I en artikel för några dagar sen diskuterade LUF:s ordförande Adam Cwejman och undertecknad liberalismens framtid i de svenska partierna. En av de frågor man måste våga ställa sig är naturligtvis, är de idéer och de sakfrågor som vi står för bäst företrädda på det sätt de drivs idag? Därför öppnade vi för en diskussion om en sammanslagning av våra respektive partier. Det är långt ifrån den enda lösningen, men att de frihetliga företrädarna blir färre i Riksdagen och därmed tappar inflytande över dagordningen är något som såväl Centerpartiet som Folkpartiet behöver ta på allvar.

Oavsett om den svenska partirymden ser likadan ut om tjugo år eller inte så behöver även Centerpartiet själva fundera över valresultatet, som talar ett tydligt språk och är ett bevis för väljarnas önskan om förändring.

I sin rädsla för att framstå som att man splittrar regeringen har Centerpartiet blivit synnerligen rädda för att driva opinion och beskriva de åsikter som skiljer Centerpartiet från övriga allianspartier. När FRA, klimatpropositionen och energiöverenskommelse blev verklighet försvarade man dessa som stora vinster. I sin iver att visa ansvarskänsla klev man utan att blinka fram och försvarade sjukförsäkringsreformen när andra regeringsmedlemmar duckade. Och de frågor där man vågat stå ut har varit små och sällan ideologiskt drivna.

När Centerpartiet tar rollen som alliansens bästa vän och skapar bilden av att vara ansvarstagande för hela regeringen har möjligheterna till egen politik också minskat. Vi har gång på gång valt att kommunicera framförhandlade alliansförslag som vår politik, istället för att ibland våga säga att sänkta egenavgifter är bra, men vi är besvikna på att övriga allianspartier inte prioriterar kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter som kan skapa fler jobb.

Nuvarande förhållningssätt minskar intresset för Centerpartiet – och vi blir inte ett naturligt val. Varför ska man rösta på oss, om de förslag vi står upp för redan är genomförda i alliansen?

De partier som de senaste decennierna har varit spännande har varit i rörelse och vågat ompröva sin politik. Det är dock min fasta övertygelse att det är möjligt att bli ett intressant parti utan att i ilfart röra sig mot den politiska mitten som Moderaterna gör.

Centerpartiet måste våga släppa sin stolthet kring redan genomförda lagförslag, skattesänkningar och regelförenklingar och inse att människor vill rösta på ett spännande parti med idéer för framtiden. I valrörelsen uteblev spänningen helt kring Centerpartiet. I ivern att försvara genomförda reformer på Näringsdepartementet upplevdes Centerpartiet mer som utsända informatörer för att försvara och beskriva regelsystemet för företagen än människor av kött och blod med ett brinnande engagemang för små företags möjligheter att växa och anställa fler människor.

Centerpartiet har möjligheten att befästa positionen som Sveriges frihetliga kraft. För att klara av det måste man våga förklara att man litar på människors vilja och förmåga att ta ansvar för sig själva. Det framtida Centerpartiet förväntar sig att friska människor tar stort ansvar och klarar stor frihet.

Det innebär att Centerpartiet inte slår sig för bröstet för 2007 års jobbskatteavdrag, däremot vill vi skapa ett Sverige fullt av nybyggare. Människor som öppnar en butik, utbildar sig till ingenjör eller flyttar till sitt livs kärlek på Österlen och tar jobb som lastbilschaufför ska veta att de lättare ska kunna leva sin dröm genom att det blir billigare att driva affär och enklare att vara företagare, mer attraktivt att utbilda sig och tillåtet att vara höginkomsttagare, lönsammare att jobba och lättare att få bostad tillsammans med den man älskar. Sveriges frihetliga kraft strävar efter sänkta skatter, enklare företagsregler och en friare hyresmarknad. Inte för systemens skull, utan för människorna av kött och blod som berörs av politiken.

Framtidens Centerparti försvarar enskilda människor i varje läge, man försvarar däremot aldrig myndigheter som institution. Det kräver att man klarar av att vara samhällskritisk och måla upp en bild om hur framtiden kan se ut. Framtidens Centerparti tar därför ställning för de människor som tack vare nya sjukförsäkringen kommer ur förtidspension, men vi tar också ställning för dem som drabbas och bollas mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi tar däremot inte ställning för Försäkringskassan och deras hantering.

Och precis som myndigheterna är ett medel för att göra livet för medborgare lättare är alliansen det självklara medlet för att få stort inflytande för en frihetlig politik i Sverige. Vare sig Centerpartiet, Folkpartiet eller alliansen i sig har ett självändamål. Fokus får aldrig vara på partier i sig, utan på hur de idéer som bär partierna kan få mer fäste i vårt samhälle och göra det lättare för människor. Vi ska inte fråga oss hur de frihetliga idéerna kan förändra Centerpartiet utan hur Centerpartiet kan förändra världen och människors vardag med frihetliga idéer.

Sverige behöver en frihetstörstande rörelse som vågar ompröva sina ställningstaganden när man diskuterar frågor som är relevanta för medborgarna. För att Centerpartiet ska kunna bli den rörelsen måste man sluta vara stolta över det man redan gjort och istället skapa tydlig och relevant politik och visioner för framtiden, även om det ibland innebär att man inte får sin vilja igenom i alliansen.

MAGNUS ANDERSSON

förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund,

ledamot av Centerpartiets eftervalsanalysgrupp