Roger Älmeberg

De ungdomar som inte redan har kommit in på arbetsmarknaden vid 30 års ålder blir de stora förlorarna.

Roger Älmeberg

Statsminister Fredrik Reinfeldt lever i den skyddade politiska sfären kring regeringskansliet och riksdagen sedan tidig ungdom. Tydligen återspeglar det sig i hans syn på hur arbetslivet i Sverige fungerar. Runt sig ser han unga snabba assistenter och äldre riksdagsmän som inte visar några fysiska tecken på utslitning. De har andra problem och kan även "pensionera" sig med full lön vid tidig ålder.

Reinfeldt återkommer nu till en av sina käpphästar när den andra med skattesänkning verkar vara i stallet. Pensionsåldern ska lösa Sveriges framtida problem och efter att tidigare år ha talat om att höja pensionsåldern till 67 år satsar nu statsministern på att folk ska kunna jobba tills de blir 75 år. Förmodligen ska man först då kunna få full pension.

Med tanke på hur verkligheten ser ut i Sverige med hög ungdomsarbetslöshet, brist på integrering av invandrare på arbetsmarknaden och ett näringsliv som helst bara vill ha unga flexibla anställda är det lätt att man måste nypa sig i armen igen.

Under det fjärde kvartalet 2011 var drygt 124 000 ungdomar i åldern 15-24 år arbetslösa. Detta motsvarar en relativ arbetslöshet på cirka 21 procent, ej säsongsjusterat. Sverige har en ungdomsarbetslöshet som ligger över snittet för EU. Detta beror inte bara på senaste lågkonjunkturen, ungdomsarbetslösheten var hög även under den senaste högkonjunkturen.

Sverige har vid undersökningar de senaste åren visat sig ha en faktisk pensionsålder kring 63 år, det vill säga genomsnittsåldern för en person som går i pension. Bortsett från Japan och USA är Sverige ett av de utvecklade länderna som har den högsta pensionsåldern.

Många yrkesgrupper slits ut i förtid. Förstörda ryggar, slitna leder och andra arbetsskador gör att många slås ut från arbetslivet.

Chefer och högre tjänstemän har generellt sett inga problem att hänga kvar i arbetslivet väldigt länge, för att inte tala om politiker och styrelseordföranden. I många LO-yrken tvingas dock många kliva av redan före sin 60-årsdag. Därför är det viktigt att försöka se till att se till att förutsättningar skapas så att människor verkligen kan och orkar arbeta tills de blir 65 år.

Sedan är det så att många företag faktiskt gör sig av med äldre arbetskraft genom att erbjuda dem avgångspension eller liknande. Därefter är det nästan omöjligt för de som är 50–63 år att få ett nytt jobb. Undantag finns naturligtvis, men företag i Sverige tycker att människor över 45 år är gamla.

Under flera decennier har riksdagens ledamöter och regeringar oavsett partifärg talat om att satsa på sysselsättning, utbildning och livslångt lärande. En annan viktig fråga har varit integrering av invandrare i arbetslivet och den höga ungdomsarbetslösheten. Dessa gruppers problem har bara ökat. Inte heller den nuvarande regeringen har lyckats göra några större framsteg inom dessa viktiga områden. Liksom så ofta koncentrerar sig den sittande regeringen på att diskutera en annan fråga, som om problemet skulle vara att de som redan jobbar inte arbetar tillräckligt.

De ungdomar som inte redan har kommit in på arbetsmarknaden vid 30 års ålder blir de stora förlorarna i ett system med generellt höjd pensionsålder. Risken är att Sverige kommer att skapa riktig fattigdom genom en sådan reform, utan att lösa problemet med integriteten och ungdomsarbetslösheten – och då måste man våga radikalt förbättra utbildningen i Sverige.

De grundläggande problemen är utbildningen och den höga arbetslösheten. När det gäller pensionsåldern och behovet av att människor arbetar längre finns olika lösningar.

Med tanke på att löner och döden inte fördelas jämlikt måste regeringen förstå att en del människor faktiskt har låga löner, för låga pensioner och dessutom blir utslitna tidigare än andra. Vi som vill och kan arbeta tills vi blir 75 år har ofta mindre fysiskt slitsamma arbeten och högre löner. Fram till 65 års ålder går det då att jämna ut allmänna grundpensionerna så att de blir högre. Sedan går det att genomföra en skattelagstiftning som gör att de som arbetar vidare med grundpension gynnas av en något lägre skattesats. På så sätt finns ju drivkraften och incitamentet för de som kan och får jobba vidare. Samtidigt höjs grundtryggheten.

Fredrik Reinfeldt skulle kunna göra en insats som regeringschef om han förde ett resonemang där frågan om Sveriges framtida pensionssystem hade fler byggstenar än åldern. Verkligheten är sådan att ungdomarnas ställning, utbildning för yngre och äldre, olikheter på arbetsplatser och människors olika förutsättningar att jobba förmodligen är viktigare.

Dessutom skulle en pensionsreform kunna ge bättre grundpensioner för de som går vid 65 ås ålder samtidigt som de som jobbar vidare får skattelättnader, vilket brukar vara en av regeringens käpphästar för att motivera människor.

ROGER ÄLMEBERG

författare och journalist, tidigare chefredaktör för tidskriften Riksdag & Departement