Mikael Karlsson och Håkan Wirtén

Den biologiska mångfaldens värden bör införlivas i nationalräkenskaperna.

Mikael Karlsson och Håkan Wirtén

Det är dyrt för samhället att inte investera i naturens ekotjänster, som rent vatten och en rik natur. Utarmningen av biologisk mångfald är en ödesfråga, men trots politiska beslut i både Sverige och FN om att åtgärda problemen lyser de nödvändiga satsningarna nästan helt med sin frånvaro i vårbudgeten.

Hösten 2010 ställde sig Sverige bakom FN:s Nagoyaplan för att bevara arter och ekosystem. Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF presenterar nu 100 åtgärdsförslag för att uppfylla löftet från Nagoya.

Planen innehåller 20 mål. Skogs- och jordbruksmark ska förvaltas hållbart. Miljöskadliga subventioner ska avskaffas. Utrotningen av arter ska stoppas. Minst 10 procent av havsmiljön och minst 17 procent av skogar, sjöar och andra naturtyper ska skyddas. Målen ska nås till år 2020, i några fall snabbare.

Om målen ska nås krävs flera kursändringar i politiken och att de mål som styr arbetet preciseras eller skärps.

De skyddade arealerna av skogar, hagmarker och andra naturtyper i Sverige måste fördubblas, i vissa fall flerdubblas, de närmaste åtta åren. Det kräver årliga miljardsatsningar från och med nu.

Över 800 utrotningshotade skogslevande arter visar behovet av en ny skogspolitik, baserad på Nagoyaplanens syn på hållbar användning av våra ekosystem.

Om alla konsumerade som vi svenskar, skulle det behövas omkring tre jordklot. Det måste ändras och strikta hållbarhetskrav krävs vid upphandling av bland annat trävaror, bomull, palmolja, soja, kött och fisk. Andra EU-länder har redan gjort detta.

Statsbudgeten för miljö och naturvård måste omgående ökas till minst 7,5 miljarder kronor per år om Sverige ska klara Nagoyamålen. Det är en 50-procentig höjning, men motsvarar bara drygt 2 promille av statens utgifter. Det är en nödvändig och lönsam investering, lika grundläggande för samhället som utbildning och hållbar energiförsörjning.

Mötet i Nagoya var ett världspolitiskt genombrott för att värdet av ekosystemenens tjänster ska inkluderas nationalräkenskaperna. Skador på ekosystemen ska redovisas som minusposter.

Globalt uppgår kostnaderna för att bevara ekosystemens produktionsförmåga till åtminstone 300 miljarder dollar per år, medan kostnaderna för att inte vidta åtgärder beräknades till 4 000 miljarder dollar. EU-kommissionen har beräknat samhällsnyttan av skyddade naturområden inom EU (Natura 2 000) till 200-300 miljarder euro per år, kostnaden till 6 miljarder per år.

Vi föreslår att Sverige gör en liknande kalkyl för de skyddade naturområdena i vårt land, och att den biologiska mångfaldens värden införlivas i nationalräkenskaperna.

Ekosystemens tjänster kan inte tas för givna. Att se dem och förluster av biologisk produktionsförmåga som smärtsamma ekonomiska kostnader kan få fler att inse att vi måste underhålla den biologiska infrastruktur som håller oss vid liv – och att vi under inga omständigheter har råd att låta bli.

MIKAEL KARLSSON

ordförande Naturskyddsföreningen

HÅKAN WIRTÉN

generalsekreterare WWF