Sofia Arkelsten

En stat måste innefatta ett territorium, ett folk och rimlig kontroll av territoriet.

Sofia Arkelsten

Vid dagens justering av utrikesutskottets betänkande om Mellanöstern och Nordafrika aviserade Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gemensamt att de anser att Sverige ska erkänna den Sahariska arabiska demokratiska republiken som en egen stat och att Sverige ska verka för detta inom EU. Detta är ett anmärkningsvärt ställningstagande av en rad skäl.

För det första är det inte riksdagen som erkänner stater. Detta ansvar ligger istället på regeringen eftersom det enligt regeringsformen är regeringen som styr riket och ansvarar för utrikespolitiken.

Socialdemokraternas uppgörelse med SD är för det andra en nyordning i deras politik. Vad hände med löftet att aldrig, aldrig, aldrig samarbeta med SD som Mona Sahlin utfäste efter valet? Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin förklarar i en intervju i Dagens Nyheter att han ”pressat SD” till att ändra sig för att uppnå ett gemensamt ställningstagande. Våra utskottsmöten är stängda men enligt dessa uppgifter i medierna erkänner Socialdemokraterna alltså att de förhandlat med SD.

För det tredje är uttalandet från S, SD, MP och V fel i sak. Ett erkännande av Västsahara försvårar den pågående fredsprocessen mellan Västsahara och Marocko. Det isolerar Sverige inom EU. Inget annat EU-land har erkänt Västsahara som stat. Det har inte heller något annat land bland de 54 länder som ingår i OSSE, en organisations som sträcker sig från Vladivostok till Vancouver. Precis som den socialdemokratiska partistyrelsen framhöll på sin egen kongress i oktober 2009 ”skulle ett erkännande utan att ha stöd av andra EU-länder helt isolera Sverige i frågan, och göra oss irrelevanta i EU:s diskussioner om allt annat som rör Västsahara”. Partistyrelsen blev dock överkörd av kongressen.

För det fjärde så skulle ett erkännande av Västsahara – om nu regeringen skulle vilja genomföra det – bryta mot kriterierna som Sverige har för att erkänna stater. För att ett erkännande ska bli aktuellt måste en stat innefatta ett territorium, ett folk och rimlig kontroll av territoriet. Bedömningen av kontrollen av territoriet får stå för S, SD, MP och V men det är tydligt att Polisario kontrollerar mindre än en tredjedel av Västsahara.

Vår syn på Västsahara grundar sig i folkrätten och rätten till självbestämmande för det sahariska folket. Vi anser att FN har den centrala rollen för att lösa konflikten och stödjer generalsekreterarens personliga sändebuds ansträngningar. På så sätt kan vi stödja en politisk lösning som har parternas stöd och som bygger på folkrättsliga principer.

SOFIA ARKELSTEN (M)

ordförande i utrikesutskottet