Under valrörelsen debatterades frågan om vinst i de fristående skolorna och flera av partierna gjorde olika utspel. Det upplevdes som stötande att skolor som inte fullgör sina uppgifter delar ut vinst till ägarna. Den debatten har resulterat i att skolminister Jan Björklund har bjudit in socialdemokraterna och miljöpartiet till blocköverskridande samtal för att om möjligt komma överens i frågan.
När besluten om de fristående skolorna togs i början av 90-talet var det ingen som diskuterade möjligheterna att göra vinster på att starta skolor. Diskussionen då handlade om små byskolor eller att de pedagogiska alternativen, till exempel Waldorfskolor, som skulle få en chans som fristående skolor. Att skolor skulle kunna drivas av aktiebolag eller att skolor skulle kunna ta ut stora vinster diskuterades inte.
Men det blev inte de små byskolorna eller pedagogiska alternativen som växte bland de fristående skolorna utan det var aktiebolagskolorna. Några av dem blev framgångsrika och de startade flera skolor och köpte upp konkurrenter. I början på 2000-talet skjuter utvecklingen ordentlig fart och dagens stora skolkoncerner bildas.
I dag tio år senare är det fem skolkoncerner som kontrollerar cirka 25 procent av friskolemarknaden. De har vardera mellan 5000 och drygt 20 000 elever inom grund- och gymnasieskolan och de äger mellan 28 och 100 skolor vardera. Den sammanlagda vinsten i dessa koncerner var på cirka 200 miljoner kronor under 2009. Utöver dessa koncerner finns det många andra skolbolag som gör goda vinster.
Statistiska Centralbyrån sammanfattar vinstmöjligheterna inom vård skola och omsorg.
”De privata företagen inom vård, skola och omsorg visar mycket god avkastning. Avkastningen på det totala kapitalet år 2007 låg på 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildnings- och 14 procent för omsorgsföretagen. För samtliga privata företag, utom de finansiella, ligger den genomsnittliga avkastningen på 10 procent.” Statistiska Centralbyrån. 2009. Pressmeddelande.
De goda möjligheterna att göra vinster i fristående skolor har även upptäckts av de internationella riskkapitalbolagen och tre av de fem största koncernerna har köpts upp helt eller delvis av sådana bolag. Riskkapitalbolag har som affärsidé att köpa upp välskötta företag för att sedan sälja dem efter 4–5 år då ägarna kan hämta hem vinsten.
Anledningen till att skolor har blivit attraktiva för riskkapitalbolag är att verksamheten är konjunkturokänslig och förutsägbar. Stat och kommun betalar ut bidragen i förskott och kapitalbindningen är minimal. Redan efter ett par tre år räknar skolbolagen att en ny skola ska gå med vinst. Vilka branscher kan konkurrera med det?
Vilka effekter har då det faktum att en skola numera kan gå med vinst? En direkt effekt av vinsten är att lärartätheten påverkas. De fristående skolorna ligger generellt sett lägre i lärartäthet än kommunala skolor men delar man upp gruppen fristående skolor efter form av huvudman finner man att det är ägare med vinstkrav som har den lägsta lärartätheten. Enligt Skolverkets statistik ligger skolor drivna som aktiebolag och ekonomiska föreningar klart lägre än skolor drivna av ideella föreningar eller stiftelser.
Det finns således ett klart samband mellan lärartäthet och vinst. Och lärartätheten har betydelse för elevernas resultat. Har skolan fler lärare kan fler elever få den undervisning de behöver för att nå skolans mål. Undervisningen kan organiseras i grupper med färre elever och stöd- och specialundervisning kan sättas in i större utsträckning. Särskilt viktig är lärartätheten för de yngsta eleverna och de elever som behöver särskilt stöd.
Om man undersöker lärartätheten i de stora skolkoncernerna finner man att de ligger extra lågt. Kunskapsskolan och Vittra till exempel ligger under båda under 6 lärare per 100 elever.
Det är i stor utsträckning på den låga lärartätheten som aktiebolagsskolorna tjänar ihop till sina vinster. Personalkostnaderna – lärarlönerna - är den enskilt största kostnaden för en skola och kan ett skolbolag sänka lärartätheten så betyder det mycket pengar. Jämför man till exempel en genomsnittlig Vittraskola på 234 elever med en lika stor kommunal skola betyder skillnaden i lärartäthet ungefär 2,5 miljoner kronor per år i lägre kostnad i Vittraskolan.
Sedan kan en fristående skola också spara in på annat. Jämfört med kommunala skolor lägger de fristående skolorna även mindre pengar på skolbibliotek, studie- och yrkesvägledare och elevvård till exempel. Men dessa poster ger inte på långt när lika stora effekter som färre lärare.
När den nya Skolinspektionen började sin verksamhet 2009 deklarerade myndigheten att skolans uppgift är att alla elever ska nå målen och de skolor som inte klarade detta skulle få kritik vid de kommande inspektionerna. Målen för att bli godkänd i grundskolan ska vara möjliga att nå för alla elever. Och om Skolinspektionen säger att alla elever i varje skola ska nå målen så måste de också mena att de avsatta resurserna ska räcka för denna uppgift. Nivån på skolpengen i en kommun ska räcka för att alla eleverna ska nå målen.
I dag är det mycket få skolor vare sig kommunala eller fristående som klarar Skolinspektionens krav och det är här som frågan om vinst kommer in. Om en skola har uppgiften och får resurser för att alla elever ska nå målen ska då inte dessa resurser användas till eleverna? Så länge inte alla elever har nått målen har inte skolan fullgjort sin uppdrag gentemot eleverna och uppdragsgivaren samhället som betalar skolan för just detta. Så länge det finns en elev som inte nått målen på en skola borde då ingen vinst kunna delas ut utan då ska den eleven ha resurserna till undervisning.
Mitt förslag till vinstdebatten är således, ingen vinstutdelning förrän uppdraget är utfört och alla eleverna har nått målen.
STEN SVENSSON
pensionär, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning.
