Idag väljs Rysslands nuvarande förste vice premiärminister Dmitrij Medvedev till president i landet för en period på fyra år. Efter det ryska parlamentsvalet den 2 december förra året hette det i en lokal kommentar att ”efter en låtsasvalrörelse med låtsaspartier har vi nu fått ett låtsasparlament”.
Vad slags president kommer Medvedev att bli? Och vad betyder det för Sverige?
En vanlig tolkning i Ryssland går ut på att president Vladimir Putin – som planerar att behålla makten som premiärminister – har valt Medvedev till sin efterträdare för att denne saknar en egen stark maktbas, t ex inom säkerhetstjänsten FSB. Tolkningen är att Putin på så sätt skulle försöka minska risken att Medvedev utnyttjar presidentposten till att ta den reella makten.
Till bilden hör dock också att Medvedev, som är 42 år gammal, har arbetat tillsammans med Putin under större delen av de senaste sjutton åren i vad som ibland liknas vid en far-son-relation. Han sägs vara en av Putins mest betrodda och en av de få, som Putin kallar vid smeknamn: Dima.
Allt talar för att Ryssland står inför ett tvåmansstyre som ger utrymme för en tydlig kontinuitet – regimen består, men pjäserna flyttas om på brädet. Pjäserna kan också flyttas tillbaka inför nästa presidentval 2012.
Men Rysslands historia uppvisar en serie makthavare, som tillsatts på just den grunden att de skulle vara ofarliga för etablissemanget, men som när de väl varit på plats har utvecklats till motsatsen. Och Medvedev kommer att ha fyra år på sig att konsolidera en egen politiskt-administrativ bas. Han representerar också nästa generation, vilket gör det intressant att följa hans agerande.
Den 15 februari offentliggjorde Medvedev sina prioriteringar. De ligger väl i linje med vad Putin ofta har talat om offentligt, men ännu inte verkställt: korruptionen – ”vårt samhälles mest allvarliga sjukdom” – skall bekämpas; rättsskipningens oberoende av förvaltningen skall säkerställas; förvaltningens verksamhet skall stramas upp. Han sammanfattade sin ekonomiska plan med fyra I-n: Institutioner, Infrastruktur, Innovationer och Investeringar.
Som ett medel att öka industrins kraft och minska dess beroende av utländsk teknik har han vidare uppmanat och lovat stödja de ryska företagen att etablera sig på utländska marknader. De ryska direktinvesteringarna i utlandet har redan nått en rekordnivå, och det kommer mer.
De utländska direktinvesteringarna i Ryssland har också stigit. Svenska företag på plats är positiva. Ryssland har blivit Ikea-Kamprads favoritsamarbetsland och Volvo Personvagnars femte viktigaste marknad. Volvo Lastvagnar öppnar en fabrik i Ryssland nästa år. Även svenska småföretag engagerar sig: ”Den ryska marknaden och speciellt Moskva växer i ett tempo som få människor i Västeuropa förstår. Det händer lika mycket på ett år här som på tre till fem år i väst”.
En köpstark medelklass har växt fram i Ryssland.Med stigande hushållsinkomster har också lönekostnaderna stigit. Genomsnittslönen räknat i USD har gått upp från 80 år 2000 till 500. Mycket av kostnadsstegringen har kunnat kompenseras med ett ökat kapacitetsutnyttjande inom industrin, samtidigt som underutnyttjad arbetskraft i jordbruket har flyttat till tjänstesektorn. Arbetslösheten har sjunkit från 13 till 6 procent på tio år.
Men när kapaciteten är utnyttjad och jordbruket har släppt sitt arbetskraftsöverskott, behövs andra åtgärder för fortsatt tillväxt. Dessutom minskar arbetsstyrkan på grund av den negativa befolkningsutvecklingen. En begränsande effekt på produktionstillväxten beräknas kunna uppstå redan 2010. Produktionen kommer inte att räcka till för den växande marknaden.
Situationen aktualiserar de stora behoven av reformer, framför allt inom infrastrukturen, finanssektorn, förvaltningen, utbildningen och hälsovården.
Men oberoende av vad slags president Dmitrij Medvedev blir, kommer den ekonomiska dynamiken i Ryssland att öka. Och potentialen för svensk-ryskt utbyte på skilda områden kommer att fortsätta att växa.
Krister Eduards är vd i Stockholm Group for Developement Studies AB, tidigare verksam som ambassadråd vid svenska ambassaden i Moskva 2001 - 2003.
