Om regeringen inte gillar mer av överstatlighet bör den föreslå en skärpning av bestämmelserna för överlåtelse av beslutanderätt till EU. Nu gör den tvärtom, skriver Agne Gustafsson i fortsatt debatt om regeringen avser att sälja ut landet.
Med tanke på den livliga debatten om rättssäkerheten i samband med terroristjakten borde regeringen, tycker man, vara försiktig med att ge EU mer överstatliga befogenheter till lagstiftning som verkar direkt i Sverige utan sanktion och kontroll av svensk myndighet.
Men regeringen gör tvärtom.
I propositionen om vissa ändringar i regeringsformen (prop. 20021/02:72) föreslås att beslutanderätt ska kunna överlåtas till EU inom ramen för allt samarbete inom EU:s alla tre pelare, inte bara som nu inom den första om den inre marknaden utan även om utrikes- och försvarspolitik samt rättsfrågorna.
Riksdagen föreslås även kunna godkänna en ännu inte slutförhandlad internationell överenskommelse inom ramen för samarbetet inom EU. Regeringen får öppet mandat och sista ordet vid eventuella ändringar. EU-utvidgningen och ökade krav på mer samlat agerande från EU kräver effektivare beslutsformer, menar regeringen.
En livlig kritisk debatt har glädjande nog uppstått om de märkliga grundlagsförslagen. Kritikerna frågar om regeringen verkligen vill sälja ut Sverige och rasera riksdagens ställning.
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, ansåg i P1:s lördagsintervju den 9 februari, att kritiken var obefogad, och kallade den "nonsens" och "struntprat". Hon förklarade, att regeringen vill visst inte ha mer överstatlighet. EU bör som hittills i huvudsak vara ett samarbetsorgan mellan suveräna stater.
Det är otänkbart, menade Lena Hjelm-Wallén, att en socialdemokratisk regering skulle vilja avlöva riksdagens makt, som kritikerna påstår.
Sådana emfatiska deklarationer med hänvisning till socialdemokratins demokratiska traditioner och förtroendekapital kunde ha substans på Per Albin Hanssons och Tage Erlanders tid, men inte i dag.
Varför lägger man då förslag till ändringar av författningen, om man inte menar allvar? Med Pontius Pilatus kan man fråga: "Vad är sanning?" Vet inte regeringen vad man föreslår eller försöker man vilseleda folket?
Pudelns kärna är väl att de föreslagna grundlagsändringarna inte är några konkreta lagförslag, bara konstitutionella möjligheter till överlåtelse av beslutanderätt senare. Men grundlagsfrågor måste ses långsiktigt. Makten är inte evig.
Även om den socialdemokratiska regeringen i dag inte fullt ut tänker utnyttja de nya möjligheterna, lägger man grunden för t ex en framtida högerregering att göra det, och då är man medskyldig.
Lena Hjelm-Wallén och andra försvarare av propositionen pekar på begränsningen i lagtexten att överlåtelse inte får röra principerna för statsskicket, t ex om riksdagens och den fria åsiktsbildningens centrala betydelse. Betryggande kanske, men avgränsningen av det överlåtbara området blir inte tydligare genom denna mångtydiga negation.
KU hänvisade för övrigt till samma principer i förarbetena till det berörda grundlagsstadgandet vid EU-anslutningen (KU 1993/94: KU 21). Enligt svensk rättstradition har ett sådant uttalande av utskottet i princip samma rättsliga betydelse som lagtexten.
Lena Hjelm-Wallén markerade mycket starkt i lördagsintervjun de betryggande garantier för riksdagens inflytande och minorite-tens skydd som skulle ligga i regeringsformens krav på 3/4 majoritet av de röstande för beslut om överlåtelse av beslutanderätt till EU, alternativt samma procedur som vid grundlagsändring med dubbla beslut och val till riksdagen däremellan, (RF 10:5, st. 1).
Det är faktiskt tvärtom. Kravet på 3/4 majoritet av de röstande - utan några quorumregler för beslut av riksdagen om överlåtelse - har inte tillkommit för att stärka riksdagens inflytande över internationella överenskommelser.
Reglerna preciserades vid anslutningen till EU för att "undvika att en begränsad minoritet ges möjlighet att blockera Sveriges deltagande i ett fortsatt integrationsarbete" (SOU 1993:14, s 1 50 f). Dåvarande generella regler för överlåtelse av beslutanderätt till internationell organisation ansågs för stränga.
