Sverige har allt intresse av en bättre ordning i eurozonen.

Tommy Svensson

Det förs just nu en intensiv debatt om den nya så kallade europakten som lanserades vid EU-toppmötet den 8–9 december. Det är ett nytt mellanstatligt samarbete för starkare ekonomiskt styrning för i första hand de sjutton euroländerna, men även övriga EU-medlemmar inbjuds att delta.

LO, TCO och Socialdemokraterna tog snabbt ställning och avfärdade ett svenskt deltagande. Folkpartiet var lika kvicka att säga ja. Var det ordet ”euro” som bidrog till dessa reflexartade beslut?

Ett problem var att ingen då visste vad den nya pakten skulle innebära, särskilt för länder som Sverige som står utanför euron. Både att säga ja eller nej föreföll därför förhastat. Nu vet vi lite mer, men fortfarande inte tillräckligt.

Förra fredagen kom ett första utkast till en ”internationell (läs mellanstatlig) överenskommelse om förstärkt ekonomisk union”, framtagen av Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy. Det är knappast så skrämmande som kritikerna förutsatt. Det innehåller framför allt inga förpliktelser för icke-euroländer. Frågan är snarare vilken nytta den nya pakten gör.

EU har redan infört tydligare regler för ekonomisk samordning och åtgärder mot de euroländer som bryter mot dessa. Detta så kallade ”sexpacket”, sex olika EU-lagar, har redan börjat gälla och Sveriges riksdag godkände det med bred majoritet.

Tanken med den nya mellanstatliga pakten är att skärpa reglerna ytterligare. Framför allt gäller det när sanktioner ska vidtas mot euroländer som bryter mot regelverket. Vidare förbinder man sig i den nya pakten att införa en bestämmelse i författningen eller motsvarande om att balansera budgeten (över en konjunkturcykel). Däremot finns ingenting i utkastet om skattepolitisk samordning, en känslig fråga för många.

Syftet med den nya pakten är att rätta till det grundläggande felet i den hittillsvarande stabilitets- och tillväxtpaketen: bristen på disciplin när det gällt att leva upp till reglerna. Nu ska gränserna för budgetunderskott och statsskuld respekteras! Som utanförstående land kan Sverige knappast protestera om det är detta som euroländerna vill göra för att förhindra framtida eurokriser. Vi har allt intresse av en bättre ordning i eurozonen.

I Van Rompuys utkast slås fast redan i den inledande artikeln att reglerna bara gäller länder som har euron som valuta. Övriga länder får binda sig vid dessa om de vill, men behöver inte. För Sverige skulle det knappast medföra något problem att lova att följa budgetreglerna. Vi har i själva verket ett strängare regelverk. Därför skulle det knappast tillföra något att gå med av den anledningen.

Mer brännande är frågan om en frivillig icke-bindande anslutning skulle begränsa vårt ekonomisk-politiska handlingsutrymme. Bland andra LO-ekonomen Monika Arvidsson (Brännpunkt 18/12) har framfört den kritiken. I det fallet tror jag att ”sexpacket” är en större fara, om någon sådan finns. I utkastet till den nya pakten finns ingenting som binder Sverige vid en viss ekonomisk politik.

Det är upp till oss själva att satsa expansivt eller att höja eller sänka skatter, bara vi ser till att ha ordning och reda i vår ekonomi. Om vi inte gör det spelar det mindre roll vad Bryssel tycker, de som straffar oss i ett sådant läge är valuta- eller räntespekulanter.

Danmark är i detta avseende intressant. Den nya S-ledda regeringen har beslutat att ge ekonomin en ”kick-start”, en satsning, bland annat på grön tillväxt, som går på tvärs med den rådande nedskärningspolitiken i Europa. Skulle den hotas av ett medlemskap i den nya pakten? Inledningsvis fanns de som befarade det, men nu tycks till och med det mest kritiska rege-ringspartiet Socialistisk Folkeparti vara lugnat.

Betonas ska att det är långt ifrån klart vad den nya pakten innehåller. Först i slutet av januari ska ett förslag vara färdigt och i mars beslutet tas. Om Sverige ska delta eller inte bör därför kunna bestämmas när avtalet är klart.

Grundläggande är att ett deltagande inte av någon ses som ett halvt steg in i eurosamarbetet. Där måste vi kräva samma respekt för folkomröstningsbeslutet som Danmark fått för sina undantag. Med tid för diskussion borde framför allt regeringen kunna visa vilken eventuell nytta Sverige skulle ha av att vara med – och vad vi kan bidra med. Bollen ligger hos regeringen – men Socialdemokraterna bör ha en mer öppen attityd än hittills.

TOMMY SVENSSON

ansvarig för Europafrågor på Arbetarrörelsens tankesmedja