Europaminister Cecilia Malmström påstår sig värna offentlighetsprincipen inom EU (SvD Brännpunkt 20/9).

Om hon menar allvar med att försvara och utveckla offentlighetsprincipen finns det mycket att göra i de pågående förhandlingarna om ett nytt EU-fördrag.

•För det första: bevara den befintliga europeiska offentlighetsprincipen i det nya fördragets portalparagraf.

Det tidigare förslaget till EU-konstitution var på denna punkt ett bakslag för öppenheten, eftersom den europeiska offentlighetsprincipen togs bort från konstitutionens portalparagraf.

•För det andra: underkasta EU-domstolen, ECB, och EIB offentlighetsprincipen fullt ut.

Enligt förslaget till bestämmelsen om allmänhetens tillgång till handlingar, skulle denna endast gälla för dessa tre institutioner när de utövar administrativa funktioner.

Vid den föregående regerings- konferensen blev såväldåvarande statsminister Göran Persson som svenska förhandlare och tjänstemän bortkollrade på denna punkt i sluttampen av förhandlingarna.

•För det tredje: tvinga EU-domstolen att öppna sin dömande verksamhet.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det inte acceptabelt att kommissionen och medlemsstaterna får ta del av rättegångshandlingar på franska, vilka jag som advokat för enskilda parter i EU-domstolen förvägras att se.

Ur en demokratisk synvinkel är det inte heller tillfredsställande att journalister, akademiker och allmänheten förvägras att ta del av rättegångshandlingarna i målen vid EU-domstolen.

Domstolens dömande verksamhet påverkar numera varje EU-medborgares vardag, såväl i straffrättsliga mål som i ärenden som rör vår gemensamma värdegrund i Europa.

Domstolens domar måste därför kunna kritiseras och legitimeras i en offentlig debatt.

Ökad domstolsoffentlighet i EU skulle enklast uppnås genom att Europaparlamentet får rollen som lagstiftare vad gäller reformer av EU-domstolens rättegångsregler. Om EU vill vinna medborgarnas förtroende måste makten över EU-processrätten anförtros åt medborgarnas företrädare.

Slutligen: en stilla vädjan om att den nya regeringen använder sig av mer konstitutionellt förnuft än den föregående.

Vi måste en gång för alla stänga den konstitutionella skendebatten om det kommande EU-fördraget ska underkastas en rådgivande folkomröstning eller inte. Vi måste enas om ett förfarande som ger vårt ställningstagande till Europas framtid – vilket det än må vara – demokratisk legitimitet.

Den mest fundamentala offentlighetsprincip vi har i Sverige är att den sittande riksdagen inte själv äger makt att ändra grund- lagen.

Detta måste enligt vår konstitution ske genom två beslut med mellanliggande allmänna val. Tanken med denna bestämmelse är att Sveriges medborgare har makten att på valdagen lägga in sitt veto mot grundlagsändringar.

Vi har till och med skrivit in ett minoritetsskydd i regerings- formen, i och med att en tredje- del av riksdagens ledamöter kan genomdriva en beslutande folk- omröstning om grundlagsänd- ringar.

Denna konstitutionella grundnorm, som kom till år 1766, verkar den nya regeringen – liksom den föregående – vara beredd att ignorera. Planen är uppenbarligen att, oavsett innehåll, anta ett kommande EU-fördrag genom ett beslut med kvalificerad majoritet i riksdagen.

På något annat sätt kan i vart fall inte jag tolka regeringens uttalade målsättning om att det kommande EU-fördraget ska träda i kraft redan år 2009 inför valet till Europaparlamentet, det vill säga före nästa riksdagsval i Sverige år 2010.

Detta trots att även ett nedbantat nytt EU-fördrag med all sannolikhet kommer att innebära en grundlagsändring, bland annat på straffrättens område.

Riksdagen förväntas med andra ord på nytt öppna en gräddfil för grundlagsändringar genom maktöverlåtelser till EU med ett enkelt riksdagsbeslut. En gräddfil som riksdagen stängde genom en grundlagsändring år 2002.

När blev EU-tidtabellen vägledande för svensk grundlagstolkning, Cecilia Malmström?

Kan Du motivera att ett kommande EU-fördrag ska antas enligt ett förfarande som strider mot den äldsta och mest grundläggande regeln i vår konstitution – nämligen den om hur vi ändrar grundlagar i Sverige?

Hur säkerställer det vår nationella identitet? Och hur har Du tänkt att det ska närma Europeiska uni-onen och Sveriges medborgare till varandra?