Redan 1981 antog Världshälsoorganisationen (WHO) en kod för att begränsa reklamen för livsmedel som ersätter amningen för spädbarn och små barn. I koden förbjuds bland annat all reklam för modersmjölksersättning riktad direkt till mödrar och deras familjer. Sverige arbetade aktivt för koden inom WHO. Många andra länder har redan lagstiftat enligt koden, men Sverige har hittills nöjt sig med andra lösningar. De två dominerande företag som säljer modersmjölksersättning och barnvällingar, Semper och Nestlé, har sedan 1983 följt en överenskommelse som då ingicks mellan industrin och staten. Företagen har i enlighet med den avstått från reklam riktad direkt till föräldrar de första månaderna – idag gäller en sexmånadersgräns.

Nyligen presenterade regeringen ett lagförslag som ska reglera marknadsföringen av modersmjölksersättning och barnvälling i Sverige (Ds 2012:50). Det är utmärkt att koden nu blir lag i Sverige och stora delar av förslaget är bra. Men det finns brister och den allvarligaste gäller reklam till föräldrar. Förslaget innebär en öppning för barnmatsindustrin att börja marknadsföra modersmjölksersättning till föräldrar.

Marknadsföring blir enligt förslaget tillåten i publikationer som är ”särskilt inriktade på spädbarnsvård”. I förslaget nämns som exempel skrifter från barnhälsovården. Där förväntar sig föräldrar pålitlig information både om amning och flaskmatning utifrån den bästa expertisen och oberoende av kopplingar till industrin. Reklam kan även – beroende på tolkningen av lagen – bli tillåten i rent kommersiella föräldratidningar som inriktas på spädbarn.

Att tillåta annonser för modersmjölksersättning i broschyrer eller tidningar direkt riktade till föräldrar är oacceptabelt. Informationsbroschyrer och föräldratidningar är de bästa kanalerna för att nå föräldrar. Att där ge barnmatsindustrin möjlighet att marknadsföra modersmjölksersättning skulle direkt strida mot WHO-koden.

Enligt WHO och Unicef behöver amningen skyddas, stödjas och främjas i hela världen. Amningen i Sverige varierar kraftigt med tiden och just nu är den på nedgång. Andelen enbart ammade barn (får endast bröstmjölk) vid två månaders ålder har, sedan man började mäta för snart 50 år sedan, varierat mellan lägst cirka 30 procent (barn födda 1973) och högst 81 procent (1996) och ligger nu på 67 procent (2010). Från 2004 till 2010 sjönk andelen ammade barn (får bröstmjölk, eventuellt kombinerad med annan föda) vid sex månaders ålder från 72 procent till 62 procent. Orsakerna till nuvarande tillbakagång är oklara. En bidragande faktor är troligen att ingen nationell myndighet upprätthållit ansvaret för initiativet ”Amningsvänliga sjukhus” sedan 2003.

Amningen är värdefull på många sätt och dess betydelse för folkhälsan är väldokumenterad. Enligt en aktuell rapport från Unicef i Storbritannien kan miljontals pund årligen sparas i hälsosektorn om en större andel kvinnor ges möjlighet att amma. Det beror på att amningen minskar förekomsten av en rad sjukdomar, som mag-tarminfektioner, öroninflammationer och övre luftvägsinfektioner hos barn och övervikt, fetma, högt blodtryck och typ II diabetes i vuxen ålder.

Mot bakgrund av den betydelse amningen har för folkhälsan i Sverige och våra internationella åtaganden är det viktigt att lagstifta om marknadsföringen. Tyvärr lämnar förslaget stora luckor. En lag enligt förslaget riskerar att minska amningen ytterligare. Förslaget behöver därför enligt vår mening omarbetas.

GERD BRANDELL

nordiska arbetsgruppen för internationella amningsfrågor

ELISABETH KYLBERG

biträdande professor, nutritionist, amningsforskare, Folkhälsovetenskap, Högskolan i Skövde

KRISTIN SVENSSON

barnmorska, Dr Med Vet, amningsforskare, Amningscentrum, Karolinska Universitetssjukhuset