Kvalificerad majoritet utan några quorumkrav om att de röstande måste omfatta en viss andel av riksdagens ledamöter, är ett bräckligt skydd. Antalet röster som krävs för beslut av en riksdag, beror på antalet närvarande ledamöter och kan bli mycket slumpartat, t ex nio röster av tolv närvarande riksdagsledamöter, en ganska normal närvarofrekvens i riksdagen!
Om regeringen inte tycker om mer överstatlighet och verkligen ömmar för riksdagens inflytande borde regeringen ge klart besked och föreslå en skärpning av bestämmelserna för överlåtelse av beslutanderätt till EU i stället för att vidga ramen för överlåtelse.
Alla beslut om överlåtelse av beslutanderätt till EU borde normalt fattas i samma ordning som
för grundlagsändringar, d v s två riksdagsbeslut och riksdagsval däremellan. För beslut av en riksdag bör krävas 5/6 majoritet av de röstande och som quorumkrav 3/4 av riksdagens ledamöter.
I dag behövs 88 röster vid full närvaro i riksdagen för att stoppa överlåtelse genom ett riksdagsbeslut. Med höjning av ribban enligt ovan skulle det räcka med 59 röster, alltså en ökning av minoritetsskyddet, starkare garantier för riksdagens integritet och mer tid för eftertanke. Med detta quorumkrav måste minst 262 närvarande ledamöter rösta för beslutet.
Agne Gustafsson
universitetslektor
Tidigare artiklar om EU:s överstatlighet: 13/1, 2/2 och 6/2.
Replik | Skolans värdegrund
Tron ska påverka all undervisning
I mitt inlägg på Brännpunkt den 3 mars efterlyste jag en etisk teori från Skolverket, en etik som ger lärarna auktoritet i klassrummet på samma sätt som Skolverket har auktoritet över skolorna. Skolverkets chef Mats Ekholm ger ett icke-svar den 7 mars: "Vi fyller vår uppgift att vara myndighet på ett auktoritativt, rakt och tydligt sätt. Det står vi för."
Skolverkets värdegrund är byggd på kunskapsteoretisk lös sand.
I själva verket på total relativism genom hänvisningen till Foucaults diskursanalys i Utbildningsdepartementets värdegrundsprojekt. Värdegrunden tål inte ifrågasättande och den fungerar inte i klassrummets verklighet.
Det borde vara självklart att den kristna tron ska påverka all undervisning i en kristen skola. Den kristna skapelsetron erbjuder en grund för tron att kunskap om verkligheten är möjlig och att det finns ett samband mellan förnuftskunskap och empirisk kunskap. Den kristna skapelsetron ger mening åt kunskapssökande och en helhetssyn på det mänsk-liga livets fysiska och sociala verklighet. Inget av detta erbjuds av de filosofiska strömningar som lyfts fram i Utbildningsdepartementets och Skolverkets värdegrundsarbete.
Eftersom demokrati i klassisk mening inte fungerar i skolan - det finns alltid destruktiva elever som står för mobbning, rasism o s v - har Skolverket infört begreppet "informell demokrati". Genom samtal ska värdegrunden "överföras" till eleverna. Lärarna är demokratiskt jämställda med eleverna och ges varken särskild auktoritet i etiska frågor eller verktyg för gränssättning.
Detta gör det demokratiska samtalet till ett redskap för manipulation. Lärarna hamnar i en svår situation där de förväntas hävda värdegrunden med fundamentalistisk iver, samtidigt som de ska respektera eleverna som jämlikar enligt demokratiska värderingar.
Samtalsdemokrati fungerar del-
vis, men i alla andra relationer som inbegriper fostran hamnar man i situationer där det krävs auktoritet och gränssättning. Detta har varje förälder och lärare erfarenhet av. I varje klass finns elever, som inte är mottagliga för argument utan kräver tydliga gränser. De förgiftar stämningen om de inte stoppas med - just det - auktoritär makt, liknande den Skolverket använder Det är avsaknaden av kunskapsteoretisk grund för både undervisning och etik som tvingar Skolverket att agera fundamentalistiskt.
Den löst grundade definitionen av "saklighet" och "allsidighet", för att inte tala om det dubbla demokratibegreppet, får inte på något sätt ifrågasättas, då avslöjas att kejsaren är utan kläder.
Krister Holmström
chefredaktör Trons Värld
