Peter Hultqvist (S)

Oviljan mot att gå in i seriösa förhandlingar om Jas långsiktiga finansiering skapar farhågor och är inte bra för Sverige.

Peter Hultqvist

Regeringen har via statssekreterare Carl von der Esch meddelat att den inte avser att göra upp med socialdemokraterna om en bättre finansiering av Jas. Detta trots att såväl försvarsmakten som regeringen har tydliggjort att det saknas 5,5 miljarder i finansieringen av Jas under den kommande tioårsperioden. Det är anmärkningsvärt.

Huvudargumentet mot att ens försöka titta på en uppgörelse om finansieringen på kort och på lång sikt är att några extra medel inte behövs nästa år. Att resonera på detta sätt är att skönmåla det faktiska läget. Trycket i försvarets materielbudget är oerhört stort. Det handlar om att åtgärda allt från föråldrade granatkastare, gamla terrängbilar, slitna Herculesplan till stort behov av angelägen förnyelse av luftvärnet. Utöver gällande ram så krävs de närmaste tio åren 25 miljarder bara för att uppnå nödvändig operativ förmåga. Till detta kommer de extra kostnaderna för Jas.

Samtidigt går vi nu i år mot ett överskott på kontot för internationella insatser på i storleksordningen 800 miljoner kronor. Regeringen har tydligt överbudgeterat anslaget. Vi socialdemokrater välkomnar självfallet internationella insatser för fred och internationell solidaritet. Därom råder inte några tvivel. Det ska heller inte råda några tvivel om att vi socialdemokrater vill ta ansvar för ekonomin. Därför föreslår vi en omfördelning av pengarna.

Nästa år ska de internationella insatserna trappas ned ytterligare genom neddragningar i Kosovo och Afghanistan. Även om 300 miljoner, enligt Socialdemokraternas förslag, överförs från det internationella kontot till materiel och Jas-projektet, kommer det att finnas tillräckliga medel för att klara eventuellt akuta insatser.

Regeringen tar för lätt på den ekonomiska realiteterna. Det övergripande förhållandet att man inte avsätter medel för att parera arbetslösheten och lågkonjukturen går nu igen på försvarsområdet. När arbetslösheten ökar och många företag har svårt att överleva borde det vara viktigt med stabilitet i de investeringar staten kan påverka. Det ger en signal om fasthet och seriositet.

Därför borde regeringen inse det rimliga i att diskutera den långsiktiga materielförsörjningen med oss socialdemokrater. En uppgörelse där vi gemensamt diskuterar oss fram till formerna för att på tio år avsätta ytterligare 3 miljarder till Jas-projektets finansiering påverkar dels materielbudgeten som helhet i positiv riktning, dels skapas en bättre stabilitet för Jas-projektet. Att inte ordentligt vara beredda att föra diskussioner som dessa med ett oppositionsparti som stödjer uppgraderingen av Jas vittnar om en självtillräcklighet som är förvånansvärd.

När regeringen svepande hänvisar till att materielbudgeten omfattar 160 miljarder på tio år och att det med enkelhet går att omfördela 5,5 miljarder så beskriver det inte verkligheten. Förutom att hänsyn måste tas till det redan stora inledande trycket på materielsidan så går största delen av Jas-satsningen på kontot för anskaffning av materiel och det omfattar cirka 95 miljarder kronor. Därför blir Jas uppgradering en tung börda när det gäller ny materiel. Men sin vana trogen förenklar och skönmålar regeringen i sin argumentation i sådan hög grad att allt fler ifrågasätter trovärdigheten i det som redovisas.

Regeringen måste inse att situationen är djupt allvarlig. Risken är uppenbar för att om utvecklingen bara får fortsätta så får vi en successivt operativt försämrad insatsorganisation. Att med nya utredningsuppdrag pressa försvarsmakten till omprioriteringar där försämrad operativ förmåga riskerar att döljas bakom dunkla ordval löser inga problem.

I det senaste utredningsuppdraget heter det bland annat:

”Försvarsmakten ska vidare överväga möjligheten till och konsekvenser för förmågan av förändrade ambitionsnivåer i fråga om materielanskaffning och vidmakthållande till exempel genom förändrade krav eller förändrat innehåll i förbanden.”

Bakom dessa välformulerade och omskrivande ord döljer sig möjligheten till att föreslå åtgärder som monterar ned operativ förmåga. För att klara en materielplan i ekonomisk balans där Jas Gripens E-version ingår är risken uppenbar för att regeringens politik får negativa och ej inledningsvis redovisade konsekvenser.

Är det sådant som nu döljer sig bakom de välformulerade orden i det senaste utredningsdirektivet från regeringen? Oviljan mot att gå in i seriösa förhandlingar om Jas långsiktiga finansiering skapar därför farhågor och är definitivt inte bra för Sverige!

PETER HULTQVIST (S)

ordförande i riksdagens försvarsutskott

Debattartiklar om försvaret: