Carina Hägg (S) kommenterar DO:s beslut om rätten att bära niqab (Brännpunkt 1/12). I huvudsak presenteras inga uppseendeväckande synpunkter men på en punkt riskerar resonemanget att leda fel.
Carina Hägg konstaterar: ”Niqabbärande är inte ett religiöst påbud enligt islam.” Hon slår istället fast att det är en form av kvinnoförtryck.
Oavsett hur det ligger till kan vi inte basera regelverket på vad som är religiösa påbud eller inte. Just i fallet niqab borde det, i de flesta fall som kan vara aktuella, vara både rimligt och tämligen okomplicerat att slå fast när det ska vara tillåtet eller inte. Säkerhetsskäl eller pedagogiska hänsyn räcker gott som argument för att i vissa fall begränsa användningen genom lag eller ge till exempel rektorer rätten att fatta motsvarande beslut lokalt.
Regelverket kan däremot inte bygga på huruvida en företeelse är religiöst sanktionerad eller inte. Dels råder det ofta delade meningar om detta, dels skulle det innebära att just religiösa traditioner får en särställning som knappast är rimlig. Oavsett om motiven är religiösa eller inte så är det ytterst tveksamt om niqab ska kunna användas inom skola och barnomsorg.
Vi måste ha tydliga regler för vad som gäller. Dessa regler ska präglas av respekt för olika religioner och andra åsiktsriktningar. Utrymmet för religiösa symboler och andra uttryck ska vara stort men får inte innebära övergrepp mot dem som inte delar dessa värderingar. Vi bör inte rensa ut alla religiösa symboler, som man till exempel gjort i franska skolor, eller på ett konstlat sätt skriva om vårt lands historia för att anpassa den till dagens krav på vad som är politiskt korrekt.
För alla parter är det angeläget att reglerna är tydliga och inte inbjuder till ständiga diskussioner. En sådan situation gagnar ingen. Det är ett av de viktigaste argumenten för att inte göra religiös förankring till en avgörande faktor när vi tar ställning till var gränserna ska dras.
MATS FÄLT (M)
ordförande Demokratiberedningen
Tyresö kommun
