Rött kort för rött vårdprogram

Inom det rådslag som pågått inom Socialdemokraterna har ett förslag till ett sjukvårdspolitiskt program lagts fram. Uppdraget att modernisera den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken gavs redan av partikongressen 2005. Vi var två av initiativtagarna, men nu kan vi konstatera att det saknas viktiga framtidsperspektiv i det förslag som diskuteras.

Framför allt saknas en politik för att använda hälso- och sjukvården offensivt för att skapa jobb och tillväxt. Men också nya grepp för att tydligt värna patienternas rättigheter, öka effektiviteten och säkra vårdens finansiering.

1. Svensk medicinsk forskning och utveckling har en stolt historia. Strålkniven, pacemakern och respiratorn – alla är de svenska innovationer. Men de är just historia.

Svensk medicinsk forskning har tappat mark i den globala konkurrensen och vår förmåga att omsätta medicinska rön i teknisk innovation är låg i förhållande till många andra länder. Naturlig samverkan mellan grundforskning, tillämpad forskning och produktutveckling kommer inte riktigt till stånd längre.

Men om detta har det social- demokratiska idéarbetet för framtidens sjukvård ingenting att säga. Den positiva kommersiella kraften i en tätare samverkan mellan forskning, sjukvård och industri förbigås med total tystnad. Ändå handlar det om en av Sveriges största framtidsutmaningar.

Den borgerliga politiken är en- sidigt inriktad på att privatisera utförandet av sjukvården. Det skapar inga nya jobb. Social- demokraterna borde därför ta chansen att visa hur en tillväxtorienterad politik kan gifta ihop ett av välfärdspolitikens kärn- områden med en industriell utveckling.

Enbart värdet av svensk läke-medelsexport uppgår till långt över 50 miljarder kronor per år. Svensk medicinteknisk industri omsätter över 60 miljarder kronor och sysselsätter 10000 anställda i Sverige. Sjukvårds-politiken måste utformas så att både läkemedelsindustrin och den medicinsktekniska industrin kan växa och skapa arbetstillfällen här i Sverige.

2. Ingen annan politisk rörelse har som socialdemokratin gått i bräschen för att i praktiken ge människor utökade sociala rättigheter. Därför är det fegt att programförslaget inte tar fasta på den enskildes möjlighet att kräva sin rätt i sjukvården.

Vi menar att alla landsting borde fastställa ett antal tydligt utkrävbara rättigheter för sina invånare. Det kräver lite nytänkande, men kan i förlängningen säkra att alla får ta del av välfärden på lika villkor och stärka förtroendemannarollen i landstingen.

3. Socialdemokraterna borde förorda att vissa delar av den offentliga vården arbetar med prestationsrelaterade löner för att höja produktivitet och kvalitet. Vårdgarantin måste vara en garanti värd namnet. Det kräver tillräckliga resurser, men också bättre drivkrafter för vårdpersonalen.

Vi menar att kopplingen mellan lön och prestation är central. Ofta har privata vårdgivare använt löneinstrumentet för att höja produktiviteten, medan offentliga vårdgivare inte gjort det. Det borde vara självklar socialdemokratisk politik att det inte bara är inom den privata vården som goda prestationer ska kunna rendera i bra löner.

4. De av staten fastställda högkostnadsskydden för patient- avgifter och läkemedel har varit oförändrade sedan mitten av 1990-talet. I ljuset av framtidens ekonomiska utmaningar är detta inte en hållbar utveckling. En återgång till den avgiftsfinansierade andel som gällde i mitten av 1990-talet skulle innebära en välbehövlig förstärkning av sjuk- vården med flera miljarder kronor per år.

En något ökad avgiftsfinansiering i sjukvården utgör inte något hot mot den generella välfärden. Det stora hotet utgörs av att sjukvården underfinansieras så att kvaliteten naggas i kanten. Den offentliga finansieringen av sjukvården behöver öka de närmaste decennierna, men då är det också nödvändigt att avgifterna i större utsträckning bidrar till det ökade finansieringsbehovet.

Programförslaget verkar emellertid vara utformat isolerat från finansierings- frågan. På annat sätt kan man inte förklara det löfte som ställs ut om slopad patientavgift på vårdcentralerna. Med detta löfte riskerar Socialdemokraternas budskap att uppfattas som att avgiftsfrihet går före kvalitet.

Vi är kritiska till att det social- demokratiska rådslagsarbetet om sjukvården missat centrala frågor. Alla sjukvårdens framtids- frågor behöver få hållbara socialdemokratiska svar.

Mikael Damberg

riksdagsledamot, ledamot av partistyrelsen

Ingela Nylund Watz

landstingsråd, ledamot av partistyrelsen