Den senaste finanskrisen visar att det rådande ekonomisk-politiska ramverket inte är tillräckligt för att säkra den finansiella stabiliteten. Det samverkansråd mellan Riksbanken och Finansinspektionen som presenterades i går är bara en tillfällig lösning. Det är uppenbart att det krävs en omfattande förstärkt tillsyn av riskerna i det finansiella systemet som helhet, inte bara av de enskilda bankerna.

I SNS konjunkturrådsrapport 2012 argumenterar vi för att det är naturligt att ge ansvaret för detta till en speciell kommitté inom Riksbankens organisation.

I årets konjunkturrådsrapport konstaterar vi att den penningpolitiska strategin med ett flexibelt inflationsmål generellt varit framgångsrik. Sedan inflationsmålet infördes i början på 1990-talet har inflationen stabiliserats på en låg nivå och Riksbanken har, tack vare sin självständighet och tydliga kommunikation, etablerat en stark trovärdighet för sitt mål.

Men efter de senaste årens utveckling står det klart att det behövs mer övergripande institutionella förändringar för att kunna identifiera risker på finansmarknaderna och säkra systemets stabilitet. Det råder ingen tvekan om att den senaste krisen i stor utsträckning uppstod just på grund av bristande inblick i riskerna på de finansiella marknaderna.

Enligt Riksbankslagen har Riksbanken, utöver uppdraget att upprätthålla ett fast penningvärde, som uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsvärde. Riksbanken har alltså redan ett ansvar för den finansiella stabiliteten i Sverige. Det är ett ansvar som delas med andra myndigheter, bland annat Finansinspektionen. Men hur detta ansvar i praktiken är fördelat mellan de olika myndigheterna är idag oklart. Det finns inte heller några tydligt utpekade verktyg för att uppnå stabilitet på en övergripande systemnivå.

I samband med den finansiella oron har vissa kritiker menat att Riksbanken borde ha försökt dämpa den snabba kredittillväxten och motverkat risken för ”bubblor” på bostadsmarknaden genom att höja reporäntan. I den internationella debatten har det också föreslagits att till exempel kreditvolymer eller tillgångspriser uttryckligen tillåts påverka räntebesluten.

I likhet med andra bedömare menar vi att det finns tre olika sätt att fördela ansvaret för den finansiella stabiliteten på makronivå:

1. Riksbanken kan ensam få ansvaret genom inrättandet av en finansiell stabilitetskommitté inom banken.

2. Riksbanken kan dela ansvaret med befintliga myndigheter inom ramen för en ”systemrisknämnd” som placeras utanför Riksbanken.

3. Man inrättar ett oberoende finansiellt råd, som i likhet med Finanspolitiska rådet saknar egna instrument men som kan lämna rekommendationer till existerande myndigheter.

Vi anser att mycket talar för det första alternativet med en lösning inom Riksbanken. Riksbanken har omfattande analytisk kompetens på detta område. Den senaste krisen har också visat att åtgärder för prisstabilitet och finansiell stabilitet är mycket nära sammankopplade, i synnerhet i kristider. Detta gör en lösning inom Riksbanken naturlig.

Vi anser med andra ord att Riksbanken bör få ett tydligare ansvar för tillsynen av de finansiella marknaderna på makronivå. Mer konkret bör en särskild finansiell stabilitetskommitté inrättas. Denna kommitté bör vara separerad från en penningpolitisk kommitté med ansvar för inflationsmålet. Den nya finansiella stabilitetskommittén bör få tillgång till ett antal instrument (exempelvis kapitalkrav som varieras över konjunkturcykeln), men reporäntan bör inte vara ett av dem. Reporäntan bör huvudsakligen vara reserverad för den penningpolitiska kommittén i dess strävan att upprätthålla inflationsmålet.

Även om de två kommittéerna bör ha tydliga mandat och arbeta separat är det naturligt att de har en nära kommunikation, i synnerhet i kristider. Vi anser även att vissa ledamöter, däribland Riksbankschefen, bör sitta med i båda kommittéerna.

Det nya institutionella ramverket kräver förändringar av Riksbankslagen. Den finanskriskommitté som regeringen tillsatt bör antingen själva presentera ett nytt lagförslag eller föreslå att det tillsätts en utredning i detta syfte.

Det samverkansråd som igår presenterades av Riksbanken och Finansinspektionen är ett steg i rätt riktning men bara en tillfällig lösning. Riksbankens ansvar och befogenheter måste tydliggöras genom ny lagstiftning.

MARTIN FLODÉN

professor i nationalekonomi, Stockholms universitet

ANNA LARSSON

fil. dr I nationalekonomi, Stockholms universitet

MORTEN O. RAVN

professor i nationalekonomi, University College London

ANDERS VREDIN

(ordförande), docent i nationalekonomi. Har varit vd för SNS 2010-2011