Regeringens förslag för att underlätta vindkraftsutbyggnaden är rena ”luftskottet”. Trots höjd ambition i klimatarbetet och löfte om en ”gräddfil” för vindkraften når inte regeringen ända fram. Genom att regeringen inte begränsar kommunernas möjligheter till inflytande är det kommunala planmonopolet egentligen intakt.
Detta är allvarligt då kommunernas inställning i vindkraftsärenden riskerar bromsa eller förhindra utbyggnaden. I propositionen anges att förslaget innebär en viss inskränkning i det kommunala självstyret. I och för sig är det korrekt men samtidigt införs i princip kommunal vetorätt. Tillstånd till en anläggning för vindkraft får bara ges om kommunen har tillstyrkt det.
Hur detta ska underlätta vindkraftsutbyggnaden är en gåta. Vetorätten är absolut.
Miljöminister Andreas Carlgren menar att om kommunen inte tillstyrker så är det ett misslyckande i förberedelserna för tillståndsansökan.
Statssekreterare Ola Alterå säger att det inte behövs någon möjlighet för regeringen att tvinga en kommun som vägrar tillstyrka.
Men faktum kvarstår; i realiteten är innebörden (om lagförslaget går igenom oförändrat) att kommunen bestämmer om och var utbyggnad får ske. Kommunen kan säga nej även om miljödomstolen efter noggrann prövning visat sig beredd att ge tillstånd. Domstolen får ju inte meddela tillstånd om inte kommunen har tillstyrkt.
Varför viker sig då regeringen i denna klimatologiska framtidsfråga? Blev trycket från kommunerna för stort? Skarp kritik har riktats mot utredningen i samband med förslag om borttagandet av den tidsödande dubbelprövningen enligt Plan- och bygglagen och Miljöbalken.
Frågan är dock om det är vettigt att i stället öka kommunernas möjlighet att säga nej.
Det är svårt att tro att regeringen verkligen har beaktat konsekvenserna och att alla ministrar känner lika stor tilltro till att klimatmålen nås till 2020, som näringsminister Maud Olofsson tycks göra.
Lagförslaget hade kunnat bli en fjäder i hatten för Carlgren och ökat regeringens miljöanseende. Nu liknar det mest en politiskt urvattnad kompromiss.
En ständigt påtalad hög ambitionsnivå är naturligtvis inte tillräckligt i tider som dessa.
Det måste finnas verktyg att förverkliga ambitionerna.
Det handlar inte om lokala intressen utan om globala ansträngningar att ta makten över klimatet!
CHRISTINA HÖRNBERG LINDGREN
jur dr i miljörätt
OLOF HALLBERG
advokat
