I dag är det åtta år sedan den socialdemokratiska regeringen avvisade Ahmed Agiza och Mohammed Alzery till tortyr i Egypten. Besluten grundade sig på information som Säpo fått från CIA och påtryckningar från USA. Männen fick inte del av informationen och kunde inte försvara sig mot den. Det var utländsk makt som styrde regeringens beslut och som med omänskliga metoder verkställde detta.

Alzery åtalades aldrig i Egypten. Där finns inga misstankar mot honom. Här har det aldrig funnits någon skälig brottsmisstanke mot någon av männen. Agiza dömdes i egyptisk militärdomstol till ett långt fängelsestraff för något som inte är brott i Sverige. Rättegången uppfyllde inte minimikraven på en rättvis rättegång.

Avvisningarna har gett Sverige omfattande internationell kritik. FN:s kommitté mot tortyr och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har funnit att Sverige brutit mot tortyrförbudet. Den dåvarande regeringen ertappades med att inför FN ha ljugit om vad den visste om behandlingen i Egypten.

Agiza och Alzery ansökte för tre år sedan om uppehållstillstånd, Agiza för att återförenas med hustru och barn som är svenska medborgare och båda för att komma i säkerhet och få möjlighet till tortyrskaderehabilitering. I det skadestånd som männen fick av svenska staten ingår kostnader för sådan behandling. Alliansregeringen upphävde den gamla regeringens beslut om avvisning men har nu avslagit männens ansökningar om uppehållstillstånd.

Riksdagen antog den 14 december ett regeringsförslag som innebär att kvalificerade säkerhetsärenden även i fortsätt-ningen ska prövas av regeringen som sista instans. Vi är mycket oroade för följderna av detta. Enligt EU-direktiv ska alla asyl-ärenden kunna överklagas i domstol. Sverige har nu gått en annan väg där Säpo kan välja att kalla ett ärende ”kvalificerat” och välja en process som inte uppfyller konventionskrav och av allt att döma inte heller EG-rätten. Säpos makt bibehålls, som utredande polis, som ”åklagare” och i själva verket som beslutsfattare.

Vår slutsats är att det även i fortsättningen kommer att finnas betydande risker att CIA och andra utländska säkerhets- och underrättelsetjänster kommer att styra vår regering och rättsordning i säkerhetsärenden. Tortyr används inte bara i diktaturer, utan har brukats även av USA för att tvinga fram information. Rege-ringens företrädare säger att man måste lita på Säpo. En utlänning som anklagas och misstänkliggörs i hemlighet kommer inte heller i fortsättningen att få möjlighet att försvara sig med en rättsstats medel.

Ett avgörande skäl som framförts till att det även i fortsättningen ska vara regeringen som beslutar i sista instans är att Säpo oftast får informationen från sina utländska ”väntjäns ter” med förbehåll att den inte får lämnas till andra än regeringen. Dessa har alltså bestämt att inte ens en svensk domstol får granska deras uppgifter. Regeringen blir då reellt både första och sista instans. Men regeringen är inte en oberoende beslutsinstans. Den har tvärtom ansetts vara en motpart till utlänningen.

Dessutom förekommer det som regel inte ens någon diskussion i sak i regeringssammanträdet. Avgörandet blir en formalitet.

Vilka är då erfarenheterna från alliansregeringens behandling av Agiza och Alzery? FN-besluten medförde skyldighet för Sverige att återställa situationen som den var innan männen avvisades. De hade rätt att få uppehållstillstånd. Om ett internationellt organ sagt att Sverige kränkt en utlännings mänskliga rättigheter ska uppehållstillstånd ges enligt 5 kap 4§ utlänningslagen om det inte finns ”synnerliga skäl”. Med detta menas mycket grova brottslingar och personer som är uteslutna från flyktingskydd, exempelvis krigsförbrytare.

När regeringen nu avslagit ansökningarna hänvisar den till synnerliga skäl, trots att det inte finns något i männens bakgrund som rättsligt kan konstituera sådana skäl. Besluten är synnerligen allvarliga för dem – men också för Sverige.

I media förklarar migrations- minister Tobias Billström skillnaden mellan den förra regeringens beslut och alliansregeringens med att denna gång har ärendena prövats rättssäkert i Migrationsöverdomstolen. Men han undvek att berätta att varken Migrationsverket eller domstolen prövat Säpos invändningar mot Agiza. Han förteg också att domstolen inte heller prövade misstankarna mot Alzery i yttrandet till regeringen. Domstolen påstod att 5 kap 4 § inte gällde då han inte var här och att reglerna var framåtsyftande. Det vill säga om en utlänning redan sänts till tortyr finns inte rätten att få uppehållstillstånd. Detta stred både mot lag och förarbeten. Förhandling tilläts inte. Till råga på allt beslutade man att sekretessbelägga sin uppfattning, med hänsyn till Säpos verksamhet. Med följd att ombudet vid straffansvar förbjöds att avslöja och kritisera domstolens lagtolkning.

Vi menar att domstolen visat sig oförmögen eller ovillig att rätt kunna tolka denna paragraf och centrala konventionstexter. Dess funktioner bör snarast överflyttas till Högsta domstolen som borde kunna stå emot påtryckningar från främmande makt och politiska hänsyn. Ett beslut om avvisning måste alltid kunna omprövas av en oberoende och opartisk instans. Det sker inte idag i säkerhetsärenden och kommer inte att ske om de nu antagna reglerna inte ändras.

FN:s kommitté mot tortyr har i maj 2008 sagt att Sverige ska göra en djupgående undersökning om skälen för avvisningarna och åtala de ansvariga. Männ- iskorättskommittén påpekade så sent som i somras att även personer i säkerhetsärenden måste få möjlighet att bemöta de anklagelser som riktas mot dem.

Vi anser därför att riksdagen bör:

• tillsätta en kommission med rätt att höra de inblandade under sanningsplikt.

•ta initiativ till en ny utredning med direktiv att alla säkerhets-ärenden avgörs i domstol som sista instans och särskilt utreda möjligheten att den instansen blir HD.

Vi kräver också att Ahmed Agiza och Mohammed Alzery ges uppehållstillstånd.

KJELL JÖNSSON

advokat, ombud för Mohammed Alzery BO JOHANSSON

jurist, ombud för Ahmed Agiza ANNA WIGENMARK

människorättsjurist, Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén) STEN DE GEER

advokat