Nu återstår bara några veckor av det svenska ordförandeskapet i EU. Fortfarande återstår en hel del arbete. Imorgon och på tisdag hoppas jag att Europas justitie-, migrations- och inrikesministrar kan enas om ytterligare några frågor. Då diskuteras bland annat förslaget till Stockholmsprogram, ett brett flerårsprogram för EU:s samarbete om rättsliga och inrikes frågor. Jag hoppas att vi då kan ena Europa kring vägen framåt.

Vissa har försökt utmåla Stockholmsprogrammet som ett repressivt instrument som leder till ett ”storebrorssamhälle”. Inget kunde vara mer fel. Genom vårt förslag åstadkommer vi en bättre balans mellan brottsbekämpningen och åtgärder för att stärka individens rättig heter. I det förslag vi lägger på bordet vid ministerrådet på måndag och tisdag finns ett större fokus på rätten till privatliv och individens rättigheter än vad vi någonsin tidigare sett inom EU.

Under det svenska ordförandeskapet har flera framsteg redan gjorts för att förstärka individens rättigheter. I oktober kom vi inom EU överens om hur rättssäkerheten i brottmål ska kunna förstärkas. Ett första steg togs om rätten till tolkning och översättning samt om en färdplan för hur det framtida arbetet med att stärka den enskildes rättssäkerhet ska bedrivas. Detta är glädjande med tanke på att arbetet med dessa rättigheter har pågått sedan 2004 utan att några framsteg gjorts.

Men vi måste också bli bättre på att bekämpa brott inom EU. Med förbättrade kommunikationer, öppna gränser och modern teknik blir det lättare också för kriminella att röra sig över gränserna. Lösningen på detta är inte att bygga upp en europeisk polis.

Medlemsländernas nationella poliskårer ska även fortsättningsvis ha ansvaret för att bekämpa brottsligheten. Däremot måste polissamarbetet bli bättre. Om polis ska kunna samarbeta effektivt måste information kunna utbytas mellan våra nationella polismyndigheter. Det svenska ordförandeskapet har förhandlat fram en strategi för hur informationsutbytet ska kunna bli mer professionellt och kostnadseffektivt. Det innebär också krav på dataskydd och respekt för den personliga integriteten. Jag hoppas strategin kan antas idag av ministrarna.

Under det svenska ordförandeskapet har vi också förhandlat fram den så kallade Washingtondeklarationen där EU och USA enas om att fördjupa samarbetet för att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet, bland annat människohandel, människosmuggling, sexuell exploatering av barn och narkotikabrott.

Kampen mot människohandel är en högt prioriterad fråga för det svenska ordförandeskapet. Vid ministerrådet hoppas vi nå samsyn om hur vi ska förstärka bekämpningen av människohandel. Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om en utvidgad kriminalisering av människohandel, skärpta straff och bättre skydd av brottsoffer. Kampen mot människohandel kräver också samarbete med såväl ursprungs- som transitländer. Genom att utveckla det samarbetet kan vi förhoppningsvis förhindra att utsatta individer blir offer för människohandel och imorgon ska vi enas om en konkret plan kring hur vi går vidare med detta arbete.

I Stockholmsprogrammet föreslås att EU inrättar en människohandelssamordnare på EU-nivå Här återstår ytterligare diskussioner innan vi är överens om hur en sådan funktion ska utformas.

En annan prioriterad fråga är kampen mot barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn. Här krävs ett gränsöverskridande och modernt förhållningssätt för att komma åt förövarna. Vi har fört förhandlingar om ett förbättrat rättsligt ramverk framåt. Det svenska ordförandeskapet har också initierat en frivillig europeisk ekonomisk samverkan mot barnpornografi på internet. Det handlar om att banker, betalkortsföretag och internetleverantörer ska samarbeta för att kunna stoppa onlinebetalningar vid köp av barnpornografi. Ministrarna enades om en gemensam syn om detta vid ett möte i oktober.

EU har på förhållandevis kort tid kommit långt när det gäller att ta fram gemensam lagstiftning om brottsbekämpning. Men för- utsättningen för att samarbetet ska fungera är att medlemsstaterna litar på varandras rättsväsenden. Det krävs att poliser, åklagare och domare börjar tala direkt med varandra även över gränserna. I Stockholmsprogrammet vill vi sätta ambitiösa mål för polisers, åklagares och domares utbildning och utbytestjänstgöring i ett annat medlemsland. I fråga om hur hög ambitionsnivån ska vara är vi ministrar ännu inte överens, jag kommer att arbeta för att vi ska kunna tydliggöra en hög ambitionsnivå.

Flera frågor återstår att diskutera. Målet är en överenskommelse om Stockholmsprogrammet senast vid Europeiska Rådets möte den 10–11 december. Det behövs ett program för ett Europa där vi hjälps åt att bekämpa grova brott med respekt för rättssäkerhet och individens rättigheter.

Om Barrosos förslag till kommission går igenom faller det på vår svenska kommissionär Cecilia Malmström att under de kommande fem åren fullfölja viktiga delar av Stockholmsprogrammet.

BEATRICE ASK

justitieminister