I prognosen som Ekonomistyrningsverket (ESV) presenterar klockan 10 idag förväntas budgetunderskottet för 2010 revideras ned ytterligare från augustisiffran på 21 miljarder. 2009 var underskottet nästan nio gånger högre. Det kan tyckas att regeringen har rätt som hävdar att den strama finanspolitik som har varit så framgångsrik så här långt bör ligga fast – i varje fall till dess vi når överskott 2012. Men det är en felaktig slutsats som blundar för de unika investeringsförutsättningar som finns just nu.
Andra länders svårigheter innebär historiskt låga räntor och mängder av högutbildad arbetskraft på jakt efter arbete. Det är dags att sluta hushålla och gå på offensiven. Regeringen borde omgående öka forskningsanslagen för att locka hit europeiska forskare, skynda på nödvändiga infrastrukturinvesteringar och erbjuda en ”företagsasyl” med skatte- och kreditförmåner för europeiska entreprenörer. Inte sedan slutet på andra världskriget har Sveriges ekonomiska ställning i Europa varit så stark och det kommer att ta lång tid innan det upprepas.
Regeringens taktfulla hantering av finanskrisen har möjliggjort en ekonomisk återhämtning i Sverige som andra EU-medlemmar bara kan drömma om. I förra veckan rapporterade SCB om en smått astronomisk tillväxt på 6,9 procent. Samtidigt ligger tillväxten i euroområdet på 1,7 procent och hade det inte varit för Tyskland hade det sett ännu blekare ut. Storbritannien staplar sig fram från en kvartalsrapport till nästa.
Men den svenska ekonomins styrka jämfört med resten av Europa för också med sig fröet till ekonomisk avmattning lite längre fram. Inte bara är vi som en liten och öppen ekonomi i högsta grad beroende av stark efterfrågan i vår omvärld, våra starka finanser har också inneburit förlorad konkurrenskraft med en krona som har stigit 10 procent mot euron sedan i januari. Den för oss livsviktiga exportindustrin skruvar obekvämt på sig. Det är därför riktigt ur både ett ekonomiskt och ett solidariskt perspektiv att vi bidrar till att stabilisera situationen i Irland och andra krishärdar.
Men vi kan göra mycket mer än så för att förbättra våra ekonomiska utskikter. Den stigande kronan innebär också ökad köpkraft. Kombinationen av regeringens sunda finanspolitik och övriga Europas kristillstånd har öppnat en gyllene triangel med låg ränta, låg inflation och hög tillväxt för Sverige. Med en allt starkare statskassa blickar vi ut över ett Europa som säljer högkvalitativa resurser till reapris. I detta läge är det dåraktigt att inte ställa om politiken och gå på offensiven.
En ny expansiv finanspolitik motiveras med insikten att varken budgetöverskott eller tillväxt har något egenvärde. De måste omvandlas till ökad sysselsättning. Ju mer strategiskt vi tänker desto större återbäring på våra investeringar i det längre loppet. Tre områden lämpar sig särskilt väl: forskning, infrastruktur och företagsamhet.
I och med att budgeten till brittiska universitet minskar med 33 miljarder kronor under de närmaste åren letar världsledande forskare och institut efter en ny hemvist. Kanada håller som bäst på att locka över i stort sett hela neuropsykologin med förmånliga erbjudanden till forskare som annars skulle stå utan tak över huvudet. Vi måste göra samma sak. Öka de svenska anslagen och erbjud femårskontrakt som binder ledande forskare i för oss viktiga områden. Inte bara är detta en god gärning för forskningen, det förskaffar oss dessutom med ett ovärderligt försprång när resten av Europa väl har kommit på fötter igen.
35 procent av Sveriges rälstransporter sker på Malmbanan. I och med öppnandet av den nya gruvan i Pajala måste banan byggas ut för att inte drabbas av dyrbara förseningar. Likaså har ett antal utredningar – senast nu i måndags – fastslagit att Öresundsbron riskerar att nå maxkapacitet inom något år och att en tunnel behövs mellan Helsingborg och Helsingör. Och det är inte svårt att komma på fler projekt som kommer att behövas genomföras inom de närmaste tio åren. Det låga ränteläget och den starka kronan innebär att dessa investeringar just nu kan göras till kampanjpris. Regeringen borde därför göra allt för att påskynda dem.
Likaså borde regeringen erbjuda engångsförmåner till EU-medborgare som väljer att starta företag i Sverige under de närmaste fem åren – en slags företagsasyl inte bara för svenskar utan också för människor som flyr bistra tider i sina hemländer. Förmånerna skulle till exempel kunna inkludera ett års befrielse från företagsbeskattning och korta räntefria lån för nya entreprenörer. Låt oss bli Europas starkaste entreprenörskluster.
Kombinationen av en stark krona, låga räntor och en ”buyer’s market” av outnyttjade resurser inom EU innebär att dessa investeringar i forskning, infrastruktur och företagsamhet är billigare än sedan kanske så långt tillbaka i tiden som slutet på 40-talet. Men inte så länge till: när resten av Europa återhämtar sig ökar visserligen efterfrågan på vår exportindustri men det kommer också innebära högre räntor och ’dyrare forskare och entreprenörer. Nu är tiden att gå ut och handla.
Och vinsterna är många. På kort sikt skapar vi tusentals arbetstillfällen i Sverige, och på längre sikt har vi utnyttjad den för tillfället starka kronan till att förstärka vår konkurrenskraft. Vi kommer att ha starkare forskning, bättre infrastruktur och fler entreprenörer. Regeringen beviljade nyss ett lån till Irland på cirka 5,5 miljarder kronor med en ränta på 5,8 procent. IBU-Öresund beräknar att återbäringen på en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör på sikt kan ligga på upp mot 6,25 procent.
En återhållsam finanspolitik såg till att vi var bättre förberedda än de flesta när vi gick in i krisen. Nu krävs det en expansiv finanspolitik för att rusta oss inför vad som kommer härnäst. Just nu har vi en unik möjlighet att omsätta vision i verklighet som bara inte får gå miste om. Det är dags för Fröken Spara att njuta av rean.
CHRISTIAN WESTERLIND WIGSTRÖM
nationalekonom (Oxford), redaktör till sammans med Robert Skidelsky för boken The Economic Crisis and the State of Economics (Palgrave Macmillan, 2010)
