Vad som hänt under de senaste tio åren är att Putins politiska språk inte längre fungerar.

Gudrun Persson

Redan före valet fanns många tecken på att Enade Ryssland tappade väljarstöd och att stora grupper vände sig mot maktens arrogans och cynism. Vändpunkten kom i september när premiärminister Vladimir Putin tillkännagav att han och president Dmitrij Medvedev skulle byta poster med varandra, och att det ”hade bestämts för flera år sedan”.

Vreden och den folkliga ilskan – ofta uttryckt i ironiska termer – flödade fritt på internet månaderna före valet. Den politiska humorn, vars like inte setts sedan Sovjettiden, var tillbaka. En satirisk valaffisch förment för Enade Ryssland visade dåvarande talmannen i duman, Boris Gryzlov, avböjande en röstsedel åtföljt av texten: Nej, sitt hemma, vi fyller själva i.

Sådana var stämningarna före valet. Det stora antalet som demonstrerade mot valfusket i parlamentsvalet – uppåt hundratusen nu på julafton – visar att Ryssland har en medelklass, för det är huvudsakligen den som protesterar – och den är missnöjd.

Den ryska tankesmedjan Centrum för strategiska studier publicerade i november – före valet – en rapport som behandlar den ryska medelklassens framväxt och vilka politiska konsekvenser detta kan tänkas få. Rapporten är baserad på den senaste forskningen kring medelklassen i Ryssland. Vladimir Putin lär ha läst skriften. Det är möjligt att Putin försöker mobilisera sina gökungar i proteströrelsen (Brännpunkt 23/12), men enligt de ryska forskarna kommer han inte att lyckas.

Enligt rapporten utgör den ryska medelklassen idag närmare 30 procent av befolkningen, hela 40 procent av den arbetande befolkningen och 50 procent av samma skikt i större städer. Det är den snabbast växande socialgruppen i dagens Ryssland. ”Medelklass” definieras med hänsyn till inte bara inkomst och bostad utan också utbildning, professionell status, egen bil, egna vitvaror, datorer, och så vidare.

Denna medelklass äger ännu inte någon dominerande politisk ställning. Vad som hänt under de senaste tio åren är att Putins politiska språk – här tolkat i vid bemärkelse, som var så framgångsrikt i början av 2000-talet – inte längre fungerar. Det rådande politiska systemet – med dess korruption, väl igenkännbar från den sovjetiska tiden – har nått vägs ände. Varken språket eller manipuleringen av partierna fungerar längre. Skulle Enade Ryssland få mer än 25-30 procent kommer duman att förlora i betydelse som politisk aktör, skriver forskarna. Enade Ryssland fick 49 procent.

De ryska forskarna talar – förenklat – om en tudelning av den ryska väljarkåren i traditionalister och modernister. Modernisterna utgörs av medelklassen som står utan politiskt alternativ. Traditionalisterna utgörs främst av en åldrande befolkning som är i behov av statliga transfereringar för sin existens. Missnöjet hos traditionalisterna har fångats upp av både kommunistpartiet och Rättvisa Ryssland – båda partierna ökade kraftigt i parlamentsvalet. Att rösta vänster har också varit ett alternativ för medelklassen att visa sitt missnöje. Poängen är att både traditionalister och modernister hyser en gemensam misstro mot dagens politiska system med ett maktparti och en ledare.

Här gör rapportens forskare det lite väl enkelt för sig. Var någonstans passar nationalisterna in i bilden? Demonstrationerna lockar en brokig skara – allt från extremhögern under ledning av Eduard Limonov till Vladimir Zjirinovskijs parti. Rapporten berör inte alls det faktum att en våldsbejakande extremnationalism under senare år vuxit sig allt starkare.

Icke desto mindre dras några intressanta slutsatser. På kort sikt kan nyval till duman vara möjligt. I det fallet kommer sannolikt vänsterpartierna att vinna. På längre sikt, fram till år 2018 kommer medelklassen att ha organiserat sig politiskt vilket leder till ett flerpartisystem med öppen konkurrens. Den presidentkandidat som appellerar till medelklassen kommer att vinna, heter det i rapporten från den ryska tankesmedjan.

Presidentvalet den 4 mars 2012 har plötsligt blivit spännande. Det är inte alls säkert att det blir en promenadseger för Putin. Visserligen stöder 41 procent den nuvarande ordningen, men 26 procent vill varken ha Putin eller Medvedev på ledande poster. Det visar på en icke tidigare skådad klyfta i väljarkåren.

Övergången från ett enpartisystem, en rest av det sovjetiska arvet, och Putins ”styrda demokrati” har just börjat. Perestrojka på nytt.

GUDRUN PERSSON

fil dr, forskare vid Försvarshögskolan