Riksdagens beslut om erkännande av folkmordet 1915 kan få såväl positiva som negativa konsekvenser. Elisabeth Özdalga (13/3) tar upp de negativa effekterna och har åtminstone på en punkt hamnat helt fel. Hon skriver: ”Är man medveten om de juridiska konsekvenserna av att driva en kampanj kring begreppet folkmord?”

Vilka juridiska konsekvenser? Det finns inga. Det här en fråga om moral och upprättelse och inte om juridik och skadestånd. De efterlevande vill se ett Turkiet som förmår göra upp med sitt historiska förflutna. De önskar få upprättelse genom erkännande.

Republiken Turkiet behöver inte idag ta på sig några rättsliga förpliktelser från det Otto- manska rikets tid. Eventuella skadeståndskrav borde ha tagits upp under fredsförhandlingarna i Lausanne 1923. I och med att så inte skedde har, genom de många decennier som förflutit sedan dess, de tänkbara ersättnings-kraven preskriberats. FN:s folkmordskonvention av 1948 kan inte tillämpas retroaktivt. Ingen internationell domstol har kompetens att ta upp frågan idag.

Men den moraliska dimensionen kvarstår. I vårt land tillsattes 1997 en utredning om Sveriges handelsintäkter från Hitlers Tyskland under andra världs- kriget. Rapporten med rubriken Naziguldet och riksbanken konstaterade att guldtackor mot- tagits från utplundrade ockuperade länder och möjligen hade vi också mottagit tandguld från koncentrationslägren.

Som en form av symbolisk/ moralisk kompensation utbetalade svenska staten cirka 50 miljoner kronor till judiska organisationer i Sverige. Turkiet skulle, inom ramen för en försoningsprocess, kunna göra något liknande.

OVE BRING

professor emeritus i internationell rätt

Turkiet riskerar inga juridiska konsekvenser