Ofta beskrivs Svenska kyrkan som en organisation i kris med vikande medlemssiffror och tomma kyrkor. Detta är inte hela sanningen; det finns också kyrkor som fylls varje gudstjänst och det finns verksamheter dit människor kommer i stora skaror.
Ett exempel är Allhelgonakyrkan i Stockholm som tillhör Katarina församling. Allhelgonaverksamheten började i liten skala för drygt tio år sedan och ledare är prästen Olle Carlsson, nykter alkoholist, som i måndags var uppmärksammad sommarvärd i radions P1.
Självklart borde alla inom kyrkan bejaka en verksamhet som leder till att människor hittar en gudstro och kristen gemenskap. Allhelgonakyrkan har haft stor framgång i den uppgiften, men har dock ofta mötts av obegriplig skepsis från kyrkligt håll, också inom den egna församlingen.
I sitt sommarprogram sa Olle Carlsson:
”Aldrig kunde jag tro att något så vackert och oförargligt som att vanliga svenskar ville börja gå i kyrkan skulle mötas med ett sådant motstånd och till och med förakt.”
Olle Carlsson är nu en av de sökande till kyrkoherdetjänsten i Katarina församling. Den livliga verksamheten i Allhelgonakyrkan kontrasteras av det ganska tynande gudstjänstlivet i Katarina kyrka.
Vågar de förtroendevalda i Katarina församling välja en kyrkoherde som bryter mönstret inom Svenska kyrkan och som har ett tilltal som når sekulariserade människor?
När kyrkoherdetjänsten i Katarina utannonserades i våras fanns inom kyrkorådet en medvetenhet om behovet av förnyelse och rådet sökte en ”andlig ledare” med visioner. Det var en djärv och modig annons.
Olle Carlsson har alltmer framträtt som en av Svenska kyrkans främsta andliga ledare. Förutom verksamheten i Allhelgonakyrkan, som varje vecka når ett par tusen människor har han blivit känd som författare och nu senast som sommarvärd. Hans budskap berör moderna människor och han livserfarenhet gör honom trovärdig.
Vi trodde att kyrkorådet i Katarina församling med glädje skulle anställa Olle Carlsson som kyrkoherde och andlig ledare för hela församlingen. Anställningsproceduren har pågått länge. Men inför det beslutande mötet i augusti finns ett förslag om att inte föreslå Olle Carlsson.
Det förvånar oss. Vid chefsanställningar kan det alltid diskuteras om en sökande har nödvändiga praktiska och administrativa kvalifikationer. Vi som har kunskap om Olle Carlsson vet att hans ledarskap inom Allhelgonakyrkan fungerar mycket väl.
Det finns flera hundra frivilliga i Allhelgonakyrkan och att styra en så stor lekmannaverksamhet, och få den att fungera tillsammans med de anställda, är en svår uppgift som Olle Carlsson skött med fasthet och empati.
När man bedömer ledarskap ska man se till resultat och där har Allhelgonakyrkan få motsvarigheter i Svenska kyrkan.
En väckelse bryter invanda mönster och det har också skett i Allhelgonakyrkan. Uppenbart är att en rörelse inom Svenska kyrkan, som på intet sätt avviker från den lutherska traditionen, men som har en form som når människor utanför fromhetsvallen, ses med stor skepsis av många traditionellt fromma.
Vi tror att rädslan för en inomkyrklig väckelse har fått de förtroendevalda i Katarina att backa från sin vision kring andligt ledarskap och nu inte vågar anställa Olle Carlsson som kyrkoherde.
Ytterst handlar valet av kyrkoherde i Katarina om Svenska kyrkans trovärdighet. Vi önskar att kyrkorådet vill bejaka förnyelse och reformation.
Svenska kyrkans förtroendevalda är framröstade av en minoritet av alla medlemmar. Därför är det viktigt att vara lyhörd och i samband med tillsättningar av tjänsten få en dialog där inte bara de vana gudstjänstbesökarna deltar.
Vi representerar den politiskt obundna nomineringsgruppen Vänstern i Svenska kyrkan. Vid tillsättningen av kyrkoherdetjänsten i Katarina församling vill vi uppmana kyrkorådet att våga lyssna på människor i sin församling, i hela Stockholm och från andra delar av Sverige som inspirerats av Olle Carlsson och Allhelgonakyrkans verksamhet.
Vi tror på en framtid för Svenska kyrkan och vi anar att det som sker på Södermalm är början till en väckelse, som knappast kommer att se lika ut i alla församlingar, men som kan innebära svar på den andliga längtan många människor bär på och som Svenska kyrkans traditionella verksamhet ofta misslyckas med att möta.
MARJA HILLERSTRÖM
förskollärare, förtroendevald i Katarina församling samt representant i Kyrkomötet för Vänstern i Svenska kyrkan
BIRGITTA SÖDERFELDT
professor, förtroendevald i Katarina församling för Vänstern i Svenska kyrkan
Reformator retar – och ratas?
Ny väckelse Rädslan för en inomkyrklig väckelse har fått de förtroendevalda i Katarina församling att backa från sin vision kring andligt ledarskap. Är det så att de inte vågar välja en kyrkoherde som bryter mönstret inom Svenska kyrkan och som har ett tilltal som når sekulariserade människor? Det undrar församlingsmedlemmarna Marja Hillerström och Birgitta Söderfeldt.
Fler kommentarer 0
Allhelgonarörelsen startade i Olle Carlssons kök
Det som idag kallas Allhelgonarörelsen började 1996 som en privat bönegrupp i Olle Carlssons kök. Den övergick sedan i en livlig verksamhet i Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm och är i dag grunden för Sveriges mest välbesökta mässa.
Hundratals personer kommer varje söndag till kyrkan, trots att aktiviteterna aldrig annonseras.Carlsson, som i samband med tioårsjubileet gav ut boken Kristendom för ateister, är kontroversiell bland många av kyrkans traditionalister.
Så här skriver Stefan Swärd, en kristen debattör som är känd för Brännpunkts läsare, på nättidningen Världen idag:
”Är det samma Jesus som predikas i Allhelgonakyrkan som i Pingstkyrkan? Jag är inte helt säker på det. Carlsson tycker att vi ska göra upp med vår religiösa intolerans och ha en mycket större vidsynthet när det gäller våra lärosatser.
Varken buddhisten eller ateisten behöver omvända sig. Det handlar inte om att upptäcka någon religiös sanning utan att bli sann mot sig själv. Gud finns inom oss alla och det handlar om att upptäcka det.”
Det som idag kallas Allhelgonarörelsen började 1996 som en privat bönegrupp i Olle Carlssons kök. Den övergick sedan i en livlig verksamhet i Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm och är i dag grunden för Sveriges mest välbesökta mässa.
Hundratals personer kommer varje söndag till kyrkan, trots att aktiviteterna aldrig annonseras.Carlsson, som i samband med tioårsjubileet gav ut boken Kristendom för ateister, är kontroversiell bland många av kyrkans traditionalister.
Så här skriver Stefan Swärd, en kristen debattör som är känd för Brännpunkts läsare, på nättidningen Världen idag:
”Är det samma Jesus som predikas i Allhelgonakyrkan som i Pingstkyrkan? Jag är inte helt säker på det. Carlsson tycker att vi ska göra upp med vår religiösa intolerans och ha en mycket större vidsynthet när det gäller våra lärosatser.
Varken buddhisten eller ateisten behöver omvända sig. Det handlar inte om att upptäcka någon religiös sanning utan att bli sann mot sig själv. Gud finns inom oss alla och det handlar om att upptäcka det.”
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
