EU befinner sig i ett avgörande läge. EU-kommissionen har tidigare föreslagit en genomgripande reform av stabilitets- och tillväxtpakten. Och efter det att Merkel och Sarkozy föreslagit en så kallad konkurrenskraftspakt har van Rompuy och Barroso utarbetat ett förslag i liknande riktning som bland annat sägs innehålla förslag om ökat inflytande från Bryssel över lönebildningen i enskilda ekonomier. Det skulle bland annat kunna innebära att den svenska modellen med självständiga parter skulle gå förlorad.
Bakgrunden till förslagen är den ekonomiska krisen. Kollapsen på de finansiella marknaderna hösten år 2008 blottade flera problem i många länder: Den finansiella regleringen var otillräcklig. Statsfinanserna ihåliga. Och produktiviteten svag.
Sedan dess har flera steg tagits för att strama upp reglerna på finansmarknaden. Det har varit riktiga steg. Men nu diskuteras att EU centralt ska lägga sig i medlemsländernas lönebildning och pensionsålder.
Tyvärr har regeringen inte lyckats uttrycka vad den tycker om dessa frågor. Det duger inte. Vi socialdemokrater har därför föreslagit att regeringen ska lämna en skrivelse till riksdagen där man tydliggör sina positioner. Idag, onsdagen den 2 mars, avgörs om regeringen ska lämna denna skrivelse. Om vårt förslag går igenom är regeringen skyldig att redovisa sina positioner före toppmötet i slutet av mars.
Redan nu vill vi presentera de fem principer vi anser att regeringen ska strida i Bryssel:
• Jobben först. I mars 2000 slogs det fast att ett av EU:s övergripande mål ska vara full sysselsättning. Sverige bidrog aktivt till att detta mål infördes. Men frågan om jobben har kommit i skymundan – trots rådande massarbetslöshet. Vi vill se ökat samarbete för att stärka konkurrenskraften. Det handlar exempelvis om investeringar i kunskap, utbildning och ny miljövänligteknik.
• Subsidiaritetsprincipen ska gälla. Metoden som bör användas framåt är den öppna samordningsmetoden. Vi är positiva till offentliga redovisningssystem, till att statistik och prognoser görs jämförbara. Men enskilda länders egna mål och prioriteringar måste respekteras. Vi går emot förslag som att EU ska kunna blanda sig i lönebildning och pensionssystem. Och ingen överföring av makten över skatter ska ske från nationell till europeisk nivå.
• Inga A- och B-lag. EU är en union. Ibland kan det krävas att vissa, men inte alla, länder samarbetar i olika frågor. Men också ett sådant samarbete ska präglas av att alla länder får ha synpunkter på samarbetet och att alla ska ha möjlighet att delta om de vill.
• Stärk regleringen av finanssektorn. Misskötta och underkapitaliserade banker är den viktigaste orsaken till krisen. Därför måste reformtakten hållas uppe när det gäller att stärka tillsyn och regleringar. Överstatliga regler är det mest verkningsfulla verktyget för att möta en internationaliserad finansiell sektor.
• Effektiv stimulanspolitik kräver starka statsfinanser. För att kunna bedriva en aktiv stimulanspolitik i lågkonjunktur krävs starka statsfinanser. Europa behöver en bättre fungerande stabilitets- och tillväxtpakt som säkerställer att samtliga EU-länder håller ordning på de offentliga finanserna. Stora länder ska inte kunna undantas.
När Ingvar Carlsson lämnade in den svenska ansökan om medlemskap i dåvarande EG var ett viktigt motiv att vi svenskar skulle vara med och påverka utvecklingen i Europa. Men samtidigt som kontinentens ledare för fram förslag som kan ge mer makt till Bryssel, försämrade pensioner och sämre löneutveckling för svenska folket så passar den svenska regeringen och mörkar sina positioner. Det duger inte.
Nu borde Sverige agera för fler jobb, nationellt självstyre och skärpt reglering av finanssektorn.
THOMAS ÖSTROS (S)
ekonomisk-politisk talesperson
MARITA ULVSKOG (S)
europaparlamentariker
