Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) (Brännpunkt 30/8) upprörs över vårt förslag att inrätta en oberoende resningsdomstol som kan hantera alla fall av eventuellt felaktiga domar. En annan möjlighet, som vi lyfter fram, är att inrätta ett organ som ges uppgiften att rutinmässigt granska varje ärende där det beviljas resning, för att se och förmedla vilka generella lärdomar som kan dras av de felaktigheter som lett till besluten om resning. Morgan Johanssons upprördhet ter sig märklig.

Johansson vill se en sanningskommission som rör Thomas Quick/Sture Bergwall och förespråkar därmed att man ska undersöka och dra lärdom av enbart ett visst fall. Vilka objektiva kriterier utgår han ifrån när han säger att just detta fall ska bli föremål för en granskningskommission och inte de andra fall då människor felaktigt dömts för grova brott och sedan friats? Väljer man att politiskt prioritera en kommissionslösning just i fallet Quick ser det ut som om man utifrån subjektiva bedömningar lyfter ett visst ärende. Om det finns mer allmängiltiga problem inom vårt rättsväsende måste det väl hanteras och belysas bättre genom ett systematiskt arbete med många fall och inte bara genom analys av ett fall?

All rättstillämpning som kan misstänkas vara felaktig behöver en snar, oberoende och objektiv analys. Denna bör ta sikte på det aktuella fallet men också se om felaktig handläggning och bedömning beror på brister som behöver avhjälpas genom justeringar i regelverk eller arbetsmetoder.

Möjligheten till en seriös analys ska inte förbehållas enstaka fall, utvalda av ledande politiker. Det är anmärkningsvärt om justitieutskottets ordförande ställer sig i spetsen för en utveckling som bygger på godtyckligt tillsatta kommissioner, snarare än system för en rättssäker prövning, lika för alla.

FINN BENGTSSON (M)

ANDREAS NORLÉN (M)

GUNNAR AXÉN (M)

riksdagsledamöter