Nu måste också regeringen och miljöministern upp till bevis: Investeringar i miljö och klimat ska ge - inte ta - jobb.

Marita Ulvskog

De nya svavelkraven för sjöfarten engagerar och upprör. Är de avgörande för miljö och hälsa? Riskerar de att slå ut tusentals jobb? Industrin, fackföreningsrörelsen och miljörörelsen har argumenterat för eller emot - bland annat på SvD:s Brännpunkt. Nu har miljöutskottet i EU-parlamentet tagit ett beslut som kan innebära att konflikten undanröjs.

En sak är klar. Haven lever farligt. Försurning och övergödning förstör. Svavelutsläppen från sjötrafiken påverkar klimatet och förorsakar sjukdomar och för tidig död. Utsläppskraven på trafik på land är också betydligt tuffare än på haven.

Beslutet om hårdare regler för svavel i fartygsbränsle togs av regeringarna i FN:s sjöfartsorganisation IMO för några år sedan. Bland annat Sverige, med regeringen Reinfeldt vid bordet, var pådrivande i processen som ledde fram till det som nu blivit ett problem. Nämligen strängare regler för Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen.

Med olika svavelnivåer i EU blir konkurrensförutsättningarna för basindustrin och sjöfarten olika, vilket går helt emot EU:s inre marknadsregler där konkurrens ska gälla på lika villkor. I EU-parlamentet, som har att översätta det befintliga beslutet till EU-lagstiftning, måste ambitionen var att klara nödvändiga och ambitiösa miljö- och hälsomål i såväl Sverige och Finland som Frankrike och Grekland och att göra det utan att slå sönder den inre marknaden.

Ett första steg har nu tagits i den riktningen. I EU:s miljöutskott har vi lyckats få en majoritet för flera förslag som innebär att hela EU tar ett större miljöansvar för sjöfarten, att konkurrensförutsättningar blir mer likvärdiga och övergångsfasen lättare. Samtliga kuststater skall i enlighet med detta sänka svavelhalten i fartygsbränsle till 0,5 procent från 2015 – och fem år senare ned till 0,1 procent.

För att påverka hela EU:s kustlinje – inte bara de nordligare delarna – beslutades att de svavelbegränsningar som gäller när fartyg ligger i hamn ska gälla för alla EU-länders territorialvatten, det vill säga 12 sjömil ut från kusten, redan från 2015.

I praktiken innebär det att skillnaderna mellan olika delar av EU utjämnas. Kraften i omställningen blir dessutom betydligt större när många länder gör gemensam sak.

Lågsvavligt och alternativt bränsle måste utvecklas snabbt liksom modern reningsteknik som alternativ till det renare bränslet. Med en större efterfrågan kan det ske på bredare front. Det här ger också nya jobb – men förutsätter i en del fall ekonomiskt stöd från medlemsstaterna och EU.

Nästa steg i beslutsprocessen är att hela EU-parlamentet – inte bara en majoritet av partigrupperna i miljöutskottet – ställer sig bakom ett klokare svaveldirektiv än det som ursprungligen beslutades av regeringarna. Det kommer att kräva ordentliga insatser. Inför det måste också regeringen och miljöministern upp till bevis: Investeringar i miljö och klimat ska ge – inte ta – jobb.

MARITA ULVSKOG

europaparlamentariker, S-förhandlare om svaveldirektivet i EU-parlamentets miljöutskott