Nästa år kommer vi att folkomrösta om ett eventuellt svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Det steg som betyder att kronan kan bytas mot euron och att beslutanderätten över ränte- och valutapolitiken flyttas från Riksbanken till den Europeiska Centralbanken (ECB).
En förutsättning för att människor ska känna sig motiverade till att sätta sig in i frågan är att de med säkerhet vet att resultatet kommer att respekteras. Varför ska de annars gå och rösta?
Den förestående omröstningen aktualiserar debatten om folkomröstningars legitimitet. Jag oroas därför över de signaler som statsvetaren Olof Ruin gett uttryck för både på DN Debatt (27/11 och 8/12) och i TV-programmet Agenda (1/12). Signaler som öppnar för att ge politikerna maximal handlingsfrihet även vid ett nej. Signaler om att det spelar ingen roll hur medborgarna röstar, till sist blir det ändå ett ja.
Olof Ruins spekulationer om ett eventuellt lågt valdeltagande och vilken vikt politikerna därmed ska fästa vid folkomröstningen riskerar att bli en
självuppfyllande profetia. Ju mer genomslag bilden som Ruin försöker att förmedla, desto lägre valdeltagande kan det bli. Och det kommer att vara både ja- och nejsägare som stannar hemma.
Noterbart är att Ruins spekulationer om folkomröstningens vikt vid ett lågt valdeltagande endast gäller vid ett nej. Den demokratiska legitimiteten vid ett lågt valdeltagande torde vara lika tilltufsad oavsett om det blir ett nej eller ett ja. Men det vill inte Ruin kännas vid.
En av de viktigaste faktorerna för att få ett högt valdeltagande är tydliga signaler om att omröstningsresultatet, oavsett om det blir nej eller ja, kommer att respekteras.

En annan viktig faktor är att vi får en ärlig debatt. En debatt fri från slag under bältet som stimulerar människors vilja att sätta sig in i de både för- och nackdelar som finns med ett svenskt medlemskap i EMU.
Folkomröstningar är en viktig del i en levande demokrati. Medborgarna får möjlighet att ge uttryck för sin vilja i frågor som är av stor avgörande betydelse för en
kommun eller för landet som helhet. Jag vill värna och utveckla dessa möjligheter.
Åsikter om att människor inte klarar att sätta sig in i vad en folkomröstning handlar om - utan att det istället tenderar till att bli en yttring över hur bra eller dåligt den styrande majoriteten skött sig - brukar föras fram främst av dem som är skeptiska till folkomröstningar. Det är ett snävt synsätt.
Utifrån de demokratiska idealen måste medborgarna betraktas som rationella människor som förmår fatta väl avvägda beslut.

Maud Olofsson
partiledare (c)