Alliansen har lanserat sitt valmanifest. Jag har sällan sett ett så ambitionslöst dokument om jämställdhet. Speciellt skrämmande är det att regeringen under fyra år gjort väldigt lite för jämställdheten, och nu lyckas ha en ännu sämre ambitionsnivå för de kommande fyra åren. Hur kan man på allvar mena att man som regering har skarpa förslag för jämställdheten när det enda som finns i valmanifestet är en punkt med svepande formuleringar om skolinformation, våld mot kvinnor och prostitution. Var finns de tydliga prioriteringarna och var finns de konkreta förslagen för ett mer jämställt Sverige?

Jag kan konstatera är att ingen förbättring har skett på jämställdhetsområdet under den senaste mandatperioden. Efter att regeringen Reinfeldt presenterat vårdnadsbidraget, subventionerat hushållsnära tjänster och infört en liten jämställdhetsbonus tycks regeringen tro att jämställdhetsarbetet är avslutat och klart.

Folkpartiet har övergivit den ambitiösa jämställdhetspolitiken och gått med på att införa vårdnadsbidrag. Regeringen har försvagat arbetet med lönekartläggningar ute på företagen men, värst av allt, genomfört ett skattesystem som slår hårt mot kvinnor och hårdast mot de kvinnor som tjänar sämst och som framför allt drabbar ensamstående mammor. Jobbskatteavdraget har ökat klyftan mellan kvinnor och män när det gäller disponibel inkomst. Reinfeldt undviker också nogsamt att nämna att det alltid är lågavlönade kvinnor som får bära den tyngsta bördan när välfärden urholkas till följd av mindre resurser. Skattesänkningar eller mer välfärd?

Tusentals jobb försvinner inom vård, skola och omsorg ute i våra kommuner och landsting. Här finns en tickande bomb. Enligt Sveriges kommuner och landstings (SKL) senaste bedömning försvann 25000 välfärdsjobb under 2009 och ytterligare 33000 riskeras under 2010 – den stora majoriteten som drabbas är kvinnor. Kommunernas och landstingens underskott ökar på grund av regeringens ovilja att ta problemen på allvar och därmed fortsätter nedskärningarna.

Regeringens nedmontering av sjukförsäkringen innebär att drygt 40000 sjukskrivna utförsäkras i år. Två tredjedelar av dessa är kvinnor. Hälften av alla kommuner har uppgett att de fått ökade socialbidragskostnader på grund av förändringarna i sjukförsäkringen.

Också attacken på arbetslöshetsförsäkringen drabbar många kvinnor. Många ensamstående kvinnor med barn har lämnat a-kassan på grund av regeringens höjda avgifter. De står nu utan skydd i jobbkrisen.

Att regeringens skattesänkningar och nedskärningar har missgynnat kvinnorna framgår av en analys som Riksdagens utredningstjänst gjort 57 procent av de samlade skattesänkningarna går till män och bara 43 procent till kvinnor. Jämställdhetsproblem i Sverige ignoreras. Efter snart fyra år av borgerligt styre är Sverige mer ojämställt än tidigare och jag ser ingen förbättring i alliansens nu liggande valmanifest.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger nej till kvotering i bolagsstyrelser, Maud Olofsson säger också nej och så även Göran Hägglund. Även om Fredrik Reinfeldt säger ja lär det inte bli någon kvotering i bolagsstyrelser med en borgerlig regering. Många menar att detta inte spelar så stor roll, men jag är inte nöjd förrän jämställdheten når samhällets alla sektorer.

Vi socialdemokrater vill ge kommuner och landsting högre stats bidrag för att förhindra att tusentals kvinnliga välfärds arbetare sägs upp. Därtill vill vi investera brett i utbildning – från kompletterande utbildning till spets kompetenssatsningar för nya jobb.

Möjligheten till deltid och rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga. Tyvärr finns inga tecken på att deltiderna inom kvinnodominerande yrken är på väg att minska. Politiken kan inte bara se på när otryggheten växer. Flera kommuner har gått före och arbetar aktivt med att erbjuda heltid, men fler måste följa detta exempel. Varför kan räddningstjänsten erbjuda heltider, men inte äldreomsorgen? Vi ser helst att parterna på arbetsmarknaden genom avtal kommer överens om att heltid är en rättighet och att deltid ska vara en möjlighet. Om det inte sker måste lagstiftning övervägas.

Kvinnor och män ska ha samma makt och möjligheter att forma samhället och sina egna liv. Så lyder målet. Det tillåter inte att jämställdhet reduceras till något som gäller kvinnor, som är upp till den enskilda familjens plånbok. Jag är beredd med förslag och åtgärder. Det är inte svårt att förstå att statminister Reinfeldt saknar stöd hos Sveriges kvinnor, han saknar nämligen en politik för Sveriges kvinnor.

CLAES BORGSTRÖM

tidigare Jämo och Socialdemokraternas jämställdhetspolitiske talesperson