Gabriel Wikström

När väl ungdomsarbetslösheten debatteras görs det ofta översiktligt, utan att gå på djupet, med en övertro på enkla lösningar som försämrat anställningsskydd eller sänkta ingångslöner.

Gabriel Wikström

I veckan presenterade SCB nya siffror som visar att ungdomsarbetslösheten i Sverige fortsätter att ligga på historiskt höga nivåer. Nästan var fjärde ungdom, eller 137000 unga, vill inget hellre än att jobba och bidra till samhället. Trots det lyser jobben med sin frånvaro. Det är ett storskaligt slöseri med ungas tid, talang och förmåga.

Sverige håller just nu på att uppleva den första generationen som inte har fått bättre framtidsutsikter och mer frihet än tidigare generationer. Det är ett enormt svek från den borgerliga regeringen.

Den bästa vägen till goda framtidschanser går via jobben. Fokus i den politiska debatten måste därför ligga på hur vi kan skapa fler jobb åt unga. Men en sådan diskussion måste ta sin utgångspunkt i fakta. När väl ungdomsarbetslösheten debatteras görs det ofta översiktligt, utan att gå på djupet, med en övertro på enkla lösningar som försämrat anställningsskydd eller sänkta ingångslöner.

Verkligheten är dock mer komplicerad än så. För att förstå vilka lösningar som fungerar måste man förstå problemet i grunden. De unga som befinner sig i arbets- löshet är långt ifrån en homogen grupp. I statistiken gömmer sig allt från unga som helt saknar slutbetyg från gymnasiet till helt nyutexaminerade studenter. Det vore naivt att tro att en och samma lösning räcker för alla de olika grupper unga som betecknas som arbetslösa.

I stället är det ett brett batteri av olika satsningar som måste till för att öka sysselsättningen. Två av de övergripande orsakerna som lyfts fram till den höga ungdomsarbetslösheten är låg eller ofullständig utbildning samt låg eller obefintlig arbetslivserfarenhet. Ofta, men långt-ifrån alltid, är problemet en kombination av dessa två. På sikt är satsningar på skolan, bland annat för att öka samspelet mellan utbildning och arbetsliv, avgörande för att vända trenden.

Det allra viktigaste just nu är dock det korta perspektivet. Det behövs snabba åtgärder som både skapar jobb och gör unga mer anställningsbara. Därför presenterar SSU i dag sex förslag som kraftigt skulle förbättra ungas situation.

1.Ge alla som har lämnat grund- och gymnasieskolan utan fullständiga betyg en utökad möjlighet att, under generösa villkor, komplettera dessa, för att sedan kunna läsa vidare på högskolan eller få en yrkesutbildning.

2.Förbättra arbetsmarknadskopplingarna på de yrkes- förberedande gymnasieprogrammen. I dag får bara sex av tio elever arbetsplatsförlagd utbildning (APU), trots att alla har rätt till det.

3.Höj kraven och kvaliteten på högskoleutbildningarna. Många utbildningar, särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, är bara heltidsstudier på papperet. I själva verket är den lärarledda undervisningen ringa och självstudier det dominerande inslaget. Det försvårar möjligheterna för många studenter, särskilt de från studieovana hem, att ta sin examen. Ett annat inslag som kraftigt skulle förbättra studenters möjligheter till jobb efter utbildningen är obligatorisk praktik.

4.Kvalitetssäkra praktikprogrammen. I dag finns en mängd olika slags praktikprogram. Många brister i kvalitativt innehåll och det råder stor brist på tid för regelbunden handledning. För att stärka upp praktikplatserna bör ett handledarbidrag till arbets- givare som tar emot praktikanter från Arbetsförmedlingen införas och krav ställas på ett dokumenterat kvalitativt innehåll.

5.Effektivisera Arbetsförmedlingen. Som ett första steg måste man slopa kravet på tre månaders öppen arbetslöshet för att få delta i jobbgarantin för unga som saknar gymnasieutbildning. Genom att betrakta elever under den sista terminen i gymnasiet som ”varslade” samt erbjuda stöd och information kan Arbetsförmedlingen hjälpa till att minska omställningstiden från skola till arbetsmarknad.

6.Gör Umeå-modellen till ett nationellt projekt. I Umeå har kommunen valt att satsa delar av budgetöverskottet på att anställa unga som är långt ifrån arbetsmarknaden i den offentliga sektorn. När modellen har prövats har man kunnat se förbättringar i välfärden samtidigt som ungdomarnas framtida anställningsbarhet har förbättrats markant.

På Brännpunkt 22/2 manifesterade de borgerliga ungdomsförbunden sin syn på ungdoms- arbetslösheten. Föga förvånande är det turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd som får klä skott för den höga arbetslösheten bland unga. Tyvärr är det helt fel fokus. Det största problemet för unga på svensk arbetsmarknad är att de inte får några jobb – inte att de får sparken.

Med stöd i SCB:s arbetsmarknadsundersökningar kan man se att det var färre än 2,5 procent av den totala ungdomsarbetslösheten (2008) som kunde förklaras av att unga hade blivit av med jobbet på grund av turordningsregler. Mot den bakgrunden är det bisarrt att göra slopandet av Las till den viktigaste frågan.

Den höga ungdomsarbetslösheten är vår tids största utmaning. Vi måste vända på varje sten för att lösa problemen. Men då krävs att vi har en konstruktiv och kunskapsbaserad diskussion om problemets orsaker. Ungdoms-arbetslösheten är alldeles för viktig för att användas som bricka i ett politiskt spel.

GABRIEL WIKSTRÖM

förbundsordförande SSU