Rör inte Vietnams skor

EU-kommissionen beslöt i förra veckan att gå vidare med planerna på att införa skotullar riktade mot Kina och Vietnam. Det är djupt olyckligt.
Den bakomliggande orsaken är att EU vill skydda en icke konkurrenskraftig skoindustri i Italien.
Särintressen prioriteras före WTO-avtalet i Doha 2001 - "att eliminera avgifter på exportprodukter från låginkomstländer" - samt millenniemålen att halvera fattigdom och barnadödlighet.

Det är cyniskt av EU - som subventionerar jordbruk och basindustri och kräver att dessa varor ska säljas fritt på världsmarknaden - att anklaga Kina och Vietnam för prisdumpning på skor genom fördelaktiga skattesatser.

Detta saboterar fattigare länders stimulering av basindustri och export, som möjliggör att miljontals familjer kan ta sig ur fattigdomsfällan. Det är också motsägelsefullt om Sverige, som 2004 gav Kina och Vietnam 88 miljoner kronor till näringslivsutveckling, medverkar till ett beslut som slår mot en av deras viktigaste näringar.
I Vietnam lever 29 procent av
befolkningen i fattigdom, 34 procent av barnen är undernärda och 23 av 1 000 dör före sin femårsdag. Så bra har det aldrig varit tidigare.

Vietnam har under de senaste tio åren efter genomförandet av ekonomiska reformer haft en genomsnittlig tillväxt på sju procent per år.
Skoindustrin, som starkt bidragit till denna utveckling, sysselsätter cirka 400 000 arbetare varav de flesta är kvinnor. Trots långa arbetstider och låga löner ger det dessa kvinnor en möjlighet till försörjning. Det främjar jämställdhet och stärker kvinnors ställning.
Förra året importerade EU skor från Vietnam för cirka 30 miljarder kronor; knappt tio procent av det samlade värdet av all produktion i landet.

Vietnams biträdande utrikesminister Le Van Bang uttrycker stark oro för att införandet av handelshinder kommer att driva miljoner människor tillbaka till fattigdom, undernäring, infektioner och ökad barnadödlighet.

På 1960-talet levde två tredjedelar av världens befolkning i absolut fattigdom, i dag är motsvarande andel
reducerad till en sjättedel.
Merparten av denna dramatiska förbättring för världens innevånare har möjliggjorts av att höginkomstländernas marknader har öppnats för produkter från låginkomstländer.

Förslaget om att återgå till protektionism kan lätt följas av att andra europeiska särintressen ser en chans att skydda sina marknader.
Thomas Östros och den svenska regeringen bör verka för oinskränkt frihandel och motarbeta att marginella särintressen tillåts ha inflytande över EU:s politik. Den solidariska grund på vilken EU är byggd bör också tillämpas internationellt.
Genom att ge låginkomstländerna samma förutsättningar som tidigare fattiga EU-länder har fått, med grundläggande investeringar och tillgång till en stor marknad, kan vi bidra till att ge alla möjlighet till en bättre tillvaro.

Om de fattigaste får bättre förhållanden bidrar det till politisk stabilitet, mindre grogrund för missnöje och terrorism, färre oroligheter som leder till att människor tvingas i landsflykt. Detta ligger i allas vårt
intresse.
Varför betala mer för att göra de fattiga fattigare och de rika rikare när vi genom att betala mindre kan ge de fattiga en chans?