Grön ungdom hävdar i sin artikel ”Sverige hycklar om skogsavverkning” (SvD.se 11/6) att regeringen verkat för att skogrika länder ska kunna bli belönade för ökad skogsavverkning. Man ger också sken av att det inom klimatförhandlingarna diskuteras att helt stoppa skogsavverkning och att det skulle vara det viktigaste för att minska växthusgasutsläppen. Det är rent nonsens. Det som nu diskuteras är hur man ska räkna utsläpp och upptag av växthusgaser i skog. Grön ungdom försöker måla frågan i svart och i vitt och försöker beskriva regeringens och Sveriges agerande som ett svek mot klimatet.
Fakta är att i Sverige såväl som i många andra länder ökar användningen av biobränsle, som ett led i ambitionen att minska klimatförändringarna. För att det ska kunna bli verklighet krävs ett långsiktigt hållbart skogsbruk där de värdefullare delarna av träden tas ut som timmer och massaved samtidigt som rötter, grenar och toppar blir biobränsle.
Naturen och skogen är komplicerade ekologiska system, flöden av växthusgaser till och från skogen påverkas av vädret enskilda år, av insektsangrepp, av skogsbränder och många andra faktorer. De påverkas också av konjunkturen för skogsprodukter och av efterfrågan på biomassa. Att exakt mäta dessa flöden är en praktisk omöjlighet och betydligt svårare än att mäta utsläpp från fossila bränslen.
Vad vi dock kan slå fast är att Sveriges skogar är en kolsänka. Det betyder att varje år tas koldioxid upp som motsvarar en betydande del av de svenska utsläppen. Vissa år kan upptagen uppgå till hälften av våra utsläpp från fossila bränslen. 1990 var ett sådant år. Under nästan alla år sedan dess har upptagen varit mindre men de har ändå uppgått till tiotals miljoner ton varje år – ungefär av samma storlek som de samlade utsläppen från all trafik i Sverige (!).
Med en ansvarsfull och hållbar skogspolitik kan tillväxten i de svenska skogarna fortsätta att öka och möjliggöra en ökad träanvändning och ökat uttag av biobränslen samtidigt som vi värnar den biologiska mångfalden genom att hänsyn tas vid avverkning och genom att ytterligare arealer undantas från skogsbruk. Det är en ansvarsfull och miljövänlig skogspolitik.
Artikelförfattarna skriver att regeringen förespråkar att varje land själva ska få ange sin tänkta nivå för avverkning. Det stämmer inte. Referensnivåerna ska beräknas enligt givna kriterier och tanken är att alla nationella referensnivåer måste godkännas av samtliga i- och u-länder som förväntas skriva under konventionen, men först efter noggrann redovisning av alla underliggande data och antaganden.
Under Kyotoprotokollet har man hittills haft ett system för att beräkna utsläpp och upptag från skogen baserat på att bara en del av de årliga utsläppen och upptagen räknas med. I de internationella klimatförhandlingarna diskuteras nu hur man ska räkna i framtiden. Det är viktigt att regelverket inte motverkar sitt syfte.
Att räkna skogen på samma sätt som för övriga sektorer, inklusive att använda 1990 som basår, skulle ge flera märkliga effekter. Plötsligt skulle till exempel utsläppssiffrorna bli helt annorlunda för Sverige och andra länder med stora skogsresurser.
Vi skulle redovisa mycket låga utsläpp per person (i nivå med, eller lägre än, till exempel Kina). Samtidigt skulle Sverige få räkna med en betydande ökning av sina utsläpp, trots att tillväxten i den svenska skogen är större än avverkningen.
Detta är varken lämpligt eller rimligt. Förmodligen skulle det enklaste sättet att kortsiktigt få ner redovisade utsläpp bli att minska skogsavverkningen. Det skulle leda till minskad tillgång på förnybara material och biobränsle, ökad import av virke och stärkt konkurrenskraft för material baserade på fossila råvaror.
Hur Grön ungdom menar att det skulle gynna klimatet är för oss en gåta. Vi menar istället att fokus ska ligga på att minska de fossila utsläppen, i kombination med ett långsiktigt hållbart skogsbruk.
MAGNUS ANDERSSON
förbundsordförande, Centerpartiets Ungdomsförbund
CLAES VÄSTERTEG (C)
vice ordförande, Miljö- och jordbruksutskottet
