Hotet från multiresistenta bakterier blir allt mer alarmerande. Om inte världen agerar riskerar vanliga infektionssjukdomar som lunginflammation och blodförgiftning att återigen bli dödliga farsoter samtidigt som risken för allvarliga infektioner i samband med kirurgiska ingrepp ökar dramatiskt.

Inget land kan ensamt bekämpa problemet. Sverige har tagit på sig ledartröjan i den internationella kampen mot antibiotikaresistens och måste fortsätta driva utvecklingen framåt. Med den ingången möter vi i dag forskare, politiker och representanter för läkemedelsindustri och hälsoorganisationer för ett globalt strategimöte i Uppsala.

Få upptäckter har haft så stor betydelse för sjukvårdens utveckling som antibiotika. För de allra flesta är det svårt att tänka sig en värld där ett infekterat sår, lunginflammation eller andra ”vanliga infektioner” åter skulle innebära en alvarlig risk. Tillgången till effektiva antibiotika är också helt central för att minska risken för infektioner vid kirurgiska ingrepp och har varit en förutsättning för mycket av den utveckling som skett inom cancerbehandling och vård av för tidigt födda barn. Antibiotika är kort sagt ett av de viktigaste fundamenten i modern sjukvård.

Problemet med antibiotikaresistens har många likheter med klimatkrisen. Det är ett globalt problem som drabbar såväl den rika världen som människor i låg- och medelinkomstländer. Fattiga länder drabbas först och hårdast. Användning av antibiotika leder till resistensutveckling som en följd av mikroorganismers förmåga att anpassa sig till en föränderlig miljö. I den meningen kan antibiotika, precis som fossila bränslen, sägas vara en ändlig resurs.

Under de senaste decennierna har vi, genom grav överanvändning, missbrukat denna resurs så till den grad att den nu riskerar att gå förlorad. Och precis som klimathotet måste hotet från de multiresistenta bakterierna mötas både nationellt och på den globala arenan.

Resistensen mot befintliga antibiotika ökar över hela världen. Utvecklingen är accelererande. Varje år dör 3 miljoner barn i fattiga länder till följd av akuta luftvägsinfektioner och av dessa kan i dag endast hälften behandlas med penicillin. Inom EU uppskattades kostnaderna för resistenta infektioner år 2009 till 1,5 miljarder euro och i USA till 20 miljarder dollar. Både i Europa och i USA ökar dödligheten och antalet sjuka i resistenta infektioner.

I Sverige är situationen vad gäller antibiotikaresistens ännu förhållandevis gynnsam men trenden är även här mycket oroande. Det faktum att vi varit relativt förskonade kan på många sätt tillskrivas ett väl fungerande system som innefattar en reglerad försäljning av läkemedel, god sjukhushygien, strikta riktlinjer för antibiotikaanvändning, riktad information till sjukvårdspersonal och allmänhet samt kontinuerlig övervakning av resistensdata.

Tyvärr talar allt för att även svensk sjukvård kommer att drabbas av ett ökande antal utbrott.

Ökningen av resistenta bakterier är ingen ny företeelse. Problemet har tidigare, till viss del, kunnat tacklas tack vare utveckling av nya effektiva antibiotika. Mellan 1940 och 1970 var forskningen på området intensiv och många nya preparat nådde marknaden. Därigenom har sjukvården med framgång kunnat behandla även infektioner orsakade av bakterier som utvecklat resistens mot tidigare använda preparat.

Under de senaste 30 åren har bara två nya antibiotikapreparat kommit fram. Och när vi blickar framåt är bilden minst lika dyster. Mycket få, om ens några, nya antibiotika väntas komma fram de närmaste åren.

Bristen på nya effektiva preparat har flera förklaringar. Att utveckla en ny generation antibiotika är förenat med betydande vetenskapliga utmaningar. En annan viktig förklaring är det i dag saknas ekonomiska incitament för sådan forskning. En helt ny klass av antibiotika skulle – om den togs fram - inte marknadsföras brett utan användas restriktivt endast där ett verkligt behov förelåg. Detta för att maximera livslängden och hindra snabb resistensutveckling.

För att stimulera läkemedelsindustrin att ta fram nya effektiva preparat krävs nya modeller där kostnader och ekonomiska risker bärs gemensamt. Exakt hur en sådan modell ska se ut vet ingen idag.

Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 drev regeringen frågan om behovet av nya antibiotika starkt. Genom anordnandet av konferensen ”Innovative Incentives for Effective Antibacterials” som hölls i Stockholm den 17 september lades grunden för ett intensifierat arbete på EU-nivå. Vid toppmötet mellan EU och USA i november 2009 bildades, på svenskt initiativ, en transatlantisk arbetsgrupp med ett 18-månadersmandat att utarbeta förslag till strategier för antibiotikaresistens inom EU och USA.

Men nya teknologier räcker ingalunda. Vid Världshälsoförsamlingen i Genève i maj i år uttryckte vi därför i starka ordalag vikten av att WHO visar ledarskap och att medlemsländerna gör sitt yttersta för att hålla tillbaka resistensen. Vi har också uppmanat WHO att återrapportera sitt arbete till nästa års Världshälsoförsamling.

Vi har under den mandatperiod som nu lider mot sitt slut höjt den svenska ambitionsnivån ytterligare och Sverige ses i dag som ledande i det långsiktiga arbetet mot antibiotikaresistens. Som ett led i detta organiserar Socialdepartementet i samarbete med Uppsala Universitet/ReAct nu en uppföljningskonferens där syftet är att ta diskussionerna ytterligare ett steg på vägen mot nya modeller för utveckling av läkemedel och andra hälsoteknologier.

Antibiotikaresistens är en ödesfråga och sannolikt det största enskilda hotet mot liv och hälsa som vår värld står inför i dag. Vår ambition är klar: Sverige ska behålla ledartröjan och vara en aktiv del av lösningen.

GÖRAN HÄGGLUND (KD)

socialminister

MARIA LARSSON (KD)

äldre- och folkhälsominister