Handlar motståndet mot robothandeln om vår roll som människor i de system vi själva konstruerat? skriver Per Johansson och Simon Winter.
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix
På senare tid har flera tunga instanser uttryckt oro över algoritmhandeln eller ”börsrobotarna”. Finansinspektionens enhetschef Jan Sjödin säger att myndigheter bör försäkra sig om ”att det inte är fel på programkoden” och att det ska ”finnas tydliga rutiner för vem som trycker på stoppknappen” Annika Falkengren, vd för SEB, är bekymrad över att ”vi skulle styras av datorer” och menar att ”här finns saker vi inte tänkte på”. Den brittiska regeringens Foresight Panel tror rentav att algoritmisk börshandel ”snart kommer att ersätta mänskligt beslutsfattande”.
Algoritmhandeln blev nyhetsstoff den sjätte maj 2010 efter en blixtkrasch på New York-börsen, som plötsligt sjönk katastrofalt på några minuter och sedan lika snabbt återhämtade sig. Det var troligt att inga mänskliga beslut kunde ligga bakom en så extrem fluktuation.
Börsmäklare har ju använt sig av avancerade modeller länge, men tills nyligen var de transaktioner som självständigt utfördes av algoritmerna försumbara. Nu utgör de mer än hälften av handeln på NY-börsen, på Stockholmsbörsen kanske en fjärdedel. Det är ett världsomspännande system som håller på att bli alltmer automatiserat, utanför varje enskild börs kontroll.
De mänskliga börsmäklarna har hamnat i en märklig situation. För dem är det viktigt att kunna förklara vad som händer när börsen går upp och ner. Men en robot behöver inga förklaringar. Den har bara som mål att vara lönsam i sin egen datarymd, där mänsklig tid och verkliga händelser inte existerar. Det är inte lätt att förklara och det kommer kritik från aktieförvaltare: ”Om vanliga aktiesparare och fondsparare börjar betrakta börsen som ett kasino som styrs av aktierobotar då vill de inte vara med längre och då förlorar börsen sin roll som kapitalbas för företagen” säger Per H. Börjesson, Spiltan fonder.
”Kasino” är dock inte rätt ord. Vad det rör sig om är en artificiell ekologi. I naturen kan ingen i realtid förutse eller förstå vad effekterna av alla olika organismers aktiviteter kommer att leda till nästa vecka. Samma sak kan man säga om börserna i den mån de ”bebos” av autonoma algoritmer, fastän tidsperspektivet där är millisekunder. Det är en ny form av artificiell intelligens som av sig självt prövar hur den kan ta sig fram i den ekonomiska datadjungeln.
Redan 2009 skrev Finansinspektionen att robotars ”flockbeteenden i kombination med att allt större volymer handlas kan skapa större svängningar på marknaden och i vissa situationer utgöra en systemrisk.” Det innebär att regleringar (annat än ett direkt förbud) inte kan ha så mycket effekt på robotarnas agerande.
Även om man vet vad varje enskild algoritm strävar efter för egen del – vilket dock är ytterst hemligt – så kan man ändå inte veta vad som händer när flera olika sådana släpps lösa i samma ”miljö”. Systemrisken är alltså i dagsläget främst att en människa inte i tid kan förstå vad som händer och varför.
Motivet för regleringar av robothandeln på börserna handlar mest om att förhindra omotiverade och alltför plötsliga svängningar. Men det viktigare problemet är vad det innebär, att alltfler väsentliga samhällsfunktioner äger rum i en digital rymd med en alldeles egen, relativt oberoende ekologi.
Den fråga som behöver diskuteras ingående och kontinuerligt är om all denna automatik kanske rentav är bättre än enbart människostyrda verksamheter.
Hela debatten har egentligen handlat om kontroll. Vad är det vi som människor vill ha kontroll över här? Varför skulle det inte vara bra med helautomatisk handel? Det går inte att kontrollera en enbart människobefolkad börs heller, annat än med vissa ramangivelser och bestämmelser angående insiderhandel etc.
Blixtkraschen i New York rättade ju till sig själv. Vad är det då som säger att algoritmernas bedömningar är fel? Handlar det kanske mest om vår roll som människor i de system vi själva konstruerat? Kanske är det just de frågorna vi behöver svara på, innan mer eller mindre panikartade beslut fattas.
Vi tror inte att Finansinspektionens och andras föreslagna regleringar kommer att kunna uppfylla sina mål, ens om man lägger ner de enorma resurser som skulle krävas för kontrollfunktionerna. Det är mycket djupare frågor som behöver utredas först. Eventuella regleringar bör bygga på ökad förståelse av drivkrafterna hos aktörerna på marknaden, inklusive robotarnas.
PER JOHANSSON
konsult, analytiker, fil dr i humanekologi
SIMON WINTER
interaktionsdesigner, analytiker, fil dr i kognitionsforskning skribenterna driver tillsammans tankesmedjan Infontology.
