Dom har fallit i barnläkarfallet och tingsrätten ogillat åtalet. Som expert inom farmakokinetik, alltså hur läkemedel beter sig i kroppen, har jag kunnat konstatera att Rättsmedicinalverket (RMV) har en stor skuld i att ett enda provsvar ledde till detta åtal. Ett enda, inte som i dopingfall, både ett A- och ett B-prov. Och dessutom, som RMV själva kunde konstatera, med ett värde som låg många gånger högre än vad som någonsin tidigare rapporterats, faktiskt fem gånger gällande världsrekord. I ett blodprov från en kropp stadd i förruttnelse, ett prov som inte längre borde få kallas blodprov. Men på RMV ringde inga varningsklockor.

I stället försåg RMV:s experter Solnapolisen med missvisande uppgifter, och underlät att informera om sådant som talade till den misstänkta barnläkarens fördel. Bland annat att tiopental och morfin är inkompatibla, det vill säga att de inte kan ges tillsammans, de är inte blandbara med varandra.

Injicerar man tiopental i samma nål i armen (infart) som används för morfintillförseln, faller tiopental ut som kristaller och sätter igen infarten, en information man kan hitta på nätet på en minut. Det hindrade inte RMV:s experter att i brev till polisens utredare uppge att tiopentalet skulle kunna ha tillförts via morfindroppet.

I själva verket är det enda sätt som tiopental skulle kunna ha getts via infarten följande. Först stoppas morfinflödet genom infarten. Sen injiceras koksaltlösning i infarten för att skölja bort morfinlösning. Därpå injicerar man tiopental. Slutligen injicerar man koksalt på nytt, nu för att få bort tiopental. Sköljningarna är nödvändiga för att morfin- och tiopentallösningar inte ska komma i kontakt med varandra. För proceduren krävs alltså tre injektioner. Dessutom tillgång till två sprutor, en med koksalt och en med tiopental.

Eftersom ingen i rummet observerat barnläkaren utföra något som ens liknar denna omständliga procedur, borde åtal aldrig kommit i fråga.

Om RMV lagt ner mera möda på att ta fram fakta i fallet, och mindre benägna att vara åklagaren till lags, skulle aldrig denna rättegång kommit till stånd, och en oskyldig läkare skulle sluppit att utpekas som brottsling.

OLOF BORGÅ

docent i farmakokinetik