Den småskaliga vattenkraften är både dyr och ineffektiv samtidigt som den skadar långt mer än den tillför i värde för samhället, skriver artikelförfattaren.
Foto: Lars Pehrson
”Låt sista älven som brusar i vår natur, brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur”. Alla har vi nog någon gång i livet sjungit med i Evert Taubes text. Nu, 40 år efter att Änglamark var ledmotiv i filmen Äppelkriget, håller hotet på att bli verklighet.
Om de orörda strömmande vattnen byggs ut, kommer den vilda laxen inte längre att kunna vandra upp i älvar och åar för att leka.
Stefan Nyström
Imorgon, tisdag, genomförs ett utskottsförhör i riksdagen om den biologiska mångfalden. Det handlar om en mångfald som ständigt måste värnas och som hela tiden möts av nya hot. Ett sådant hot är den småskaliga vattenkraften.
I sin i grunden lovvärda ambition att minska koldioxidutsläppen, håller nämligen regeringen på att begå ett historiskt misstag. Ett misstag som för alltid förstör naturen för kommande generationer. Förenklat kan man säga att det handlar om en oönskad konsekvens av handeln med elcertifikat. Systemet uppmuntrar nämligen utbyggnad av ny vattenkraft genom att all ny vattenkraft, oavsett storlek, ska vara certifikatberättigad och därmed ha rätt till stöd med skattepengar utan några som helst krav på motprestation.
Om de orörda strömmande vattnen byggs ut, kommer den vilda laxen inte längre att kunna vandra upp i älvar och åar för att leka. Det kommer att utarma den biologiska mångfalden som regeringen säger sig värna. En av jordens äldsta arter, den mytomspunna och utrotningshotade ålen, kommer att försvinna i takt med att ål efter ål mals sönder i kraftverkens turbiner. Fisketurismen, en sällsynt möjlighet till tillväxt och sysselsättning, inte minst i Norrlands inland, kommer inte längre att finnas kvar.
Det sker dessutom helt i onödan. Den småskaliga vattenkraften är nämligen både dyr och ineffektiv samtidigt som den skadar långt mer än den tillför i värde för samhället. Dessutom är själva stödsystemet både ologiskt och svårbegripligt. Den som ökar produktionen i ett befintligt kraftverk, får till exempel inte bara bidrag för den ökade produktionen av el, utan för hela produktionen. Snacka om att bokstavligen slänga pengar i sjön!
De enda som tjänar på systemet är faktiskt kraftverksbolagen som med hjälp av skattepengar kan göra stora vinster på bekostnad av de sista orörda vattendragen. Det är svårt att förstå hur detta kan vara förenligt med miljömålen levande sjöar och vattendrag och Ett rikt växt- och djurliv.
Det handlar inte om några småsummor. Bara den befintliga småskaliga vattenkraften kommer att få 2,7 miljarder i elcertifikat under åren 2009-2012, helt utan krav på motprestation. Gigantiska summor som skulle kunna användas till något mycket bättre än att förstöra våra sista strömmande vatten för alltid.
Den småskaliga vattenkraften är dessutom ineffektiv. Under 2010 betalade elkonsumenterna ett snittpris på knappt 3 kr/kWh för ny vattenkraft inom elcertifikatsystemet. Som en jämförelse var det avskaffade Klimatinvesteringsprogrammet Klimp mer än åtta gånger så effektivt ur energisynpunkt jämfört med vattenkraften inom elcertifikatsystemet.
Produktionsökningar i befintliga kraftverk borde därför endast vara berättigade till elcertifikat om projekten inte har någon negativ påverkan på miljön. Det enda som krävs är en enkel lagändring.
Det är ju rimligt att den som vill ta del av ett stödsystem, ger någonting tillbaka. Om småskalig vattenkraft även i fortsättningen ska vara berättigad till elcertifikat, måste ansvariga ministrar därför se till att det ställs krav på någon form av motprestation. Det kan t ex handla om att en fungerande faunapassage, alltså en konstgjord åfåra där fisk och andra djur och organismer kan passera både upp och ned förbi kraftverket, måste anläggas vid de cerfikatberättigade kraftverken. På det sättet kan vi också nå målen för EU:s vattendirektiv.
Utbyggnaden av vattenkraften får inte innebära att fiskbestånden och den biologiska mångfalden i våra vatten utarmas. Ett utbyggt vattendrag får aldrig innebära att attraktionskraften som många glesbygdskommuner har haft försvinner, kanske för all framtid.
Låt våra sista strömmande vatten få leva. De är ju så sköna.
STEFAN NYSTRÖM
generalsekreterare Sportfiskarna
