Avtalsfriheten saknar grundlagsskydd men är trots detta en av demo­kratins byggstenar.

Att människor tillåts sluta de avtal som de själva önskar är en riktig och viktig princip.

Lagstiftare som leker med tanken att inskränka avtalsfriheten bör tänka sig noga för, eftersom följderna blir mycket stora.

Enligt förslag i budget­propositionen ska friheten att kompensera bortfallet i den ­allmänna sjukpenningen ­undanröjas.

Tanken är att sjukpenningen ska minska till 75 procent efter att en sjukskrivning har pågått i ett år.

All kompensation därefter, som ger rätt till belopp som överskrider 75 procent, ska minska den allmänna ersättningen i motsvarande mån.

Svenskt Näringsliv delar regeringens övergripande uppfattning att sjukförsäkringen måste förses med ekonomiska incitament som medverkar till kortare sjukskrivningstider. Frågan är dock om inte regeringen går ett steg för långt.

Den föreslagna reformen gör människors försök att förbättra sitt försäkringsskydd verkningslösa. Den innebär därmed ett ingrepp i avtalsfriheten.

Möjligheten att själv disponera sina pengar minskas. Är detta verkligen någonting som regeringen önskar sig?

Det är märkligt att en regering som är uttalat positiv till privata företag nu vill kategorisera de privata försäkringsavtalen som samhällsfarliga.

Det bärande argumentet bakom förslaget är nämligen att tilläggsförsäkringar strider mot de samhällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska mål som ­regeringen har satt upp.

Det är en oacceptabel förklaring.

I praktiken innebär förslaget att staten monopoliserar sjukförsäkringen, vilket gör människor utlämnade till en enda försäkringsgivare.

Som med andra monopol lär denna ordning präglas av ­förseningar och godtycke. Det är särskilt problematiskt när det gäller sjukförsäkringen.

Är den föreslagna inskränkningen en medveten strävan mot att öka möjligheterna att åberopa rena statsintressen för att skära i avtalsfriheten? Det är en fråga som regeringen måste svara på.

Argumentet att allt detta är en oundviklig bieffekt till en i grunden korrekt reform duger inte.

SOFIA BERGSTRÖM socialförsäkrings­expert Svenskt Näringsliv