Från och med februari 2003 kommer homosexuella par i Sverige kunna prövas för internationell adoption. Lagändringen väckte i våras stor uppmärksamhet efter den kompakta kritiken från utredningens egna sakkunniga, barnrättsorganisationer och adopterades egna organisationer.
Nu innebär inte detta att homosexuella kan börja genomföra internationella adoptioner, eftersom man inte hittat ett enda land som kan tänka sig adoptera barn till homosexuella. Detta har påpekats både av regeringen, utredningen och adoptionsorganisationer.
Lagrådet var mycket kritiskt till att införa en lag som inte är praktiskt användbar inom överskådlig tid.
RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) menar sig dock ha förslag på användbara kontakter för adoption och säger sig nu vilja protestera mot vad man anger som bristande samarbetsvilja från Adoptionsorganisationer och NIA (Statens Nämnd för internationella adoptioner).
Här far RFSL med osanning. Det finns en sedan flera år tillbaka en dialog med RFSL och de har både
fått erbjudande om hjälp med adoptionskunskap och ombetts redovisa de kontakter man uppger sig ha.
Men i samtliga fall har dessa visat sig vara allt från olika sätt att kringgå internationella regelverk till i värsta fall kriminell barnhandel. Inget av de exempel som man föreslagit har möjlighet att godkännas enligt svensk policy. En adoptionsorganisation som befattar sig med RFSL:s förslag skulle löpa stor risk att förlora sin auktorisation.
Samtidigt som RFSL anklagar svenska myndigheter och organisationer för att inte vilja följa en ny lag så uppmanar RFSL till att bryta mot svensk lag, Haagkonventionen och FN:s barnkonvention.
Lika förskräckande är den människosyn som RFSL ger uttryck för när man kräver att Adoptionsorganisationerna nu aktivt skall börja söka barn som kan adopteras av homosexuella.
Det som ofta kallas ”beställarperspektivet” har övergetts av de flesta europeiska adoptionsorganisationer sen närmare 20 år tillbaka. Enligt det internationella regelverk och etik som Sverige jobbar
efter skall man inte längre utgå från behov i de rika delarna av världen utan försöka pröva adoption som en nödlösning för att undvika institutionsvård för barn som inte kan återbördas till biologiska föräldrar, släkt eller möjligtvis adopteras inom sitt eget land. Tvärtemot den gängse uppfattningen att man skall ”leverera” lämpliga barn till barnlösa par i rika länder, så är en modern Adoptionsorganisations uppdrag att utgå från de hjälpbehov som finns i olika länder.
Inför den kommande lagändringen är det nu angeläget att RFSL bestämmer sig vart man står i frågan om adoptioner och etik.
Att uppmana till brott mot barnrättskonventioner samt förespråka en syn på adopterade som någon slags ”beställningsvaror” är inte värdigt en organisation, som säger sig jobba för alla människors lika värde.
Joakim Wohlfeil
Johan Högberg
