När traditionella metoder för integration och upprustning havererat är tiden mogen för en ny stadspolitik.Dagens medborgare i miljonprogramsområden bör ges makt att själva utforma sin framtid.
Vi gör här tre klargöranden om dagens s k utsatta bostadsområden och föreslår fem punkter för en ny stadspolitik, som kombinerar den traditionella arbetslinjen med modern stadsplanering och tillväxtbefrämjande näringslivspolitik. Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin och integrationsminister Jens Orback har chans att omvandla problem till möjlighet –ett uppgraderat folkhem, i takt med tiden.
Storstadssatsningen är ett misslyckande. Det beror på en felaktig beskrivning av förortens problem.
Två miljarder har använts på tillfälliga åtgärder som trots tal om medinflytande snarare förstärkt bilden av ”problemförorten” som en gigantisk ungdomsgård i behov av välgörenhet. Men bostadsforskarna Åsa Bråmå och Roger Andersson har i en stor studie av Stockholmsregionen visat att de som har ekonomisk möjlighet flyttar därifrån. Vi undrar: Trodde någon att dessa åtgärder på allvar skulle öka medborgarnas makt och stadsdelarnas attraktivitet?
Efterkrigstidens bostadsområden är felplanerade. 1960-talets idé om lokal gemenskap i isolerade bostadsområden har skapat en stadslös storstad.
Öar av bostadslägenheter utan arbetsplatser och gator långt utanför innerstaden har skapat en segregationens geografi – en stadsbyggandets ”apartheid light”. Varje samhällsgrupp lever i var sin bubbla. Gränsen är skarp mellan de välsituerades innerstad/villaområden och miljonprogrammets bostadslådor.
Dagens omskrivna stadsbyggnadsp ojekt består tyvärr av välordnade bostadsenklaver för bättre bemedlade: Lidingös lyxradhus i Gåshaga, Stockholms Hammarby Sjöstad och Malmös Västra Hamnen och segregationenssenaste skrytbygge Turning Torso. Vi undrar: På vilken fråga är Turning Torso ett svar?
Invandrartätheten är inte problemet, utan snarare de svenska stadsplanerare som vägrat bygga städer som underlättar företagande och handel.
Invandrare till England, som ofta bor i blandad innerstadsmiljö har lägre arbetslöshet än svenska invandrare bosatta i avlägsna bostadsområden. Orsaken är enkel. I en stad går det att öppna affär, hantverk, restaurang, resebyrå. Detta är svårare i ett isolerat bostadsområde – där det enligt stadsplanerna inte ska finnas arbetsplatser. Dagens uteslutning av invandrare från den normala arbetsmarknaden skärper behovet av goda förutsättningar att utveckla egna företag. I delar av London har invandrartätheten snarare ökat än minskat den ekonomiska tillväxten.
Arbetarklassens befrielse kan bara vara arbetarklassens eget rk. Så formulerade sig den tidiga arbetarrörelsen i sin kamp för medborgerliga rättigheter.
I dagens ”problemförorter” har medborgarna – vare sig de heter Svensson eller Ali – bara sina åtgärdspaket att förlora. Alternativet är en dynamisk och livsbejakande urban kultur byggd på de boendes egna erfarenheter och vilja. Vi föreslår:
1. Ersätt återvändsgator och planskilda korsningar med stadsgator i miljonprogrammets bostadsöknar. Med genomfartsgator – för bilar, bussar, cyklar, gående – ökar underlaget för affärsverksamhet. Den påtvingade isoleringen från omgivningen bryts och det offentliga rummet återskapas, öppet för boende, arbetande, besökare. Mötesplatser i stället för isolering!
2. Sälj allmännyttiga hyreslägenheter till de boende. Dessa nya ägare ges även rätt att uppföra nya byggnader på den kvartersmark som tillhör bostadshusen. Områdenas ödslighet kan då kompletteras med nya arbetsplatser, butiker och bostäder – men på de boendes villkor. Intäkter från detta småskaliga byggande tillfaller då de boene – inte som idag stora bolag och markägare. Låt en ny och mångfacetterad arkitektur växa fram, som bryter dagens monotoni.
3. Med privat ägande till bostäder ges dagens hyresgäster den möjlighet till kapitalbildning som utmärker västerländsk marknadsekonomin: lån mot säkerhet i form av egendom. En vanlig modell för nyföretagande i USA bygger på att hemmet belånas och kapital investeras i ny verksamhet. Detta ger också helt andra incitament till upprustning än bidrag till stora bostadsbolag.
4. Möjliggör lån på förmånliga villkor. De två miljarder som satsats på åtgärder och kurser hade gjort större nytta som riskvilligt kapital. En modern form för ulandsbistånd bygger på ”mini-lån” till t ex kvinnliga nyföretagare, med långsiktigt positiva effekter. Medan stora centraldirigerade biståndsprojekt ofta ger byråkrati och slöseri. Storstadssatsningens bidrag till tidsbegränsade projekt är en tragisk parallell.
5. Underlätta småskaliga initiativ i sektorer som domineras av storskalig offentlig sektor. Barnomsorg, skoa, vård, hemtjänst och hushållsnära tjänster kan drivas i enskild regi av flera aktörer – däribland de boende. Det ger bättre välfärd, social sammanhållning och lokal ekonomi. Och fler arbetstillfällen än dagens uppifrånstyrda arbetsmarknadsåtgärder. Börja i stockholmsförorten Tensta. Där planeras en boutställning, ”Tensta Bo 2006”, med punkthus, radhus, lamellhus, kollektivhus och sporthall. I stället för att bygga vidare på den misslyckade utopin om det lyckliga och isolerade bostadsområdet föreslår vi: utlys en stadsmässa!
Låt Tensta och stadsdelarna kring Järvafältet utvecklas till en genuin stadsmiljö. Dagens stora blåsiga förortsfält kan bli ett svenskt svar på Central Park på Manhattan – Stockholms andra city, en stadskärna för framtiden!
Fortsätt i Malmös Rosengård, som med sitt centrala läge kan utvecklas till en av Malmös mest dynamiska stadsdelar. Ett svenskt svar på Chinatown i New York som bygger på stadens fundamenta: småskaligt ägande av fastigheter. Sammanbindande offentliga gator. Blandning a boende, arbete, handel.
Med en ny stadspolitik kan Sverige stärka sin ställning internationellt och visa lösningar på en av EU:s stora utmaningar. De boende själva får dessutom ta ansvar för hur de ska sätta upp sina parabolantenner – den svenska segregationspolitikens tydligaste och mest pinsamma symbolfråga.
JERKER SÖDERLIND
tekn dr – KTH Samhällsbyggnad
TIGRAN HASIC
tekn dr – KTH Samhällsbyggnad
MOHAMMAD DERAKHSHAN,GUNILLA GLATZ
projektledare, Kista stadsdelsförvaltning
TAMI EL-BASHIRI
ANGELICA NYKOPOULOU
GEORGE SHAMOUN
företagare i Kista
