Varje natt, varje dag åker Rolf runt på Stockholms tunnelbana och bussar. Hans ben är infekterade och illaluktande, en följd av att han under sitt arbetsliv dagligen gick i lösningsmedel.

Sedan tio år lider han av en neurologisk sjukdom som successivt försämrar hans förmåga att ta hand om sig själv.

Hjärnan deformeras och han tappar allt fler funktioner. Så småningom kommer han att kvävas till döds av sin sjukdom.

Ändå, varje dag, varje natt påträffas han sovande i tunnelbanan. Han vacklar runt på busshållplatser och tunnelbanestationer.

Rolf har svårt att gå på grund av att balanssinnet påverkas av hans neurologiska sjukdom och därför att fötterna är ömma och inflammerade. Han vet inte vad det är för veckodag, månad eller år.

Rolf är en svårt sjuk man som under många år var en duktig finmekaniker på ett stort internationellt företag.

Vi, Sankt Göransteamet för hemlösa, har under de senaste nio åren haft kontakt med Rolf. Vi har ryckt ut när upprörda stockholmare larmat om hans utsatthet.

När fötterna varit infekterade och illaluktande har väktare och allmänhet ringt oss.

Vi har letat upp honom och kört honom till Karolinska sjukhuset. Där har de med värme och omsorg utöver det medicinska tagit hand om honom.

Vissa dagar tar vi emot 15 samtal från upprörda stockholmare som undrar varför ingen gör något för att hjälpa honom.

Vi har suttit på vårdplaneringsmöten på Karolinska sjukhuset med ansvariga överläkare, läkare, sjuksköterskor och Solna kommuns omsorgsförvaltning och hört socialtjänsten säga att de inte kan hjälpa Rolf om han inte ansöker om hjälp själv.

Han har ansökt om LSS (20/4 2006), men hans ansökan underkändes av en enskild biståndshandläggare.

Överläkaren, annan vårdpersonal och S:t Göransteamet har gång på gång beskrivit hans omvårdnadsbehov men ständigt bemötts av Socialtjänstens omsorgsförvaltning i Solna med att han måste ansöka om hjälp själv.

År för år har den neurologiska sjukdomen försämrat Rolfs tillstånd. Överläkaren och jag själv har genom åren talat med olika representanter för Solna kommun.

Alltid med samma resultat: oerhört intresserade och upprörda i telefon för att sedan hänvisa till tjänstemännen, som återigen visat samma ovilja att ta sig an Rolfs behov av skydd och omsorg.

I november 2006 insåg vi att enda vägen till förändring var att ansöka om förvaltare hos Överförmyndarnämnden i Solna.

Efter ett år hade man ännu inte tillsatt någon förvaltare. I november 2007 gjorde jag en ny ansökan hos Överförmyndarenheten.

Denna gång baserades ansökan på intyg från en specialist i psykiatri, en specialist i allmänmedicin och en kurator (specialist på neurologiska sjukdomar). Ärendet hänsköts till Solna tingsrätt.

Den 31/1 2008 skickade Solna tingsrätt ett föreläggande till Överförmyndarnämnden i Solna om att utse en förvaltare. Tingsrätten skrev: ”Tingsrättens preliminära bedömning är att Rolf är i behov av förvaltare.”

Solna kommun överklagade och har åter hänskjutit frågan till Solna tingsrätt. Medan detta pågår fortsätter Rolfs hemlösa tillvaro. För drygt tre veckor sedan fann vi honom sovande i Stockholms tunnelbana, kraftigt nedsmutsad, med fötter som stank av infektion.

Han hade magrat tio kilo under den dryga månad som gått sedan vi senast såg honom. Varje steg var en balansakt där kroppen svajade, på väg att falla när som helst. Vi körde honom till Karolinska sjukhuset.

Nu är fötterna färdigbehandlade. Förvisso är Rolf några tår fattigare, men infektionen är hävd. Nästa gång är risken stor att benet måste amputeras.

Socialtjänstlagen är tydlig i sina intentioner att stödja utsatta människor. Hur länge kan en kommuns socialtjänst och överförmyndarenhet få obstruera, medan en enskild kommuninvånare går under?

I detta fall gäller det Solna kommun, men frågan är principiell. Det handlar om ekonomi. Man vill inte ta kostnader som man enligt lagen är ålagd att ta.

Jag har arbetat med utsatta människor i 35 år. Av allt som upprört mig är detta det värsta. Idag skickar jag en anmälan till JO.

Men det viktigaste för mig och mina medarbetare är att Rolf omedelbart får den vård och omsorg han har rätt till.

Fotnot: Rolf har i verkligheten ett annat namn.