famlar myndigheterna efter att förstå hur spelplanen har kastats om. I takt med att den internationella cyberbrottsligheten växer gäller det därför att våra lösningar också blir gränsöverskridande.

Det europeiska centrumet mot cyberbrottslighet ska bli Europas mittpunkt i detta samarbete – för att slå vakt om ett internet som är både fritt, öppet och säkert.

CECILIA MALMSTRÖM

EU-kommissionär