Det behövs en samordnad strategi för att kunna ta tillvara de samhälleliga värdena i AstraZenecas forskningsanläggning. Och det är avgörande att agera snabbt.

AstraZenecas beslut om att lägga ned all sin forskning i Södertälje sände chockvågor inte bara hos oss som direkt berörs av beslutet utan genom hela det svenska näringslivet, politiken och akademin. I ett slag försvinner forskning som i kronor räknat motsvarar Sveriges ledande medicinska universitet, Karolinska institutet. Beslutet visar hur sårbart samhället blir när en enskild aktör dominerar scenen. Konsekvenserna blir förödande för både Södertälje och Stockholmsregionen men också för hela forsknings- och industrinationen Sverige.

Forskningen som bedrivs i Södertälje är viktig av många skäl. Det handlar om att utveckla behandlingsmetoder för sjukdomar som orsakar stort mänskligt lidande och som kostar samhället stora summor. Bara vårdkostnaderna för Alzheimers kostar cirka 50 miljarder kronor om året. Men det hålrum som AstraZeneca lämnar efter sig handlar lika mycket om näringspolitik och om den unika infrastruktur som finns i anläggningen. Genom att förena forskning och produktion har AstraZeneca kunnat utveckla nya läkemedel som sedan tillverkats och därefter nått patienten. Det handlar också om den kunskap och erfarenhet som finns hos våra högt specialiserade medarbetare.

Om inte Sverige förmår vara attraktivt för forskningsintensiva verksamheter och ha den infrastruktur som krävs för att ta en innovation från forskning till produktion, bör vi fundera på hur vi i framtiden ska säkra vårt välstånd som nation. Vem ska stå för den produktivitet i samhället som ger såväl arbetstillfällen och pensionskapital som social utveckling och ökad hälsa?

Vi tror inte att man kan se utvecklingen kring AstraZeneca som en isolerad företeelse. Samma trender som ligger bakom de beslut som nu drabbar oss, kan likaväl slå till i andra forskningsintensiva branscher. Följderna av att ett av Sveriges industriella flaggskepp avvecklar sin verksamhet får spridningseffekter över stora delar av samhället. Enligt vår mening har dessa frågor inte tagits på fullt allvar av dem som har ansvar och befogenhet att leda utvecklingen.

Vi har förhoppningar på regeringens samordnare men ställer oss frågande till det mandat och de resurser som tilldelats honom. Vi saknar också kopplingen till näringsdepartementet. Detta handlar inte bara om forskning utan är i allra högsta grad en näringspolitisk fråga. Vi hade gärna sett att även näringsminister Annie Lööf uttalat sig i frågan.

Vi är övertygade om att det behövs en samordnad strategi för att kunna ta tillvara de samhälleliga värdena i AstraZenecas forskningsanläggning. Och det är avgörande att agera snabbt. Möjligheterna att i efterhand återskapa dessa mycket komplexa och dyrbara miljöer finns inte. Regeringen måste skyndsamt ta ansvar genom att försöka hitta nya huvudmän som kan utveckla verksamheten i nya former och förhandla med företaget om villkoren för övertagandet. Med en lyckosam omstrukturering kan nya verksamheter uppstå som inte var möjliga inom ramen för AstraZeneca. Flera aktörer behöver vara involverade, men regeringen måste sätta på sig ledartröjan.

Ledningen för AstraZeneca har varit mycket tydlig. Vid årsskiftet ska anläggningen vara stängd. 1150 personer har varslats, varav 300 är disputerade. Efter en viss omställningsperiod kommer de allra flesta av oss att ha nya jobb eller egna företag. Det är inte våra jobb denna artikel handlar utan allas vår gemensamma framtid. Vi värnar om att Sverige ska vara ett attraktivt land att bo och jobba i, att driva företag i och som förmår ta hand om sina medborgare, även de som är gamla eller sjuka. Vi vill att det lönar sig att utbilda sig och att ta ansvar för våra gemensamma utmaningar.

Vi föreslår följande:

1. Håll ihop den komplexa och unika struktur som finns i forskningsanläggningen i Södertälje. Nyckelfrågan är vem som har nycklarna den 1 januari 2013.

2. Skapa en institutliknande verksamhet som kan utgöra ryggraden för värdekedjan från forskning/produktidé till produktion inom medicin. Gapen mellan akademins forskningsuppdrag, landstingens uppdrag kring klinisk forskning och företagens produktionsinriktade forskning måste överbryggas.

3. Ge forskningsinstitutet SP i uppdrag att snabbutreda hur man kan använda delar av den kompetens som frigörs i ett nytt forskningscentra.

4. Bevara det toxikologiska laboratoriet! Laboratoriet är inte bara ledande i sin kompetens och verksamhet utan står också för utbildningen av cirka hälften av landets toxikologer.

5. Öka incitamenten för landstingen att bedriva klinisk forskning och tillgången till kliniska prövningar i sjukhusmiljö. Detta är avgörande för utveckling av nya läkemedel.

6. Mobilisera aktörer med kapital. AstraZeneca utgör 10 procent av Investor. Riskkapitalister och holdingbolag krävs för att fånga upp de anställdas företagsidéer.

I högtidstalen sägs ofta att Sverige ska vara i frontlinjen vad gäller forskning och innovation. Vi som jobbar i sådan verksamhet är fullt beredda att delta i omställningen, men den kräver också samverkan mellan en rad olika parter och någon som leder arbetet – regeringen.

Akademikerföreningens styrelse vid AstraZeneca i Södertälje:

IVAR DE LA CRUZ

klubbordförande, fil mag kemi

SOFIA JOHANNESSON

vice klubbordförande, högskoleingenjör elektro

MAGNUS HELLSTRANDH

ordförande R&D, fil mag kemi

ERIK KÖNBERG

vice ordförande R&D, civilingenjör kemiteknik

OLA PERSSON

ordförande Operations, civilingenjör kemiteknik

KENNETH JANSSON

styrelseledamot/ECC delegat, civilingenjör kemiteknik

JÖNS-PETTER IVARSSON

styrelseledamot, fil mag kemi

PER BERNERSON

styrelseledamot/kassör, kemiekonom

Fotnot: Akademikerföreningen vid AstraZeneca samlar medlemmar från Naturvetarna, Sveriges Farmacevtförbund och Sveriges Ingenjörer med flera Saco-förbund.