Valhemligheten gick inte att skydda eftersom valsedlarna placerades ovikta utan förslutning i urnan.

Margareta Cederfelt

I egenskap av valobservatör för OSSE hade jag förmånen att få tjänstgöra som valobservatör i Ryssland i samband med att landet gick till val för att välja representanter till Duman.

Min placering var i Vladivostok cirka 800 mil från Moskva, en stad som genom sin geografiska placering präglas lika mycket av närheten till Nord- och Sydkorea, Kina och Japan som till huvudstaden.

Jag har tjänstgjort som valobservatör i ett stort antal länder och oavsett regim har det alltid funnits människor som kommit fram, mer eller mindre öppet, och velat diskutera, lämna synpunkter eller uttrycka sina tankar kring valet. Detta hände inte i Ryssland.

En förklaring står säkert att finna i den ryska traditionen av totalitära regimer. Ytterligare viktiga anledningar till detta är att Enade Ryssland, Putins parti, suttit vid makten under en så lång period att partiet numera vuxit ihop med statsapparaten, men också att offentligheten och transparensen i det politiska Ryssland är obefintlig. Ett klart uttryck för detta är att Enade Rysslands valaffischer var i det närmaste identiska med valmyndighetens officiella affischer. Enligt min uppfattning upplevde medborgarna helt enkelt att det inte var någon idé att gå och rösta eftersom de förutsåg hur utfallet skulle bli.

Innan jag åkte till Vladivostok tillbringade jag en tid i Moskva och kunde snabbt konstatera att det knappast rådde någon valfeber i huvudstaden. Inga offentliga möten, inga personer som delade ut kampanjmaterial i form av flygblad eller nålar, inga offentliga partilokaler med möjlighet för väljarna att träffa partiföreträdare.

En viktig reflektion jag gjorde under min resa är hur komplext landet och den demokratiska processen är. Valet var å ena sidan välregisserat och genomfördes i enlighet med konstitutionen och med respekt för mänskliga rättigheter. Å andra sidan var den dolda delen av valrörelsen, det vill säga fusket och smusslandet, lika organiserat. Exempel på hur dessa två komponenter genomsyrade valet framkom redan vid besöket i den första vallokalen.

Som valobservatör är det viktigt att befinna sig på fältet under hela valdagen, från det att öppnandet av vallokalen förbereds, röstandet sker, valresultatet räknas och tills det valsedlarna överlämnas till nästa nivå. Vid öppnande observerade jag hur vallokalens personal förberedde öppnandet – delade ut vallängder, förslöt valurnor samt gick igenom rutinerna. Vallokalföreståndaren i den lokal jag besökte ville initialt inte ge oss tillträde till att observera förberedelserna utan insisterade på att vi skulle vänta utanför tills lokalen var officiellt öppen. Efter en stunds diskussion och hänvisning till OSSE:s överenskommelse med Ryssland angående observatörer blev vi insläppta, om än motvilligt. I själva lokalen var det uppenbart att valurnan inte var tillfredsställande förseglad.

Jag hade även möjlighet att studera valmyndighetens innovativa valurna, en elektronisk låda i vilken väljarna fick lägga sin valsedel. Den elektroniska lådan registrerade antalet ilagda valsedlar, samtidigt som systemet gjorde det möjligt att avläsa tiden för när de avlagda rösterna hade placerats i lådan. Valhemligheten gick inte att skydda eftersom valsedlarna placerades ovikta utan förslutning i urnan. När det sedan var dags att räkna de avgivna rösterna redovisades resultatet per automatik av den elektroniska valurnan, ingen manuell räkning krävdes. Frågan att ställa är naturligtvis huruvida det officiella valresultatet är i överensstämmelse med de verkligt avgivna rösterna.

Medborgare som inte kan ta sig till vallokalen har möjlighet att rösta i hemmet, så kallat mobilt röstande. För att delta i det mobila röstandet krävs endast att medborgare anmäler detta till vallokalen innan det att den stänger. Motivet för att rösta i hemmet är diffust reglerat och lämnas till den enskilde att besluta över. Den mobila röstningen ger möjlighet för valarbetare att göra otillbörliga noteringar rörande väljare som önskar delta.

Vid flera tillfällen kunde jag se samma person dyka upp i olika lokaler och rösta, vilket möjliggörs på grund av att det enda som behövs för att rösta är identifiering med ett giltigt pass och att vara noterad på röstlängden. Emellertid kan den som har flyttat rösta utan att vara uppförd på röstlängden. Vid några tillfällen förekom det trängsel i röstbåsen, det utrymme där väljaren i avskildhet skall markera sitt val av kandidat, tre fyra personer kunde rösta tillsammans.

Att Ryssland utvecklas i en mer demokratisk riktning är en angelägenhet inte bara för Ryssland utan också för omvärlden. Landet är fortfarande en stormakt med omfattande inflytande. En positiv faktor för den framtida utvecklingen är att OSSE inbjöds att observera valets genomförande, men detta räcker inte. Demokratiska regimer, däribland Sverige, bör fortsätta att stödja Rysslands demokratisering.

MARGARETA CEDERFELT (M)

riksdagsledamot