Det har gått nästan ett år sedan Socialdemokraternas ”förnyelsekongress” och här står vi i dag, utan partiordförande, med rekordlågt förtroende och splittrade åsikter om vad som hänt. Många kommer att vilja beskriva läget som hopplöst och våren kommer att präglas av flera frågor som inte rör sakpolitik.
Partiet måste bort från den falska idén att partiets sakpolitik är fastställd en gång för alla.
Jytte Guteland
Det är lätt att förstå att partimedlemmar känner sig ledsna, besvikna eller trötta, men det politiska ledarskapet får inte fördjupa sig i dessa känslor någon längre tid. ”Socialdemokratin är värd ett bättre parti” skrev en krönikör nyligen. Det är sant.
Vad behöver då göras? Det första kravet som måste ställas är att Socialdemokraternas verkställande utskott genomför en ordentlig analys av läget. På flera sätt finns likheter med förra årets eftervalsdebatt, då allt ställdes på sin spets. Samtidigt har nya problem tillkommit, partiet är mer splittrat i sina åsikter om vad som hänt under denna vinter.
En viktig del av analysen är att försöka förstå förtroenderaset. Inte skylla det på någon utanför, inte blunda för att det har begåtts misstag från partiledaren, inte heller förminska det till att det bara handlar om detta. Socialdemokraternas kris handlar inte bara om ”en partiledare”, det är i stället en förtroendekris som bottnar i att partiet inte uppfattas förstå sin samtid. För handen på hjärtat, hur aktiv part har vi varit för att finna lösningar för Europakrisen? Eller hur bestämt och konsekvent har vi mött vår tids stora utmaning; klimathotet?
På samma sätt har partiet många gånger missat att stå främst i kampen mot främlingsfientligheten, homofobin och sexismen. Partiets hjärta kring värme, trygghet och rättvis fördelning uppskattas av väljarkåren, men utmaningen är att stärka tilltron till partiets förmåga att genomföra sin politik i regeringsställning.
Den nya politiken måste tydligt markera att vi uppfattat förtroendebristen, att vi gjort upp med tidigare tillkortakommanden från vår egen regeringstid, främst orsakerna bakom den ökande arbetslösheten, och att det nu finns substans bakom orden ”jobben främst”.
Efter analysen krävs en ordentlig värdering av vilka frågor som behöver förändras. Kriskommissionen som verkade förra vintern, åstadkom en rad viktiga förslag som nu kan vara till hjälp i arbetet. Dessutom innehöll den samlade eftervalsdebatten många uppmaningar som är lika relevanta i dag. Klart är att politiken för att bekämpa arbetslösheten måste bli trovärdig igen. Förtroendet kring den frågan smittar av sig på det mesta av socialdemokratisk politik. För hur ska ett samhälle ge alla goda chanser om många tvingas stå utan jobb?
Klart är också att socialdemokratin behöver återta sin position som den progressiva kraften i Sverige. Tidens trender måste syresätta arbetet med såväl utvecklingsfrågor, kring näringsliv, klimat och miljö som rättvisefrågor. Slutligen krävs en insikt om att politiken inte kommer att förändras om inte organisationen moderniseras.
Vi behöver generationsväxla i parlamenten, vi behöver införa maxtid för hur långa mandatperioder våra förtroendevalda sitter och vi behöver släppa in fler människor med olika bakgrund på ledande poster. Viktigt vore också engagemang från grupper som inte tillhört partiet tidigare, men som vill delta och dela med sig av sina erfarenheter och ämneskunskaper. Slutligen behöver vi förändra våra valsystem så att processerna att välja ledare öppnas upp.
Mot bakgrund av ovanstående behöver det verkställande utskottet och partistyrelsen inse att arbetet med att förändra partiet inte ska isoleras till ett slutet val och ett konvent, denna gång. I stället kan en tillförordnad ordförande utses att leda arbetet framåt mot en kongress, där både personval och politik sätts i centrum. En kongress dit flera kandidater också kan kandidera hela vägen fram.
Värderingar är tidlösa, men politik är inget statiskt. Politik handlar om förändring. All politisk stävan bottnar i en önskan om förflyttning, bort från den rådande situationen och mot ett mer önskvärt tillstånd.
Värderingar som jämlikhet, solidaritet och frihet är socialdemokratins hjärta, men partiet måste bort från den falska idén att partiets sakpolitik är fastställd en gång för alla. Ledarskap och politisk förnyelse behöver gifta sig med varandra för att uppnå trovärdighet.
JYTTE GUTELAND
S-debattör
”Finns inte tid för en öppen process”
