Uppmärksamheten kring Carema och att detta företag ägs av två riskkapitalbolag (Triton och KKR) har varit omfattande och det med rätta. Undermålig vård och omsorg ska aldrig accepteras. Tyvärr har denna affär även lett till att vinstmotivet som sådant och riskkapital som ägarform har attackerats på lösa grunder.

Svenska medier har den senaste tiden fyllts av exempel på hur en företagskultur kan driva fram vanvård och en ovärdig behandling av gamla människor. Det råder ingen tvekan om att Caremas hårda besparingar i jakt på vinster har gått ut över omsorgen om de gamla. Precis som kritikerna av privata företag och vinstmotiv i välfärden länge har varnat för.

Men Carema är ett företag. Ruttna ägg kan man träffa på överallt. Från en observation går det inte att dra slutsatser om alla andra vinstsyftande eller riskkapitalägda företag. Bedömningar av vinstmotivets förenlighet med hög kvalitet måste baseras på övergripande jämförelser.

Enligt den allra enklaste argumentationen mot vinster utgör de en onödig kostnad som i stället borde gå till att anställa fler sköterskor. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är detta synsätt felaktigt: vinst är en ersättning till kapitalägare och entreprenörer, på samma sätt som lön är en ersättning till de anställda.

Utan kapitaltillskott och nya idéer kommer tjänsterna inte att utvecklas oavsett hur många nya personer som anställs.

En rimligare argumentation tar i stället fasta på att det går att höja vinsten genom att tumma på kvaliteten. Att gå in för att leverera låg kvalitet är väldigt sällan en framgångsväg på normala marknader, men kan vara lockande inom välfärdssektorn eftersom avtal mellan politiker och företag inte exakt kan reglera kvalitetskraven i verksamhetens alla mjuka dimensioner.

Vilka kvalitetsskillnader finns då mellan vinstsyftande och ideella verksamheter? Inte så stora som många tycks tro, visar det sig. I USA visar jämförelser mellan vinstsyftande och icke vinstsyftande sjukhus på mycket små kvalitetsskillnader.

Enligt en metastudie är dödlighetsrisken marginellt lägre på de sjukhus som inte drivs i vinstsyfte. Senare studier av behandlingar vid hjärtinfarkt ger dock en annan bild: vinstsyftande sjukhus och speciellt konkurrens mellan olika sjukhus verkar minska risken för dödsfall.

Inom äldreomsorgen tillåter Socialstyrelsens enkäter tyvärr inte jämförelser av vinstsyftande och ideella verksamheter, men kvalitetsskillnaderna mellan äldreomsorg i kommunal och i privat regi är ofta relativt små och varierar mellan olika undersökningar och kvalitetsdimensioner.

Vad gäller riskkapitalbolag erbjuder de ett av många sätt att investera pengar. Affärsmodellen är baserad på att köpa, förbättra och sälja företag. Riskkapitalbolagen tillför kapital och kunskap till företag som är i behov av detta. Pengarna kommer i form av kapital från insamlade fonder och belåning från banker.

Till skillnad från börsnoterade bolag publicerar riskkapitalbolag inte kvartalsrapporter och kan därför jobba mer långsiktigt. Riskkapitalbolag har visat sig vara bra ägare; de ökar bolagens produktivitet och professionaliserar verksamheten.

Pågående forskning vid IFN indikerar att anställda inte drabbas negativt när deras arbetsgivare köps upp av riskkapitalbolag. En undersökning bland Unionens medlemmar visar att de anställda är nöjda med att ha riskkapitalister som ägare.

Just det faktum att riskkapitalbolagen efter en tid säljer de företag man jobbat med motverkar frestelsen att göra kortsiktiga vinster på kvalitetens bekostnad. En stor del av riskkapitalbolagens avkastning avgörs av det pris de får när de säljer företag, och vem vill betala bra för ett företag med kvalitetsproblem?

Debatten kring Carema-fallet har varit värdefull genom att lyfta fram oacceptabla kvalitetsbrister, men har också haft den olyckliga följden att vinstmotivet och riskkapitalbolagen har attackerats på lösa grunder. Generella ekonomiska ”sanningar” får inte etableras från ett mediedrev kring ett enskilt fall, oavsett hur upprörande det är.

HENRIK JORDAHL

docent och forskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN), forskar om skattefinansierade tjänster

JOACIM TÅG

ekon. dr och forskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN), forskar om riskkapital